Nja, jag kan inte påstå att jag fylls av någon fredagsfeeling men det är väl det som är semester. När dagarna flyter i hop, man har inte koll på om det är tisdag eller torsdag, ja då vet man att man gått in i ledighetsbubblan. I förrgår fick jag ta det mycket lugnt och bara gå kortare svängar med hundarna, jag värmde några av mina matlådor och bara var. Det gav resultat. Tack vare det kunde jag på kvällen ta en kortare fika med en vän och ladda batterierna inför torsdagen. 

I går fick jag en liten sovmorgon till sjusnåret innan jag tog ut pälsklingarna. Morgonen spenderades med småplock och jag gick även och hämtade ut ett paket från Lyko och handlade förbrukningsvaror på Ö&B. Vid 15-tiden tog jag buss, tåg och spårvagn in till Norrköping för fika med en vän. Det gick riktigt bra. Jag tror att det till stor del beror på att själva sittmomenten blir ganska kortvariga när jag använder kollektivtrafiken. På tåget går det dessutom utmärkt att ställa sig upp, byta sittplats och därigenom få sig en promenad mellan vagnarna. 

När jag satt på spårvagnen och åkte över strömmen njöt jag av hur vackert det var. Jag försökte tänka att "i den här staden har jag bott i nästan 40 år av mitt liv, längtar jag tillbaka?". Svaret? Nej, inte just nu. Det finns inget i Norrköping som jag saknar förutom min son. Jag tror inte jag är speciellt beroende av en viss plats för att känna mig hemma. Jag kan bli hemma lite överallt. Är jag rotlös då? Eller är det bara som så att jag är väldigt flexibel? Den enda plats som jag verkligen saknar, längtar tillbaka till och drömmer om är Falun. Det beror nog på att det var en lycklig tid, en tid då jag fick bli vuxen och lära mig klara mig själv. Att man då, för 30 år sedan, även var ung och stark väger nog in en hel del med. 

I Norrköping mötte jag en vän som även är föredetta kollega. Jag hade så trevligt och jag inser varje gång vilken stor del våra lärarroller har i våra liv. Det blir galet mycket jobbprat. Vi passade på att ta en tur genom city och givetvis fikade vi på Nelins. Alltid lika gott. 

Därefter kom sonen och hämtade upp mig. Vi åkte till Spicy Hot för lite middag men allra mest för att prata ifatt den tid som gått sedan sist. Man får mycket mat och gott är det. Jag tog som vanligt samma rätt som vanligt, biff med champinjoner och bambuskott. 

Efter det blev det en snabbsväng in till Plantagen för att handla kompletterande växter till mammas grav. Brorsan hade sdan tidigare planterat gula tagetes. Jag valde lila petunior då jag tycker gult och lila är en uppiggande komination. Skylten om att Kyrkogårdsförvaltningen sköter graven var redan på plats så den beställningen gick igenom snabbare än jag trott. Det var ändå ganska torrt både hos mamma och Mormor/morfar så det var bra att vi kom och hållde på ett par kannor. 

Nästan obegripligt att jag varit utan min mamma i 18 år. Vart tar tiden vägen?

För att bespara Elis en massa tid bakom ratten fick han skjutsa mig till Kimstad station. Därifrån tar det bara 40 min tills jag kan kliva in genom min egen ytterdörr. Älskar det! Gårdagen innehöll väldigt växlande väder. När jag var ute med hundarna på eftermiddagen hamnade vi mitt i ett skyfall precis när vi kommit fram till Trädgårdsföreningen. Det blev samma sak när jag var på hemväg på kvällen. Turligt nog hade jag regnjackan med mig. Jag måste verkligen komma i håg att köpa mig ett paraply. 

På det stora hela var gårdagen en glimrande dag och jag hann även göra upp lite planer, ifall kroppen tillåter, inför resterande semesterdagar. Det blir inga stora grejor men saker som kommer ge både kraft och energi. 

I dag står lite handling på schemat men jag hoppas att energin och kraften därefter hänger i så att jag ska orka med lite fikande igen. Mycket kaffe ute blir det. Nu hoppas jag att ni alla får en fin fredag.  Så här på morgonen skiner solen från en klarblå himmel men det kan ju växla fort. Temperaturen är sval och skön så därför tänker jag strax ta ut hundarna på dagens lite längre promenad. 

