Somliga dagar, ni vet, när det är tungt och motigt då gäller det att grotta ner sig. Kanske borde jag istället kalla det slingra sig uppåt. När värken i kroppen är tio gånger starkare än vanligt, vilket beror på att jag föll som en tallrik kräm i golvet i går, måste jag jobba hårt för att fylla själ och hjärta med varmröda känslor. Inte tänka på sånt som är mörkt, kallt och trist.

I dag snurrar tankarna tacksamt till min fina kusin med man. De som så ihärdigt hör av sig, hejar på, uppmuntrar, skojar och får mig att både skratta och le. Det är så underbart att ha någon som utan tvekan väljer min sida, som tar mitt parti, som jag faktiskt delar en viss historia och bakgrund med. Skönt med någon som kan berätta små historier om mina föräldrar och som faktiskt har fina anekdoter att delge mig.

Jag är tacksam för mina vänner, de som finns där när de behövs men även när de inte behövs. Vad menar jag med det? Jo, jag kan ringa och vara superledsen eller nedstämd och då lyssnar de, bekräftar utan att försöka laga. Andra dagar så finns de där bara för att kunna skratta och skoja med. Aldrig att de ger mig dåligt samvete för att det går lång tid mellan gångerna vi hörs av. I går fikade jag med Pillan. Hur mysigt som helst att kura i hop sig i hennes soffan i den lilla stugan och bara tokbabbla medans skymningen gjorde världen mjuk och kvällen mörk.

Det känns så skönt att komma till jobbet, trots att jag haltar och grimaserar av dagens obra form. Härligt att mötas av kollegor som bortser från det och som liksom bara kör på. Det skojas och tramsas på rasterna trots att våra förutsättningar att göra det vi är där för att göra ibland är under all kritik. Jag tycker det är skönt att ingå i ett sammanhang där vi alla står på liknande värdering och där vi alla i grunden är på plats av samma anledning. Vi tycker om barn och ungdomar, vi tror på det goda i människorna och njuter av att få vara en del, kanske tom ett verktyg, i elevernas utveckling och förberedelser inför vuxenlivet.

Mina tankar går också till den värme och omtänksamhet min fina sambo ger mig. Givetvis grälar och bråkar även vi men de delarna i samvaron är så väldigt små i jämförelse med de fina bitarna. När det känns ruggigt och kallt håller vetskapen om att jag även i kväll får krypa in i hans varma famn och känna mig liten, mjuk, beskyddad och värdefull.

I dag är det torsdag. Just den här veckan betyder det att jag i morgon får hem mina fina barn. Vem blir inte lycklig av en sån vetskap?

Hur tungt och ont det ibland kan kännas så är livet ganska fantastiskt ändå. Ibland tänker jag att det tyvärr är på tok för kort. Hur ska jag hinna se, uppleva och möta allt och alla som denna underbara värld har att ge? En stund i taget, närvaro och eftertanke, omtanke och tacksamhet blir mina ledord under den lilla stund på jorden jag har. Och denna lilla stund som kallas livet är utan tvekan väl värt att leva.