Det är väl aldrig så skönt med lite omtanke och sällskap som när man är sjuk. Just i dag är jag lite krasslig. Har haft en vakennatt fylld av smärta och frossa. Förmodligen en kombo av vanliga ryggproblemen och en infektion. Har man ett grundpeoblem så blir man jul extra skör för andra åkommor.

Jag är väldigt sliten just nu. Jobbet, transportproblemen, logistik, dikeskörning med cykel och hälsan tär på mig. Det räcker på nåt vis inte med den vanliga dosen av återhämtningstid och bränslepåfyllnad. Att vara hemma från jobbet är inget jag gillar. Känner mig oftast väldi ensam. Tur för mig att jag har katterna och hunden som förgyller såna här dagar.

Varm i hjärtat blir jag också av mess med kryapådig-hälsningar, mail, samtal, snusleverans och fikasällskap. När det känns mörkt och tungt så visar det sig ofta att det finns många som bryr sig om och tycker om. Det är imponerande att när nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Jag hade hoppats på att kunna jobba i morgon men det verkar som om febern snarare stiger och biter sig fast. Bläh, jag är inget sugen alls på att vila mig i form men just nu har jag inget val. Kanske bra med tanke på detta färgstarka hematom jag drog på mig när jag körde i diket.

Tur att jag landade med höften först. Hade varit mindre kul att ha det här i ansiktet. ?