Allt gott till er!

När hälsan krånglar får man anpassa sig. Tidigare har jag klivit upp vid halv fem och i gengäld lagt mig vid åtta, halv nio på kvällarna. Hundarna har varit helt inprogrammerade på det och fått sin sista promenad vid 19. Nu är jag helt kaputt i ryggen på morgonen och det tar lång tid att komma i gång. Jag tror att det till stor del beror på att jag ligger väldigt stilla på natten då det gör ont att vända på sig. Har man ont på ett ställe så kompenserar man och sen så gör det ont på nya ställen. Jag har fått en nygammal värkmedicin, Diklofenak. Det som är med dessa, som med de flesta antiinflammatoriska, är att de sliter på magsäcken. Magkatarren kommer som ett brev på posten men då kan man alltid få ett piller för det. Tack och lov för Omeprazol. 

För att inte behöva gå upp redan halv fyra så har jag skjutit på kvällspromenaden, det är ändå på kvällarna som jag mår bäst, det gör att jag kan vänta till halvniosnåret för att gå med pälsklingarna. Hundarna håller sig då fram till halv åtta på morgonen.  Jag är ju egentligen en morgonmänniska och älskar att vakna när det är mörkt ute. Nu är det svårt då det knappt blir mörkt ute men vi är på god väg dit. 

Då jag bor på bottenvåningen och är omgiven av ganska så höga hus bekymrade jag mig ändå för att lägenheten skulle vara mörk, trots att jag just berättat att jag gillar mörkret. På dagtid uppskattar även jag en ljus miljö att vistas i. Jag har morgonsolen från kökssidan, där jag har flest fönster. Den når över och in och det är väldigt ljust. Dessutom så slår solen på morgonen in i fönstrena på husen som är belägna på min balkongsida och reflekterar sig in i mitt vardagsrum. Det är alltså som om jag har en sol på varje sida. Ganska härligt och växterna som jag har en bit in i vardagsrummet trivs och frodas även de. De flesta av mina växter skulle må bra av en större kruka men framförallt av ett jordbyte. Det får bli när jag kan få hjälp att få hem en säck med riktigt bra jord. Strax efter lunch kommer solgasset på baksidan. Tacksam över min markis som skyddar bra emot värmen. 

I går hade jag tvättstugan. Bävade lite men kom på att "dramaten" kan få fler uppgifter än att bara dra hem varor från affären. Hiss har jag utanför dörren och den går hela vägen ner i källaren. På det stora hela gick tvättrundan över förväntan. Skönt att ha det gjort. Nu har jag bokat ny tid till på söndag eftermiddag för att ta tag i sådana där extra grejor som kuddöverdrag ,filtar, hundbäddarna och liknande. Då jag har hundar så blir det fort solkigt på både överkast och kuddar, man får också en speciell hundlukt inne.  

Dagens väder verkar bjuda på växlande molninghet och lagom "Mia-temperatur". Perfekt väder sista tiden för god tillväxt på kantareller, varmt och de senaste dagen mycket regn nattetid. Är det något jag saknar så är det att plocka svamp. I år hade jag tänkt be Elis följa med ut men jag får nog tänka om. Jag är på tok för instabil och benen opålitliga för att traska runt i kuperad terräng.  Ätbar svamp är det ont om i innerstaden men djurlivet är gott. På baksidan har jag ett gigantiskt skatbo, måsungar, ekorrar med ungar och så en enorm hare. Just nu ligger haren i godan ro under päronträdet och Freja spanar. Hon blir så till sig att hon piper och vibrerar i hela sin lilla kropp. Förmodligen skulle hon bra gärna vilja jaga den till vägs ände. 

Jag har som bekant varit Nyhetsmorgon trogen på mornarna. Den sista tiden har jag överraskat mig själv genom att allt oftare välja SVT´s morgonprogram. Det är mycket politik inför valet men tyvärr nås vi även av nyheter av mer tragisk karaktär. Skjutningar i både Köpenhamn och i Chicago får mitt hjärta att gå sönder. Ofta sker de i sammanhang där många människor samlas i glädje och ofta är skytten en enstöring. Denna enstöring, berättas det senare om, har uppmärksammats redan som litet barn och senare för konstiga uttalanden på sociala medier. Vad kan man göra åt det? Jag vet att jag som ny lärare pratade med de mer erfarna och de hade ett öga för de elever som det förmodligen skulle "gå snett för" i framtiden. Jag kan komma på mig själv att ha sådana funderingar kring elever, både de jag har nu och sådana jag haft. Två gånger har jag haft rätt då jag fått veta senare att elever hamnat bakom lås och bom. Några har drabbats av svår psykisk ohälsa och ett par har fått barn väldigt tidigt. Det sistnämnda behöver inte vara något dålgit utan i de här fallen faktiskt fått ungdomarna på rätt väg i livet igen. 

