I de sista självande timmarna på 2014 är det åter dags för ett bokslut. Just i år är det lite extra laddat. Fyllt av självinsikt och rannsakan. Det här har varit året då så oerhört mycket hänt. Både praktiskt, känslomässigt, logistiskt och jobbmässigt. För att bryta traditionerna så tänker jag inte summera månad för månad utan snarare genremässigt.

Under året som gått har jag fått ett galet uppvaknande. Jag har totalt kört över mig själv, mina barn och allt som är viktigt, för absolut ingenting. Just det där ingenting är svårt för mig, så här i efterhand att acceptera. Men, efter en märklig sommar så insåg jag att jag uppnått det bästa i form av ett ickebeslut. Jag hatar ju att välja, vare sig det gäller kaffe eller te, Aftonbladet eller Expressen, så vill jag helst inte stå som ansvarig för beslut. Jag gjorde det enkelt för mig och passade bollen vidare. Måste säga att det är ett av mina bästa ickebeslut nånsin. Rent känslomässigt alltså. Rent praktiskt och logistiskt var det ju solklart. Sen så var er fegt, men jag kan stå för det. Att jag är feg alltså.

I och med min flytt in till stan har jag åter vunnit massor av tid, massor av möjligheter, massor av ork och styrka. Jag har mig själv och varannan vecka mina barn att ansvara över. Det är underbart. Min ansvársbörda och kostnad har reducerats massvis. Jag har fått kraft och ork att fokusera på det som är viktigaste i livet.

Jag kan inte hitta ord för hur behagligt det är att ha det jag tycker allra mest om omkring mig. Känna att det är mitt och att jag rår och råder över det. Jag är som ny. Lugn, avslappnad, glad, fnissig, stressfri och öppen. Lite av den jag var för länge sen.

Att jag under våren fick en diagnos, EDS, har hjälpt massor. Jag har landat i vetskapen om att min kropp gör ont, jämt. Ibland mer och ibland mindre. När jag sedan valde att ta emot antidepressiv medicin så vände mycket. En kropp med ständig smärta förbrukar så mycket mer serotonin och behöver få ett tillskott. I och med det kom en hel l styrka tillbaka. Jag försöker fokusera på vändningen, inte på tiden som fånge och underkastad.

Jag hittade den finaste av lägenheter, eller som Emma sa; det här är en hel jävla våning. Allt kommer i annan dager om man bor i Stockholm (alltså Emma bor där, inte jag) Barnen blev supernöjda. Katten förvånade mig genom att totalgilla läget. Inne funkar fint, säger Ozzykissen. Kimmohunden har kul, både i hundgården och på längre promenader. För helt plötsligt orkar jag ut och gå, mer än en timma om dagen.

När jag kraschade som mest tog jag chansen och bad om hjälp från oväntat håll. Den kom, utan tvekan. Nu känns den som en självskriven del av mitt liv och jag är såååå tacksam. Jag har världens bästa kattvakt.

Och lite sådär... Mitt i vackraste september dök han upp. Mannen som jag så ofta dricker morgonkaffe med, som jag får krypa intill på kvällarna. Som nu ikväll, nyårsvandrat med mig och Elis. Som njutit lika mycket som jag av närheten under fyrverkerierna. Som respekterar, som är lyhörd och som ställer upp, som accepterar. För jag är inte så lätt att tas med alla gånger. Lite rörig kan man väl säga. Och vem kan inte älska en man som så totalt accepterar både hund och katt i sängen om natten. Det är jag och mina grabbar!

Sen så har ju året även inneburit en hel del saknad. Det finns de som numera inte längre finns i mitt liv, som för alltid har lämnat ett tomrum. Min mamma och pappa, och givetvis älskade mormor fattas mig varje dag. Ofta söker jag upp platser och ställen där jag känner deras närhet.

I morgon börjar ett nytt år. Jag vet inte om jag har några nyårslöften. Mitt största löfte har jag nog redan givit mannen som fångat mitt hjärta. Total ärlighet. Det är klurigt och svårt då jag har svårt att säga vad jag tycker och vill för att jag är rädd för reaktionen men jag tränar mig. Ibland måste jag be om lite tid, få tid att formulera om mina känslor till tankar och sedan till ord. Och det fina är att jag får den tiden.


Jag möter 2015 med hopp, tro och kärlek. Det här kommer bli det bästa året på länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...