Ja, jag är konflikträdd nåt så alldeles. Tiger hellre, lider o ventilerar med nån enstaka allierad. Jag vet att det här är jättefel, tokigt och ett stort misslyckandekoncept. Jag jobbar på det, på så många plan o på väldigt olika sätt.

Alla har vi "ryggsäckar", packade med stort o smått, lyckligt o olyckligt. Problemet blir när vi dömer varandra utan att veta vad den andra bär i sin ryggsäck. Det kan bli väldigt lätt att såra någon då.

Helt nyligen lyckades jag själv klanta till det. Var lite för självcentrerad och suckade över min dag där jag inte lyckats reda ut vad jag lovat o tänkt. Tyvärr sårade jag någon i mitt klagande. Det blev inte bra. Jag är väldigt ledsen för det. Men.... som tur är för mig, så var personen så storsint att den ville lyssna till min förklaring. Vi kom fram till att vi både misstolkat varandra och situationen. Vi fick ett bra samtal som faktiskt fördjupade vår vänskap. Jag är oerhört glad för det.

Nu åter... i min ryggsäck finns ett obehag för plötsliga utfall, höjda röster, smällande dörrar och snäsigheter. När sådant inträffar regregerar jag 4-5 år och ångesten kommer direkt. Den brutala rädslan jag nu lärt mig leva utan finns trots allt lagrad i min kropp. Det spelar ingen roll om det sker utanför min egen roll. Jag får ångest. Flyktkänslan tar över.

Jag jobbar även på detta men tycker att de som anser sig ha rätten att reagera med gap, skrik och slammer får tänka om. Det finns inga situationer som berättigar att nån beter sig som en skitstövel. Vare sig det är högljutt eller genom en lågmäld söndra/härska teknik

Japp, jag har massor av fel o brister. Jag jobbar på dem. Min fråga blir därför... Hur ser din självinsikt ut, hur hanterar du ditt eget jag?