Allt är inte totalt mörker med våra ungdomar i samhället. De allra flesta går det väldigt bra för, även för de som hade en kämpig skoltid. Skolan är inte för alla, det går inte att kräva att alla ska kunna allt som står i kursplanerna. Många blommar upp när de kommer till gymnasiet och där får välja inriktning utifrån intresse. Som killen som verkligen ogillade skolan och alla teoretiska ämnnen. Han var en stjärna i slöjd, teknik och även bild. I dag vet jag att han har en egen firma inom rörmokeri. Jag stötte ihop med honom för ett par år sedan och då sa han lite halvt om halvt på skoj "Jag var ju rätt sopig på matte men räkenskaperna har jag råd att leja bort och det andra som behövs när jag jobbar fattar jag helt plötsligt". Så kan det gå när matematiken plötsligt får en verklighetsförankring. Säkerligen lärde han sig snabbare när han gjorde felberäkningar på omkretser, längdmått eller vad det nu kan vara och det kostade. Facit blev mer än ett uppslag längst bak i boken och med riktiga konsekvenser. Det mest oroande är väl kanske den respektlöshet som breder ut sig bland de unga i samhället. Absolut finns det områden där språk och attityd är sämre än på andra men problemen finns både i glesbygd och i tätort. 

I dag är det dagen som Tyra ska få inkassera sin födelsedagspresent. Det blir ett välbehövligt besök hos frisören och sedan ska vi äta lunch på något trevligt ställe. Kanske orkar vi med att ströva runt lite på stan också. Jag vet att jag har ett paket som legat lite väl länge på Gränden och väntat. Måste komma i håg att hämta ut det. Kanske ska jag höra med Tyra om hon har ork och lust att sätta saxen i mitt eget hår. Det är onödigt långt och jag skulle behöva bli av med 5-10 cm. Det är nu 11 månader sedan jag sist färgade det och jag ser fram emot att bli av med det "gula" och bara vara mitt eget naturliga grå. Just nu är det som nån konstig ombre men jag trivs ändå. Kanske får det även bli ett par pocketböcker som får följa med hem, jag fick flera bra boksips av Cissi när hon var här. Även på jobbet har vi pratat böcker och jag blev rekommenderad flera ur väldigt olika genrer. 

Dagen har iallafall alla förutsättningar att bli en fin dag. Det är rent mentalt skönt att vara ledig. Hade det varit en jobbperiod hade jag nog behövt vara sjukskriven en del och det slipper jag helstdå jag älskar att gå till jobbet. Semesterledig verkar dunderklumpen ovanpå också vara. Jag vet att det hörs ljud av grannar när man bor som jag men nu har fyra olika vänner, oberoende av varandra, bekräftat att det dundrar orimligt mycket ovanifrån. Jag har full koll på när han är hemma och vilka tider han har under jobbåret. Nu är han ledig och dundrar runt lite random. Emellanåt kan jag inte låta bli att tycka synd om hans hälar. Att han inte själv känner att det är obra?

Nu är det tid för mig att ta kaffekopp nummer två och sedan ta tag i dagen med allt vad det innebär. Jag önskar er en superfin dag. Så hörs och syns vi en annan dag. 

So far so good!, på många plan men även vädermässigt. Naturen har exploderat sedan senaste blogginlägget, vilket är 16 dagar sedan. Mycket roligt, intressant, gott, härligt, besvärligt, spännande och lärorikt har hunnits med sedan dess. 

Min prickblad har fått för sig att blomma. Både roligt och tråkigt för tydligen dör just den stängeln som blommar när blomningen är över. Faktasidor på nätet lovar att jag i gengäld ska få nya stammar som kommer nerifrån. 

