Söndagsångest har jag nog bara haft ett fåtal gånger i mitt yrkesliv som lärare. Måndagssjuka ligger inte heller för mig. Just måndagar är bra dagar rent schematekniskt för mig. Även om det är min längsta arbetsdag.

Just i dag var min yngsta liten krasslig. Det var nog ingen måndagssjuka utan snarare en släng av höstviruset som ger magont, feber och stor trötthet. Nu håller jag tummarna för att basiluskerna försvinner till i morgon.

Jag känner mig ganska angelägen om att hålla mig själv på benen och barnen i skapligt skick. Det räcker med en frånvarodag så har "att-göra-högen" växt sig obehagligt stor.

Samma sak på hemmaplan. Inkorgen är på nåt märkligt sätt ständigt överfull. Men.... Tänk den dagen listan är tom. Att man inte är behövd, det måste ju vara både hemskt och otroligt ensamt. Och ensam vill jag inte känna mig.