I kväll har jag gått i mörkaste skogen med man å hund. Andats in livet och verkligheten.

Jag har gjort nejlikor i apelsin med Alexandra och sist men absolut inte minst.... Jag har varit med och klätt granen. Jag bara älskar temat: svart o silver.

Vackert, mysigt och inbjudande.


Ja, jag är lycklig. Jag är älskad, jag älskar å jag blir älskad med. Det här känns bra, inifrån och ut. Då bra att det som är obra ändå är ok

Inte nåt görande, presterande eller skyltande sätter ribban i mitt liv. Jag är och verkar. Barnen trivs, hunden har typ flyttat hemifrån och jag bara är....

Nej, jag är inte bara men just nu är det allt jag kan dela.

När julen står för dörren kommer så många tankar å känslor. Jag är, finns, andas å tänker å känner så mycket ... Mest av allt så känner jag kärlek.


Sen så blir jag lite ledsen. För de som är i fel båt Jobbigt läge att le o gilla läget.

Torsdag. Städdag. Inte alltid. Bara när jag vill och det behövs. I dag sammanföll allt. Både viljan och behovet.

Så njutbart att plocka, slänga, rensa, skrubba, damma, torka, polera och svabba. Allt blev inte gjort i kväll. Luckorna i köket måste tas i dagsljus. Stryka gör jag i morron. Men det känns ändå som jag är redo. Julen får komma. Lite mer dofter behövs bara. Apelsin, nejlikor, glögg och mörk choklad. Och på tisdag kväll, då griljeras skinkan.

Jag har barnen på uppesittarkvällem. Så mysigt det ska bli. Jag längtar.

Innan dess ska lite klappar slås in, hunden badas och Johnssons göras. Jag bara älskar julen. Speciellt i år. Då jag, för att citera mannen i mitt luv "får göra och ha det precis som jag vill". Det är kärlek det.

I morron avslutning och sen 2,5 v semester. Härligt.

Är det inte otroligt så underbart skönt det är ute?!? Luften var helt magiskt frisk i morse. Det var kallt och halt men ändå njutbart. Jag har den maximala turen att få vara rastvärd i 25 minuter i dag. Betald friskluft, hur många har den förmånen? Det enda som skulle kunna lyfta situationen avsevärt vore om eleverna kunde köa på ett vanligt sätt vid gungor och studsmattor, sluta skrika fula ord åt varandra och mej med. Eller om de kunde vara aningens omtänksamma om varandra. 

Undrar just hur många vuxna som skulle vilja höra ord som: fitta, apjävel, kuksugare, bögjävel, jävla hora mm. Det här möter vi varje dag, flera gånger om dagen. Och vet ni vad det värsta är? Att när man säger ifrån, på ett normalt och vuxet sätt så möts man av total likgiltighet. Eller "å vad ska du göra åt det?". Det är där skon klämmer. Vi har noll i befogenhet. Allt vi kan komma med är att "möta varje enskild elev på den nivå där de är" vilket inte innebär att vi ska svara dem på samma otrevliga sätt. 

Tänk om föräldrarna kunde vara som en fluga på väggarna och se hur deras barn beter sig. Fast det kanske inte skulle hjälpa. Ibland hör jag exakt varifrån eleverna har fått sitt sätt och ibland ser jag föräldrar som är totalstyrda av sina barn. För guds skull, alla ni med barn, små barn eller ni som planerar att skaffa barn: gör er själva och ert barn en tjänst och sätt gränser från start. 

Men som sagt, nu drar jag på mig min väna röst, det lugna leendet och den dämpade rösten och går ut och andas lite. Kanske räknar jag till tio ett antal gånger också. 

Min älskade kusin var här i torsdags.
Vi fikade och tjattrade på. Vid ett tillfälle ramlade vi in på mitt mående. Hon var så glad över att se hur bra jag mår nu. Ett halvår senare. Stark, glad, samlad, skämtsam och lycklig. Med tårar i ögonen uttryckte hon glädjen över att få se mig som den jag är.

Jag är också glad över det. När jag ser i backspegeln så gör jag det med sorg. Jag blir nästan förbannad på mig själv. Varför utsätta sig själv och sina barn för något som är allt annat än friskt? Ja, det kommer ta ett antal timmar till hos kuratorn innan jag kommer fram till rätt svar.

Att jag varit feg, svag och allt annat än mig själv är ett svar men ändå... Så nu, när jag efter tre månader i en ny relation, stöter på "svårigheter" då gäller det att tänka först och tala sen. Ärlighet och tydlighet är mina ledord. Det är inte lätt men jag kämpar på med mig själv. Att våga säga att jag behöver egentid, att jag vill bara vara hemma o själv är svårt. Men det behöver det inte vara. När jag säger som det är så möts jag aldrig om misstanken att jag träffar nån annan, att jag inte älskar eller att jag tröttnat. Jag är helt enkelt litad på och det är så himla skönt.

