Det är bra gott att bara göra som det faller sig in. När solen, för första gången på länge, vräker sig ner över oss. Ja då är det dags att ta med hunden ut.

Eftersom marken frusit passade det fint att ta sig till Ljusfors naturreservat, Brunnsvik. Det nöp i kinderna men var riktigt härligt.

Kimmo blir så glad och tacksam över våra promenader att det blir lätt att stå emot trötthet eller krämpor.

Vi tog även en sväng till Eliantorp för att titta till mormors barndomshem. Det ser ut att vara i goda händer. En ny utbyggnad mot sjön i form av ett inglasat uterum, kunde jag notera. Det måste vara hur mysigt som helst att sitta där på kvällen och bara njuta av utsikten över Dovern.

Många fina minnen har jag från den här platsen ovh av människorna som fanns omkring mig.