Favoritfiket börjar kläs i grönt. Jag ser fram emot ett återbesök när syrenen står i full blom. 

Blomstersängen i Trädgårdsföreningen bjuder på sin prakt. Alltid lika kul att promenera här både med och utan hundar. Det finns alltid något nytt att upptäcka. Jag såg att de har guidade turer i parken med fokus på de konstverk och installationer som finns utplacerade lite här och där. Den tänker jag tvinga med mig en lämpad person på. 

Våren övergår snart i sommar och i fredags passade jag på att ta "tunna klänningen" på mig till jobbet. Jag är dock glad att jag valde stövlarna för det var nog i svalaste laget för tunna ballerinaskor. 

Förra årets pandemitider fick mig att missa den härliga stämningen inne i city under de ljumma kvällarna. För att använda en klyscha; det känns som utomlands. Med mina turistögon är det en helt fantastisk känsla som infinner sig. Massor av folk och fullt med uteserveringar och mysiga restauranger. 

På Aioli kan man äta tapas. Jag valde bläckfisk och kronärtskocka. Himmelskt gott. 

Tidig måndagsmorgon på väg till Konsert och Kongress för utbildning. Här är Hospitalstorget. Det vilar ännu i sin linda men snart så sätts fontänen på och allt blommar vackrare än någonsin. 

Mindre än en månad sedan jag gick här sist men nu är det underbart grön i portalen. 

Jaa, vad kan man säga? Inget annat än att våren är magisk och helt underbar med alla sina blommande träd, buska och  rabatter.

Förr i tiden kunde man verkligen konsten att skapa entréer värda namnet. 

Snart så...

I parken utanför Konsert och kongress finns detta vackra träd. 

Det är inte ofta som jag kan äta lunch ute på stan en vanlig vardag. Den här lyxiga salladen med räkor, kräftor, avokado och ägg kan man få på Mocca Deli. 

I morse, fontänen i Trädgårdsföreningen. 

Lusthuset...

En ljuvlig födelsedagsbukett! Jag älskar rosa. 

När barnen var här och firade mig fick jag en present av Tyra och Peter som jag suktat efter ett tag och kanske hoppats på att få nästa år när jag firar jämt. De överraskade mig rejält med den svenskt designade Stumpastaken. Det roliga med den är att det finns en massa tillbehör i form av vaser, glaskupor, underlägg, pedistal mm att "önska vidare". Även i helgen som kommer dyker barnen upp för klassisk söndagsmiddag. Det kommer att bli så mysigt. 

Nu önskar jag er en fortsatt fin vecka. 

Go morron alla fina! Här blev det en tidig start på dagen. Kimmo har varit oroligare på efternatten än på länge. Jag har tänkt att han kanske har ont i sina leder och inte hittar någon skön sovställning men det var inte det som var problemet. Vid femtiden kastade vi oss ut och tur var det. Han är inte bra i sin mage för att uttrycka sig milt. Efter en halvtimmas vallande runt i Trädgårdsföreningen och runt Birgittaskolan verkade det som att det hade lugnat sig lite. Han käkade massor av gräs så jag gissar att han även mådde illa. Nu är vi hemma igen och jag är tillbaka i sängen med datorn i knäet och kaffekoppen på sängbordet. 

Det var ljust redan när vi gick ut och måsarna skriker sina kärleks-, eller om det är,  krigsserenader till varandra. Helt galet vilka oljud de gör. Oljud var det även i går kväll. Det vackra vädret och ledigheten lockar fram både motorcyklar och sportbilar som är allt annat än tystgående. Min gata verkar vara en sådan som lockar till att trycka gasen i botten. Det är ju en fin raksträcka mellan Drottninggatan och Lasarettsgatan. Så himla skönt att Elis och Peter kunde hjälpa mig att stänga fönstret när de var här. De isolerar ljuden väldigt bra. Ja, alltså fönstrena, det är inte grabbarna som är ljudisolerande. När jag hade putsat fönstret i början av veckan så gick det inte att sänga helt. Kom i det ögonblicket på att jag hade samma problem sist. Jag tror jag får ringa fastighetsskötaren om det. 

