Så kom då midsommar hit till oss i år igen. Det är en glädje och fest för så många men jag hör till de vemodiga och tycker att det är bitterljuvt. April och maj har precis passerat och mitt sinna börjar stabilisera sig. Efter många år med katastrofala vårar rent sinnesmässigt är det bara att konstatera att jag troligen lider av vårdepression. Inget som i nuläget behöver medicineras men det är slitsamt. Livet som vanligtvis är mig så värdefullt och kärt blir så lite värt och väldigt tungt att reda ut. Nu när det är ett faktum så hoppas jag att det blir lättare nästa år. 

Jag har ändå rent instinktivt gjort alla rätt, fokuserat på återhämtning, tränat, ätit hälsosamt, undvikit sådant som söndrar mer än det bygger upp. Nu ska jag ta vara på tiden under min ledighet och ladda batterierna för att vara redo inför höstens nya utmaningar. 

När midsommar passerat kom dagen då min lilla, stora tös fyllde 20 år. Det är helt ofattbart att denna vackra människa redan är 20 år. Minns det som i går när vi checkade in på förlossningen och en ny fas i livet började. 

Sista bilden på mig med Tyra i magen. Helt ofattbart hur ung jag ser ut. Som ett barn... När jag sätter det i perspektiv är känsla oerhört stark att jag verkligen börjar bli gammal. Mycket kan man rå på men inte tiden. 

Första bilden på mitt förstfödda barn. Trött, slut, ont men också väldigt lycklig och stolt. 

När jag satte mig ner och bläddrade i gamla album blev mitt hjärta varmt. Tänk så många stunder av lycka jag upplevt, så många glädjerika stunder. När jag för en kort stund tittar i backspegeln är det inte sorgen, saknaden, misslyckandena jag ser. Jag ser kärleken, livet och samhörigheten. 

En av mina älsklingsbilder. Min mamma sitter på trappen till Anneberg, huset min mormor föddes i. Det blev senare vårt "land". Här skalar mamma potatis på samma sätt som potatis skalats under många decenier på just den här trappan. Lilla Tyra, bara året gammal är med och inspekterar. Efter den här dagen på landet hade lilltjejen med sig 5-7 fästingar hem på magen så vi fick gå till vårdcentralen för hjälp. Efter det blev jag något mer rutinerad som mamma, inte låta krypande barn vara i gräset halvnakna. Själv kan jag inte minnas att jag haft en enda fästing innan 25 års ålder. Var kommer alla fästingar ifrån?

En bild som jag skulle "få faan för" om hon visste att jag la ut. Skämt åsido. Första födelsedagsfirandet för Tyra som sker på helt och hållet hennes vilkor och på hennes planhalva. Hon och hennes sambo bjöd in till en mysig fika hemma hos sig. Fruktsallad, chokladsås och fikabröd. Trångt, varm men så kärleksfullt. Fina ungdomar som är så varsamt rädda om varandra. Stor lycka att de valt varandra och nu också valt att ta ännu ett steg i sin relation. Jag är så omåttligt stolt över dem. 

I dag är det en regnig dag. Jag skulle egentligen ha åkt och plockat jordgubbar men jag tror att det istället blir en tur till en handelsträdgård. Flera av mina utomhuskrukor står tomma. Jag har många små sticklingar av egna pelargoner men de är så ynkliga ännu. Vår altan kräver lite större växtliget. Jag älskar att ta skott och plantera om. Det är ett av mina stora intressen och just därför är det värt att lägga lite pengar på det. Det skänker mig en sån stor glädje. Jag pysslar, plockar bort vissna blommor och blad, stöttar och behandlar när spinn angriper. För många kanske det skulle ses som ett pensionärsnöje men för mig är det en form av återhämtning, nån form av meditation. 

Nu ska jag ta tag i den här dagen, göra mig i ordning, rasta hundarna och sedan fara in till stan och hämta upp V för en tur. Därefter är tanken att jag ska åka på mamografi. Undet 5 år har jag struntat i det. Jag tror jag är rädd. I år har jag lovat mig själv att det ska bli av. Hoppas att jag inte slingrar mig ur i sista stund.