Bästa vägen ut är alltid igenom. Så sa en klok människa en gång. Det passar nog ganska bra som råd till mig just nu. Somligt ska man liksom ta sig igenom. Tyvärr är det svårare i verkligheten än vad det blir i teorin. I verkligheten är människan full av känslor, önskningar och tankar vilket lätt gör saken svår. Dessutom har jag drabbats av en oförmåga att vara tydlig och det leder till konstanta missförstånd. 

Nu är sommaren här och visar upp sin allra bästa sida. Heta dagar, varma kvällar och ljumma nätter. Då jag har oförskämt mycket sommarledigt men inte möjlighet att göra de där semestergrejorna som vanliga familjer brukar göra så är min sommar inte odelat skön. Det är ju fantastiskt att ta dagen som den kommer, äta när man vill, "ha alla dörrar öppna" men det blir långsamt när det pågår dag ut och dag in. Och det varken kommer nåt in eller ut genom de där jäkla dörrarna som står på vid gavel.  Säkerligen har den här känslan förstärkts pga att Tyra varit så pass sjuk så att jag måste passa henne hela tiden. I går fick jag lite avlösning i form av hennes pojkvän så jag kunde både handla och ta en sväng till trädgårn med grannen. 

Just nu känns det lite bitterljuvt. Kanske som för barnen på julafton. Längtan har varit så lång, och sen så är klockan dags för Kalle och därefter kommer tomten och helt plötsligt så är allt puts väck. Drömmar slås i kras eller åtminstone infrias aldrig. Jag kan oftast hantera det. Men somliga dagar måste jag släppa igenom det.Tycka synd om mig själv, om mina barn och gotta mig i eländet. 

Jag kan emellanåt drabbas av ilska och irritation mot människor som berättar om deras sommarplaner. Avundssjuka är det nog mer, en ful sjuka som ingen vill drabbas av. Men jag är aldrig missunsam. Jag önskar bara att jag kunde ta del av det så många andra gör och upplever på sin fritid. Och framförallt skulle jag vilja erbjuda mina barn lite mer av livet. Men inget under solen är beständigt eller oföränderligt. Det kommer nya, gladare dagar och framförallt flera somrar med bättre förutsättningar. 

Mina dagar med nedstämdhet sitter inte i så länge, det är sällan hela dagar heller. Faktiskt så lyckas jag nästan alltid koppla om hjärnan till tacksamhetstänk och positiva tongångar. Så blir det säkert i dag med men precis just nu, nu tänker jag vara ledsen en liten stund till, bara för att jag kan, vill och behöver det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...