... och jag klänner mig hoppfull. Saker och ting ordnar upp sig och även om det kan kännas rörigt för stunden så kommer det bli bra. Tack vare pandemin kan jag jobba hemifrån när jag inte har undervisning. Det är väldigt bra med tanke på att det renoveras i rummet intill mitt på jobbet. Man har rivit kakel, lagt om avlopp, blandat flytspackel, bankat hamrat och fogat. Det låter förjävligt. Jag stoppar i lurarna men får hela tiden höja volymen så att jag slutligen drunknar i avslappnande vattenfall och DLS-testerna blir svårrättade. 

Jag hoppas att du lyssnar varsamt. 

Väl hemma dukar jag upp jobbet på matbordet och då...

...då när det är dags att samla tankarna då måste jag bara sätta upp tavlorna som stått lutade mot en vägg sedan jag flyttade in för en dryg månad sen. Sen var jag tvungen att ändra om på lite annat som helt plötsligt hängde på fel ställe. 

Vid besiktningen kom vi överens om att mina väggar var ganska slitna så jag ska få omgjort i samtliga rum. Med tanke på det ville jag inte hänga upp en massa saker. Nu har jag tänkt om. Då vi är mitt i pandemin kommer planerade renoveringar hållas på vilket jag tycker är superbra. Jag känner också att jag ska ha upp de saker som betyder något för mig och som gör mig glad. Det är ju bara att hänga upp igen sen. 

I går, efter vårt jobbmeeting, hade jag energi och kraft att ta tag i matsituationen. Det blev två rätters storkok. Jag drog av plasten från pastakastullen och "stod i grytorna" en två timmar sisådär. Enkelt och kul om hjärtat är med. Och nu är det det. 

Låt oss ta en stund och prata om snön och om ljuset. Det där som svenskarna pratar om varje år "när det har vänt". Men på riktigt, det är ju underbart. Det var inte becksvart när jag åkte till jobbet i morse. Det var heller inte svart vid fyra på eftermiddagen. Och på kvällarna är det underbart att promenera med hundarna, trots att det är -10 grader ute. Jag har sett till att ha bra underställ, termobyxor, mössa, vantar, ja hela kitten. Det behövs då hundarna har en miljon Pee-Mail att läsa på vår promenad. Det ska sniffas, luktas, kissas och grejas. Det kan dock bli aningens stökigt på promenaderna just nu då Freja löper. Andra hundar vill till henne, hon klarar aldrig hundmöten, hon klarar inte ens att se en annan hund utan att gå bananas. När hon blir sådan biter Kimmo ifrån och plötsligt står jag där som om jag hade två grävligar i koppel.

Många har åsikter om "att bo i stan". För tydligen är det "fianre att bo i villaförorten" De tycker att det är så rörigt, livat och opersonligt. Själv kan jag tycka att valmöjligheten finns för allt när man bor i stan och att många som pratar om lugnet i villaområdet kanske mest betraktar livet från sin egen tomt. Men det är ok det med, att vara en betraktare som ser livet passera som om det vore en film. Eller som om livet vore "Måndag hela veckan". Jag tänker att jag kanske ska försöka vara min egen films regissör istället för statist. Allt är ok så länge man är nöjd och inte klankar ner på andras val. 

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och skölja bort färgen ur håret innan det faller av i ren chock. 

Ha nu en finfin lilllördag!