Helgen kommer som en trygg liten gosefilt var femte dag. Vilken grej, man kan vara ledig två dagar i vecka.  Min mamma, tror jag, gick 6 dagar i veckan i skolan. Hur fasiken fick man i hop det? Hur jobbade de stackars lärarna då?

Jag checkade ut via komp. På fredagarna har jag absolut ingen att planera med, samarbeta med då min närmaste kollega har fullt upp med en massa uppdrag. Då passar jag ofta på att checka ut en halvtimma tidigt eller så. 

När jag varit hemma o rastat hundar, landat lite så packade jag väskan och begav mig mot BASTUN. Medley i Finspång har en finfin bast. Perfekt för tvagning och inpackning. En perfekt start på helgen. Med lite feber och förkylning kände jag mig först tveksam men det fick bära eller brista. Att basta är för mig en reningsprocess. Nästan lite religiöst. Jag har min ritual som skapar lugn och trygghet. 

Jag landar, min hjärna blir som sköljd i en klar fjällbäck. Min stressnivå reduceras till noll och jag får en fin omstart. Så värt varje öre som det kostar att nyttja denna facilitet. 

Mosig, röd och med håret på ända. Så himla skönt och fantastiskt avslappnande. I min ritual ingår skrubbande, schamponerande, inpackande och drickande av vatten. Litervis, i massor. Underbart. 

Efter ett par timmar vände jag hemåt och möttes av gosevovvarna. Promenad och middag för dem i dess bästa form. Glömda mackor. 

Som de älskar att äta tvåbeningsmat. 

Därefter måste vi ju ut för att "göra ifrån sig". Jag är så glad åt mina fynd, perfekta outdoorbrallor och funktionströja. Att jag på bilden även har underställ och en stickad tröja är ren bonus. Jag kan lova att jag inte frös ett dugg på promenaden. 

Vinterkängorna är jag extra nöjd med, även o vi inte sett skymten av vinter i år. 

Nu går fredagen mot sitt slut. Med allt vad det innebär. Man kan likt nyårsafton summera sin vecka, sin dag eller sin kväll. Jag är nöjd med mig själv, alltid något. Att man sen alltid lyckas göra nån annan besviken är väl en annan sak. Men å den tredje... den som själv står utan skuld får kasta första stenen... å ingen sten kommer kastas...