Så underbart! Jag blir liksom varm och glad i hela kroppen även om termometern visade -14 grader under morgonpromenaden med hundarna. Jag älskar känslan som infinner sig när det börjar ljusna. Trots att det är långt kvar till våren kommer ändå hoppfullheten till mig. 

Ja, jag vet att det är mycket prat om mina hundar och om mina växter men jag älskar både och. Efter mörkret som lägrade över oss i november till januari gläds inte bara jag åt att det är fler ljusa timmar per dag. De sista veckorna har vi även haft klara dagar med solen som lyst över oss. Det märks på mina inomhusväxter. Jag planetade ju om i helgen och mina små Mose stentavlor reagerade bums. De liksom sträkte upp sig redan inom ett dygn. Helt magiskt tacksamma för både ny jord och större utrymme för sina rötter. 

Det gäller att sätta sin egen guldkant på tillvaron. Speciellt under årets mörka delar gäller det att hitta saker att längta efter, att belöna sig med och så. Det behöver egentligen inte vara märkvärdigare än ett nytt nagellack, en tröja, en promenad med en vän eller som här; lite fika i gott sällskap. Vi är inne i en pandemi och ska umgås försiktigt men med avstånd och mycket handsprit går det ändå ganska bra. 

En av mina senaste belöningar är ett nytt set med färgpennor. Det är alltid lite av en chansning när man köper pennor av ett nytt märke. Dessa är en lågprisvariant frå Ö&B men det visade sig att det var ett lyckokast. Helt perfekta enligt mig. Roliga färger och spetsen är så där lagom tunn, 0,4 mm. 

De här kommer hålla mig på gött humör en längre tid. Litet och enkelt men effektivt. 

Bara för att så avslutar jag med en bild på Freja från 2016, den som låg uppe på Hundar Utan Hems-adoptionssida. Tösen är bara 4 månader här och man kan knappt tro det är samma hund. Öronen är helt annorlunda nu och benen är mycket längre. Men hon är fortfarande världens finaste lilla tik. En tik som just nu är inne i höglöp. Hon är mycket besviken på Kimmo som inte alls förstår vad hon vill att han ska göra, stackaren är ju kastrerad och just den driften är sedan länge försvunnen. Jag kan märka att andra hundar (hanar) blir extra pipiga och gnälliga när vi är på promenad. Just därför gör jag mitt bästa för att undvika hundmöten. Det skulle vara katastrof om en tjuvparning ägde rum. Jag kan inget om att föda upp valpar och jag tänker att det skulle bli väldigt dyrt och kanske ganska svårt att få valparna sålda. Jag behöver verkligen inte fler hundar av Frejas kaliber hemma hos mig. Kanske skulle det vara känslomässigt supersvårt att skiljas från små gulliga minisar också. 

Nehej, nu är min lunchrast strax slut och jag ska ta tag i mitt arbete med eleverna. Nu önskar jag er en fin måndag.