Så är det nog. Jag är lite vilse. Känner mig inte hemma eller bekväm. Kroppen, själen och tanken fladdrar som en instängd fjäril eller kanske mer som en fluga. Ni vet, ni har alla hört och sett det. Flugan som om och om igen surrar och stångar sig mot lampan. Alldeles förgäves.

Jag är trött. Kan inte behålla den röda tråden vare sig i tanke eller tal. Likt fjärilen fladdrar jag runt här på nätterna, försöker hitta en plats att sova på. Vandrar, lägger ner mig. Söker tystnad och bekvämlighet.

Det mattar, den där känslan att inte ha en egen plats. En plats jag varit med och valt ut, formgivit och känner mig hemma på. Saknar även den själsliga tillhörigheten. Kanske är det inte vilse jag är utan bara ensam? Eller kan det vara samma sak, eller går adjektiven hand i hand? Trots det, trots sömnbrist och värk, förväntas jag vara "vanlig" på dagarna.

Att prata högt om sådana tankar och känslor är svårt. Jag kan nästan se in i huvudena på somliga, hur de tänker tankar som; "Hon borde vara tacksam. Andra skulle vara glada för ... " osv. Så fort de tänker sånt tänker de också "hon har ingen rätt att ställa krav".

Är det verkligen så? Är min existens så lite värd? Jag ska likt småfåglarna nöja mig med det lilla. Att vända på hela kakan vore ett intressant experiment. Men, jag vänder inte på det, sån är inte jag. Jag fortsätter vara på besök.

Frågan är ju bara, hur länge orkar jag vara hemifrån?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...