Det är sällan jag kör mellanmjölkstempo. Antingen full fart och massor av energi eller så går jag på sparläge. I går kväll hade jag deffinitvit gått in i halvkomatillstånd. Jösses så trött jag var. Efter maten, som mina barn fixade, så la jag mig och lyssnade på bok. Förmodligen somnade jag bums för jag kommer inte i håg nånting. Ett bad senare så kändes det helt rimligt att få gå och lägga mig. Ett litet gonattsamtal senare så var jag inne i drömmarnas land.

Jag drömmer så mycket om nätterna nu för tiden. Röriga drömmar med personer från både nu och då. Det är inte ovanligt alls att jag drömmer om de som inte längre finns med mig. Mamma och pappa dyker upp och rör till det för mig. Flera mornar har jag vaknat sjöblöt av svett. Jag vet att det kan vara så här i perioder. Speciellt när jag går igenom något nytt eller in i en ny fas i livet.

En ny fas har kommit till mig på så många plan. Det känns bra och skönt. tryggt, spännande, roligt och otroligt värdefullt. Jag utvecklar nya relationer och fördjupar de jag redan har.

I dag är det tisdag. En alldeles vanlig dag som jag väljer att sättta guldkant på. Veronika ska komma över och käka middag med mig och barnen. Lite senare kommer även Mats. Har vi ork och lust ska vi måla om en vägg i min hall. Just nu är den mörkbrun, vilket känns lite dystert. Visst är det snyggt när det bryter av men det är i mörkaste laget. Istället får det bli en ljusgrå nyans. Lite som en grundfärg kanske?! Jag tror det kommer bli jättebra. Och vem vill inte ha det jättebra?