Under långfredagen var mina ungdomar hos mig. Tyra och Peter kom tidigare och vi fixade maten tillsammans. Så otoligt mysigt, vi har väldigt roligt tillsammans. Total oförmåga att hålla nån form av röd tråd, vi påbörjar saker som inte avslutas förrän en halvtimma senare då vi kommer på att vi aldrig gjorde eller pratade klart. Det blev ingen påskmat utan istället stektes det kycklingfärs till en tacogratäng. Till den hade vi grönsaker men också friterade tortillabröd. Det var första gången jag använde fritösen sen jag flyttade till Linköping. Jag tänkte så klart, så som man alltid gör "den ska jag använda oftare". 

E+T dök upp lite senare och jag fick en superfin påskbukett av fina T. En  ny bekanskap för mig men väldigt angenämn sådan. Jag hade nog inte tvivlat på att det skulle kännas bra. Mina barn har vuxit upp till fantastiska unga vuxna som jag är otroligt stolt över så det skulle vara märkligt om de hittade pojk- och flickvänner som var helt uppåt väggarna. Här har vi en jordnära tjej med ett fantastiskt driv som inte bara är smart utan också ödmjuk och omtänksam. 

Det där med påskpynt hoppade jag i princip över i år. Ett köpt påskris och en liten kruka med påskliljor är det enda jag fixat med. Just därför blev jag extra glad över buketten. Det blev inga påskägg heller, jag hade en stor skål godis, after eight och ungdomarna fick presentkort på bio istället. En gåva som räcker lite längre än ett påskägg. Hoppas jag iallafall. Kvällen blev sen och jag kom inte i säng förrän långfredagen blivit påskafton. Årets rekord för mig. Ni känner ju till mina tidiga kvällar och att jag vanligtvis går upp med tuppen. 

Linköpings stad, som så många andra städer, pyntar väldigt fint vid olika storhelger och under säsonger. Dessa två påskharar står på Trädgårdstorget och är gjorda med hjälp av motorsåg. Imponerande och tulpanbädden är helt gudomlig. Extra bra är det att stan helt bojkottat det här med fjädrar. Jag har även sett i mitt IG-flöde att nästan ingen av mina vänner pyntat sitt ris med just fjädrar. Ge det några år så är vi nere på noll. Många har gamla fjädrar kvar och använder dem, det vet jag inte vad jag har för åsikt om. Det ör lite som med äkta päls, vad ska man göra med dem om man redan har dem. Det känns dumt att bara slänga iväg dem också men det är ett ställningstagande att låta bli att använda dem.

Min alldeles egna påskpresent. Några anteckningsblock och ett dussin perfekta pennor. Jag är väldigt analog av mig, älskar att skriva för hand med "perfekta pennor" i ett block med lagom tjocka blad i en gräddgul ton. Pennorna ska vara av gelvarianten och helst med 0,5 strl eller tunnare. Biltema sålde förr de bästa pennor jag någonsin stött på. 12 st för ca 60 spänn, tyvärr har de slutat att sälja dem. Dessa var det närmaste jag kommit, kanske är själva pennan lite väl tunn men jag vänjer mig nog. Att jag tycker så mycket om att skriva för hand beror nog på att det jag antecknar fastnar i mitt minne väldigt mycket bättre. Skriver jag på datorn kan jag skriva hur mycket som helst men minns säkert bara 25% av det hela. Stämmer ganska så väl in på den forskning som jag läst angående just användandet av dator i skolan. 

Det påskigaste jag ätit under den här helgen är dessa godingar. Men jag måste nog säga att jag hellre byter ut chipsen mot crustader. 

Det ser ut att bli en underbart vacker vårdag även i dag. Jag får se lite vad dagen ska användas till. Jag har tyvärr otrolig smärta i höger axel som strålar ner i hela armen och liksom briserar i handleden och handen. Jag tror att det kommer från en knöl vid höger skulderblad. Kanske kan "bolltricket" fungera. Alltså att jag använder en massageboll och masserar mig själv genom att antingen lägga mig på bollen eller om man vill a en mildare variant, ha bollen mot en vägg och trycka ryggen mot bollen. 

Jag tror det är veckans fönstertvätt och storstädning som ställt till det. När jag strök in mina städhanddukar så var de 14 (!!!) stycken så jag har tydligen städat lite utöver det vanliga. Ångmoppen har dessutom varit framme i princip varje dag och den kan vara lite tungkörd. Den ska fram även i dag då en mindre olycka skedde på vardagsrumsgolvet. Inget som Kimmo kunde rå för och jag skäller aldrig på hundarna om något sånt skulle hända. Det är inte deras fel att matte inte vaknat i tid eller om jag inte lyckats läsa av deras signaler. 