Att somna i famnen på den som bara tror gott om mig, som jag kunnat berätta om alla misstag för, som jag sagt att jag aldrig vill ljuga för, som jag berättat om alla mina rädslor för, som jag kan ställa alla frågor till... Det är magiskt. Underbart och fantastiskt.

Den här mannen är underbar och glimrande. Han är otroligt viktig för mig. Men inte livsviktig. För jag, Mia, har lärt mig en viktig sak. Jag klarar mig fint på egen hand. Jag är stark. Jag orkar. Jag har kraft och energi. När den trasiga själen långsamt läker så responsar kroppen.

Jag jobbar heltid, jag promenerar min hund ungefär 60-90 minuter om dagen. Jag bär, flyttar och kånkar, jag fixar och trixar och min EDS-kropp fixar det. Hur skönt var det inte att få en diagnos? !?

Ja, jag mår bra. Jag har alltid ont men det onda styr inte mitt liv. Det fina är att i min nya relation så är mina ryggbesvär sekundära. Det är bra för mig. Jag får vara så mycket mer än "hon med ryggont". Även på jobbet har mitt liv ändrats. Jag hör sällan kommentaren "å, hur har du det med ryggen i dag?" Jag är så mycket mer än en ond rygg.

Jag är Mia, frånskild tvåbarnsmor, med pojkvän, hund och katt. Och framför allt, jag är Mia. Stark, glad nyfiken, ganska frisk och helt "normalstörd".

Spiral åtbörd. Det går liksom runt men med ett ständigt strävande uppåt b

Just nu, ryggläge. Mysigt i soffan omsvept med en mjuk pläd. Ute mörknar det men i fönstret lyser min nyaste julstjärna. Å vad jag älskar dessa lugna söndagar.

Ingen stress, ingen press. Bara vara. Ladda om och lagra energi inför kommande arbetsvecka. På tv:n surrar en massa julfilmer. Jag är verkligen i stämning och längtar massor till uppesittarkvällen.

Nu är det egentligen bara snön som saknas men den får gärna dröja till den 19:e. Jag vill gärna kunna cykla till jobbet även sista veckan.

Vackraste luciatåget, glögg med älsklingen och bästa grannen, och nu... Tv-mys, rödvin, cocktailtomater med dipp och så Kimmohunden som myser i hop sig med oss i soffan. Jag bara älskar när han gosmorrar av ren mysnjutning.

En skön dag med de underbaraste av underbara.

Är han inte för go?

I kväll är det mössa på som gäller. Och bråddar hade inte varit dumt.

men hur skönt är det inte att få sova länge och ut? Helt glimrande undrbart. Veckan som gått har varit ganska slitig och jag har haft väldigt ont och varit trött. Många av personalen på jobbet har varit sjuka, stressade och det känns som flera promenerar på gränsen till vad man klarar. Att vara klasslärare är ett av de svåraste och känslomässigt tyngsta jobb man kan ha. Det är svårt när jag inte räcker till och kan stötta alla som jag borde. Jag får ofta hoppa in och vikariera när nån är sjuk vilket innebär att de elever som jag ska träffa enskilt blir kvar i helklass. Absolut ett dåligt läge men det finns inga vikarier att få tag på.

I går kom mina finingar hem igen. Mysigt. Först kom Elis för Tyra hade ännu ett Luciauppdrag. Vi käkade hamburgare och spelade spansk skitgubbe. Hur kul som helst. Mats var med och rättvist nog fick vi alla både vinna och förlora. Sen så var tanken att vi skulle kolla på Star Wats men jag klarar det inte. Min hjärna klarar inte handlingen. Den liksom bara rinner av. Jag får varken sammanhang eller fastnar. Så jag hängde lite tvätt och strök den som redan var torr och tvättade lite till. Skönt att få det gjort.

Så himla gött det är att vakna av sig självt. Bara tassa upp och sätta på en panna kaffe för att sedan krypa tillbaka ner instänger och mysa lite. Ett gomorronsamtal med han jag längtar efter blir en bra start på en dag som nu ser ut att bli solig. Jag ska ta vara på solen, det får bli en lång skön promenad med hunden om en stund. Morgonpromenixen tog min bror hand om. Lyxigt va?

Jag tror jag ska passa på och baka lite saffransskorpor i dag. Jag är ju helt värdelös på att göra klassiska lussekatter men jag älskar saffran. Oftast gör jag saffransbullar eller mjuk saffranskaka. Jag tror det blir hur gott som helst med saffransskorpor och glögg. Leilas recept på skorporna verkar både enkelt, snabbt och smidigt.

Till kvällen kommer mannen som får mitt hjärta att klappa lite extra och fjärilarna i magen att fladdra runt. Tyra ska gå ännu ett lussetåg. Jag tänkte att jag ska följa henne dit och även hämta henne. Det blir en bra promenad med Kimmo. Så min lördag ser ut att bli en riktigt bra. Hoppas din dag blir det samma.

Min fina tös som lucia, tillsammans med den bästa musikklassen i stan.