Det är sällan jag kör mellanmjölkstempo. Antingen full fart och massor av energi eller så går jag på sparläge. I går kväll hade jag deffinitvit gått in i halvkomatillstånd. Jösses så trött jag var. Efter maten, som mina barn fixade, så la jag mig och lyssnade på bok. Förmodligen somnade jag bums för jag kommer inte i håg nånting. Ett bad senare så kändes det helt rimligt att få gå och lägga mig. Ett litet gonattsamtal senare så var jag inne i drömmarnas land.

Jag drömmer så mycket om nätterna nu för tiden. Röriga drömmar med personer från både nu och då. Det är inte ovanligt alls att jag drömmer om de som inte längre finns med mig. Mamma och pappa dyker upp och rör till det för mig. Flera mornar har jag vaknat sjöblöt av svett. Jag vet att det kan vara så här i perioder. Speciellt när jag går igenom något nytt eller in i en ny fas i livet.

En ny fas har kommit till mig på så många plan. Det känns bra och skönt. tryggt, spännande, roligt och otroligt värdefullt. Jag utvecklar nya relationer och fördjupar de jag redan har.

I dag är det tisdag. En alldeles vanlig dag som jag väljer att sättta guldkant på. Veronika ska komma över och käka middag med mig och barnen. Lite senare kommer även Mats. Har vi ork och lust ska vi måla om en vägg i min hall. Just nu är den mörkbrun, vilket känns lite dystert. Visst är det snyggt när det bryter av men det är i mörkaste laget. Istället får det bli en ljusgrå nyans. Lite som en grundfärg kanske?! Jag tror det kommer bli jättebra. Och vem vill inte ha det jättebra?   

Vi har nu tagit ett rejät kliv in i oktober månad. Jag gillar det. Naturen som sakt börjar varva ner för att avstanna lagom till vinterns ankomst avslutar med ett rejält färgfyrverkeri. Det är nästan galet hur vackert det blir. Det sprakar av färgprakt och luften blir så där lättandad. När jag kliver ut och tar ett djupt andetag känns det nästan som att skölja ansiktet med kallt vatten från en klar bäck.

I dag har jag en jobbardag. Barnen, hunden och jag har traskat upp till mitt jobb. De gör läxor och jag planerar lektioner. Vi skulle kunna göra det hemma men det blir mer fokus när vi går i väg så här. Dessutom är det bra för mig som har alla mina böcker, papper, kopiator, dator mm på jobbet.

Helgen har varit hur bra som helst. Jag började med att fika med min kusin och hennes man i fredags. Nicke hjälpte mig att fixa min bänkskiva. Den var tråkig fejkmarmor så jag klädde in den med högblank svart folie. Jättesnyggt!

I går kom Mats in och vi for runt och letade efter de rätta gravlyktorna. Jag fick dessutom hjälp med storhandling. Lite senare på kvällen spelade vi spel tillsammans med barnen. Och ja, jag förlorade på Ubongo. Det är liksom inte min grej att pyssla i hop små geometriska figurer till en enhet. Men jag tycker det är kul. Däremot vann jag två gånger i rad på 3D-fyra i rad. Så jag kunde ändå känna mig ganska nöjd.

Har ni tänkt på en sak? Det är inte ofta man stöter på såna här nu för tiden.

Fanns det fler förr i tiden eller är det så att de plockas för att rökas? Jag tycker att den här bilden är ganska söt. Liten lutar sig och tar skydd under den stora svampens hatt. Kärlek även i naturen? (och nej, jag har inte rökt på nu, jag är bara inne i ett accosieringsflow)

Lite senare i dag får jag kärt besök igen. Tror nog att det får bli till att ta med hunden ut på en underbar promenad i höstens fantastiska natur. Kanske gå till hundgården och träna Kimmo på att bete sig väl med andra hundar och kanske att apportera. Han springer gärna efter bollar och pinnar men kommer inte tillbaka med dem. Det blir jobbigt i långa loppet att själv gallopera efter varje kastad boll. Med lite hundgodis går det mesta att lära denna vovve.

Ha nu en riktigt bra söndag!

Kram

Älskar att spela spel. Inte alla sorter förstås. Som den rastlösa person jag är så är maxtiden 60 minuter. Monopol och TP går bort.

I går blev det ubongo och 3D-fyrairad.

Med tungan rätt i munnen och tanken på rätta stället så utmanade jag. Vinstx2. Å den här gången la jag mig inte....

Det känns bra, jättebra faktiskt. Lite trött och lite ont men det är bara som en svagt bakgrundsbrus. Det finns där men det stör inte. Varje morgon vaknar jag och känner mig glad över att jag har ett jobb att gå till, ett som jag trivs med och som gör mig glad. Visst händer det ofta en massa jobbiga och tunga saker men tillsammans reder vi liksom ut det. Det är det som kallas arbetslag, styrkan kommer från den samlade kompetensen.

Just nu är jag i ett halvt icke tillräckneligt tillstånd. Helt underbart. Tänk att det där bubblande, fnissiga kunde dyka upp så enkelt och snabbt. Jag är faktiskt lite chockad men ändå oerhört tacksam. I detta nu så är det ganska så mycket medvind.