Nu hör jag dock att Kimmo ligger och snarkar vilket borde betyda att det lugnat sig i magen och att han somnat ifrån det onda. Jag tänker ändå att jag behöver ta en tur till affären och köpa fiskblock. Det får bli ett par dagar med skonkost för honom. Ris, fisk, morötter och lite buljong brukar fungera fint i sådana här lägen. Bra att jag är ledig både i dag och i morron. Säkerligen är han stabil till på tisdag när jag återgår till jobbet. 

Det blir en kortvecka vilket är ganska så skönt. På onsdag har vi i EHT en hel fortbildningsdag. Den är digital men man ska sitta tillsammans i sitt team. Min rektor är klok och har bokat in oss på annan plats, Scandic hotell. Att jag tycker det är smart är för att sitter vi på skolan så kommer vi att bli störda flera gånger om. Det händer så mycket under en dag med eleverna som man känner att man måste ta med sin chef, kurator eller skolsköterska. Är vi på annan plats så löser personalen oftast problemen på egen hand. Och vi är ändå bara ett sms eller mail bort om något större skulle inträffa.

I torsdags anordnades en demonstation i Skäggetorp. Medier har skrivit spaltmeter om det och privatpersoner har skrivit än mer. Det finns så många åsikter och tankar om det inträffade. Jag försöker vara försiktig i mitt tyckande kring det som skett då det handlar om området jag arbetar i. Jag har nog aldrig varit rädd där och det är otroligt fint, välplanerat och grönt område och de människor jag träffar är helt fantastiska, stora som små. Det är obegripligt för mig att en dansk person ska färdas genom Sverige och bränna koranen. Herregud! När jag skriver det så ser jag hur fullständigt dumt det är. Det skapar aggressioner och motstånd, vilket är exakt det syftet han har. Tyvärr blir det på den nivå att polis attackeras av motdemonstranter och sen så kommer socialamedierdrevet mot polisen. Skadegörelse för miljoner och illa tilltygade blåljuspersonal. Jag är tacksam för att det finns de som vill bli poliser, att de som redan är poliser väljer att fortsätta jobba som det. 

Nu så har krasslighunden vaknat till, han vankar och går runt och sväljer så jag tror det är dags för oss att ta en extra sväng. För säkerhetsskull. 

Hoppas ni alla får en fin dag med sol, sill, ägg eller vad ni nu önskar. 

God morgon på er!

Jag tog en liten sovmorgon till halvsextiden. Efter en god kopp kaffe i sängen har jag nu varit ute med hundarna på den första, lite kortare, rundan. Väl inne igen har jag passat på att röra ihop två proteinbröd som nu står och gottar till sig i ugnen. 

Det är inte bara jag som sov lite längre. "Dunderklumpen" ovanför sov också en timma längre och klev upp vid halv sju. Nu storstegar han runt, förmodligen med höga knän och hårda hälnedslag för varje steg. Baksidan av att bo i lägenhet. Annars är det väldigt tyst här. Jag hör endast grannarna när de går i trapphuset. Trafiken hörs inte nämnvärt heller trots att det går förbi ca 8 bussar var sjätte minut under vardagarna. 

I går var jag på en shoppingtur med barnen. De är inte lika välplanerade som jag. Jag hade ätit lunch innan och kunde nöja mig med en kopp kaffe på Max men de behövde lite mera påfyllning. Elis mådde inget vidare då han reagerat på sin tredje vaccinspruta. Han hade förutom feber en rejäl knöl i ena armhålan. Efter lite mat och en alvedon repade han sig dock lite grann men han valde att vänta på oss i bilen medan Tyra och jag var inne på både Jysk och Rusta. 

Jag fick med mig en hel del hem. Så skönt att kunna lägga på de nya mattorna. Bra för Kimmo att ligga lite mjukare och att han har många platser att välja på. Två rumsmattor, tre gångmattor, en trasmatta, två gardiner, ett nytt täcke och en hel del annat smått och gott kom med hem. Jag köpte även en spegel men den glömdes kvar i Elis bil. Jag tror han kommer förbi med den i helgen. Textiler gör så mycket för ljudet i ett rum. Det blir väldigt mycket mer ombonat och mysigt. Det jag kan ångra är att jag hoppade över att köpa två tavlor som jag såg. Hoppas de finns kvar så att jag kan köpa dem senare. Jag vill ha dem över soffan i vardagsrummet. 

