När du är lugn...
När du är lågmäld...
När du inte pratar sönder...
När du inte ställer dig in...
När du inte vänder kappan efter vinden...
När du inte frågar...
När du inte vänder på varje sten...
När du inte tvekar..

Det är då jag vaknar.
Det är då jag börjar bli säker.
Det är då jag blir lugn.

Det här är jag. Utan jakt och tvång. Utan falska anklagelser. Jag vill bara vara. Jag vill vara. Lugn och sansad.

Tack Mats för att du låter mig vara...

Den jag är...

Nu är jag klar! Redo, färdig och beredd. Bara inte julen står för hårt för dörren, vill ju gärna att mina små nissar tar sig förbi och in.

Tusen dofter och hundra ljus. Nu är det jul i min lya. Choklad, godis, griljerad skinka, apelsiner med nejlikor och så julkaffe. Jag älskar det.



Jag har nog aldrig varit så lugn och avstressad tidigare vid en jul. Kanske beror det på ett glimrande upplägg, fullt förtroende och massor av kärlek. Jag kommer ju faktiskt att få vara med de jag älskar allra mest.

Vaknade och kände mig skapligt utsövd. Skönt. Att kunna välja att ligga kvar och bara mysa är inte dumt det heller.

Morgonpromenaden i skogen är avklarad. Det är en vacker dag då solen sprider sina strålar, sparsamt men ändock.

Nu är det dags att ta sig hem för att reda i det sista julstöket. Klappar ska slås in, saffransskorpor ska bakas och skinkan griljeras.

Sen dyker Borggrensbarnen upp för uppesittarkväll. Jag längtar. En dallrande förväntansfull känsla. Ska bli mysigt att fira julaftonsmorgon i min egen lya.