Efterlängtad av så många, nedräknad och drömd om... Sista arbetsdagen innan en lång semester. Just i år har inte min längtan varit så stor. Jag har ju under det här läsåret bytt arbetsplats och kanske bidrar det till min känsla av att jag hade kunnat hänga i ett tag till. Eller så är det andra omständligtheter som gör att ledighetssuget inte finns där fullt ut. 

Jag har mentalt förberett mig en tid nu. Planerat lite kring hur mina dagar bör se ut för att det ska bli så bra och lugnt som möjligt. Träningar, hundpromenader, träffa vänner, hänga med mina barn, ja egentligen sånt som jag redan nu gör ofta men kanske i lugnare tempo, längre stunder och så. 

Mitt liv är inte ett klassiskt familjeliv utan mer av en annan sort. Jag har inga resor eller större utflykter inplanerade. Det är ju lite på gott och ont, jag försöker se det som något gott. Oftast går det bra men kan ibland kännas lite fattigt och tomt. Jag får tänka att jag är min egen lyckas smed och se det vackra i det lilla. 

Det händer inte ofta nu för tiden men ibland. Kanske beror det på åldern, att man blir "klokare" med åren. Men sociala medier kan bli en bedrövlig källa till inre oreda. Jag tänker på att andras lycka kan bli som ett hårt slag, att man genom att se in i andras liv känner en saknad i sitt eget. Den här veckan är det många av mina vänner som firar in sin semester på de mest storartade sätt, sen så har vi midsommar som genererar massvis med stora fester med sill, jordgubbar och grillningar i en enda lycklig röra. 

Ibland smärtar det mig, ibland är det mer ok. Känslan av att det var så här det blev, allt jag önskat och drömt om som aldrig kommer min väg. Livets väg har varit allt annat än rak och tydlig, den slingrar och krumbuktar och väldigt ofta är det en jäkla uppförsbacke. Jag hör til ldem som gillar vardagen för då är det minst synligt och kännbart hur mycket i livet som jag saknar. Då rullar liksom allt på. Dagarna som går är livet jag har. Vardagarna med ett jobb jag älskar är riktigt bra dagar. Jag har verkligen aldrig ångrat mitt yrkesval. 

 I dag var det med ett visst vemod jag lämnade min arbetsplats bakom mig. Jag kan redan se fram emot och längta efter uppstarten i augusti. Jag har stora förhoppningar om att kommande läsår kommer att bli ett av de bästa i mitt yrkesliv. Tufft, men lärorikt och utmanande. 

En nästintill tom korridor, bara en massa mobler och liknande långt därborta som ska in i förrådet. Det finns några tappra människor som jobbar ännu några veckor innan de får ledigt. Under den tiden ska de fixa så att lokalerna är redo för oss till höstterminen. Då ökar vi antalet klasser med två. Spännande ska det bli.