Jobbar lite på att bli frisk. Det går skapligt. Att få hem mina barn är som en C-vitamininjektion. Att få besök av bror med underbart härlig flickvän är som att gå på steroider. Jag kommer åter upp på banan. När själen trivs så flyr bakterierna den här kroppen.

Vilken bra dag jag har haft. Först gymnasiemässa tillsammans med Tyra. Jag har lite svårt att fatta att min lilla, lilla tjej ska välja och börja gymnasiet. Men hon är så redig i resonemang och tankar att jag blir sådär pösmunkigt stolt över henne.

Dagen har även inneburit en hel del skratt. Det var inte utan missförstånd, trassel, och en hel del rondellspring som mina inneboende fixade sig inför kvällens stjärnsmäll. Själv har jag kladdad färg i hår och ögonbryn. Så här till hösten överger jag det röda och blir åter väldigt mörkt brun, snudd på svart. Jag trivs så. Det är lite som att komma hem.

Hem. Hem är väl ett undrbart ord. Innebörden är ju så magisk och fantastisk. Var det inte Paul Young som sjöng om att "where ever I lay my hat is home" Lite så känner jag det. Det är inte huset, lägenheten, platsen, sakerna osv som spelar roll. Det handlar om nåt helt annat. Jag har svårt att ringa in det men det är ju en känsla. Man/jag kliver in i ett hus och bara känner "här är jag safe, lugn, trygg" jag vet att jag kan må bra där. Att jag kan vistas och vara utan den där krypande känslan. Känslan att jag bara vill fly. Att jag vill undvika. Att jag vill fördröja. Hitta ursäkter. Välja annat att göra än att vara just där. Visst ligger massor av problemet hos mig när det blir så men det handlar nog väldigt mycket om kompatibilitet. När jag inte funkar i hop med nåt och någon så kommer ångesten, oron, rastlösheten,

Den största komplimang nån kan få av mig måste nog vara att jag somnar i soffan, lutad emot, med huvudet i knäet. Då är jag totaltt avslappnad och lugn. Att kunna visa mig med min guard totalt sänkt... Det är inget jag bara gör. Det är ju en sån sak som bara händer. Inget man kan planera, låtsas eller så. Lite som att totalt släppa taget och hänge sig när man... ja, du vet. Det i sig är ju den största av gåvor man kan få och ge.

I går var jag inne hos min fina granne, den bästa man kan ha, Heléne. Det var tjejkväll. Min älskade kusin var där och en del andra godingar. Det blir nåt speciellt när en bunt tjejer i varierande ålder umgås. Så mycket erfarenhet och omtanke som sprids. Jag fick ett nytt möte. Ett möte som innebar information, frågor och bekräftelse om en förgången tid. Så märkligt men ändå så självklart. Allt jag någonsin funderat och trott fick total bekräftelse. Jag blev bekräftad. En skön känsla att bli trodd. Att sen en del märkliga och snaskiga saker dök upp gjorde ju inte kvällen sämre. Jag måste nog erkänna att det är ganska gött när de på "den andra sidan" helt plötsligt öppnar dörrar och får mig att förstå en hel del. Och det är nu jag måste citera Strindberg "Det är synd om människorna".

Alldeles straxen så ska jag hoppa i säng, eller i soffan. I natt är det jag som sover i mammas gamla bäddsoffa. Huset kommer fyllas av underbara bonusmänniskor som sover här i natt. Själv kommer jag somna lugn och trygg men fylld av saknad. Jag har så svårt att somna utan att få ligga på min underbarastes arm. Det är liksom vaneframkallande och det gör mig beroende. Doften, känslan, värmen... Närheten och framförallt, den totala tryggheten. Den där som säger mig att jag är hemma, är svår att vara utan. Men, jag vilar mig i tanken och vetskapen att i morgon, då är min tanke den totala verkligheten.

Jo, jag trodde nog att det skulle dröja men nu är det ett faktum. Jag är förälskad, jag är kär och jag älskar. Och det är en galet underbar känsla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...