Efter en mycket energikrävande tur till grannbyn, så har jag fått duktigt med medikamenter mot min lunginflammation. Jag ser fram emot att kunna andas, prata och röra mig igen. Måtte det gå undan. För fy f--n vad ont jag har, så trött och matt jag är.

Tror jag ska ringa Såpkullens Vc i morron o tala om att man visst kan ha fått lunginflammation efter 6 sjukdagar. Något som de bestämt motsade sig när jag ringde dem i går. Tur att det finns klokare sköterskor i Söderköping som via telefon kunde höra att "det här låter inte bra alls". Även Mats sa redan i går att jag hade lunginflammation nåt jag då försökte vifta bort.

Jag fick en rejäl ssk. Hoppas att jag inte behöver utnyttja den till fullo. Dessutom får jag inte vistas utomhus för det försvårar läkningen. Hmm, knepigt när jag har hund. Ja, ja det löser sig nog.

Just nu är jag uppkrupen i soffan, slötittar på Vänner, så klart, medan maten trollas i hop ute i köket. Inte för att jag är så hungrig men hela situationen är ganska mysig. Att lyssna till den sprakande kaminen och känna värmen är inte heller fel.

Så trots att kroppen mår skit så känner sig själen mer än ok. Det borde ju i sig påskynda tillfrisknandet.