Det känns bra, jättebra faktiskt. Lite trött och lite ont men det är bara som en svagt bakgrundsbrus. Det finns där men det stör inte. Varje morgon vaknar jag och känner mig glad över att jag har ett jobb att gå till, ett som jag trivs med och som gör mig glad. Visst händer det ofta en massa jobbiga och tunga saker men tillsammans reder vi liksom ut det. Det är det som kallas arbetslag, styrkan kommer från den samlade kompetensen.

Just nu är jag i ett halvt icke tillräckneligt tillstånd. Helt underbart. Tänk att det där bubblande, fnissiga kunde dyka upp så enkelt och snabbt. Jag är faktiskt lite chockad men ändå oerhört tacksam. I detta nu så är det ganska så mycket medvind.