För en vecka sedan gjorde jag en "fotkur" med sådana där påsar man sätter på fötterna. Nu, en vecka senare, så faller skinnet av i stora sjok. Jag upptäckte då att jag inte hade någon riktig fotkräm. Det är viktigt att återfukta om det ska hålla sig fint och det vill jag ju att det ska göra. Det är snart dags för sandaletter och skor med öppen tå. Jag hastade ner till apoteket och blev rekommenderad Apolivas fotvårdssalva. Jag är så nöjd. Kan vara en av de bästa krämerna för fötter jag haft. Den doftar gott, går lätt in i huden och den liksom svalkar. Helt perfekt för mig. Så ska du köpa fotkräm rekommenderar jag denna. Tidigare har jag använt Locobase och Calmuril vilket är två andra bra alternativ. 

Bilden är tagen i dag strax efter sex på morgonen. Det är inte beckmörkt ute vilket är trevligt. Å andra sidan älskar jag att gå upp tidigt och omslutas av mörkret. Jag är en tvärtommänniska. Många blir nedstämda när mörkret kommer på hösten själv tycker jag det är lite jobbigt när ljuset återvänder. Snart så kommer det inte hjälpa ens att gå upp vid halv fem för det kommer var ljust då också. Å andra sidan så är det bara fyra månader kvar tills det vänder (en kommentar som är otroligt provocerande för många). 

Efter hundarnas första runda så tar de en rejäl vila på en timma eller två. Freja brukar gosa ner sig i sin "puff" som ligger på en pall vid elementet. Att köpa sådana här donuts till henne var en av de bästa sakerna jag gjort. Hon älskar dem och de gör henne så lugn. Jag kan förstå känslan, att omslutas och mjuk och varm fluffighet.  På kvällarna tar jag med en puff in till sängen. Då att hon kan ligga i den brevid mig när det blir för varmt under täcket eller när jag stökar runt för mycket och sparkar och stör. 

Nu så är bröden klara. De ser perfekta ut och jag vet att de är goda. Jag tycker att de är bäst när de är kalla, till skillnad från om man bakar frukostfrallor eller vanliga råglimpor. De här ska få svalna, den ena ska jag skära upp i skivor och frysa in två och två. Den andra limpan kommer bli en gåbortpresent. Kul att ta med sig något annat än blommor, vin eller choklad som nog är det vanligaste att ha med sig. 

Nu är det dags för min andra kopp kaffe,  Nyhetsmorgon och därefter ska jag ta tag i i denna vackra lördag. Det ser i nuläget ut att bli en klar, solig och lite kall dag. I päronträdet utanför fönstret finns ett skatbo som är över metern högt. Kanske en pensionärsvarning men jag tycker det är ganska kul att titta på hur skatparet bygger nytt och vidare ovanpå de tidigare årens bo. De gör ju så, bara bygger ny våning när det är dags att lägga ägg. Tidigare års bo blir golv i det nya. Det är inte ovanligt att skatornas bon kan vara 3-4 meter höga. Pica pica, som skatan heter på latin, håller ihop parvis under hela sin levnad. Total trohet, så fint. 

Perfekt väder i dag då jag slipper slaskiga hundar som vill ligga och torka upp på mina nya, ljusa fina mattor. Å andra sidan är jag beredd på att få köpa nya mattor varje år och just därför inte köper några dyra. De gamla mattorna har fått mellanlanda på balkongen. 

Notera den solkiga metern av matta strax innan skarven. Det är den del som Kimmo har haft som favoritplats. Vidrigt är bara förnamnet. 

Nu önskar jag er, mina vänner och de som jag inte känner, en glimrande lördag. 

Jag la mig med huvudvärk i går och vaknar med det i dag. Det kommer från axlarna som är superstela. Måste ta tag i det här med att boka en massagetid, jag har ju hela friskvårdspengen kvar så det är bara ren bekvämlighet som hindrar. Jag har tagit en Alvedon men tror jag får komplettera med en naproxen. Det är egentligen pinsamt att ens klaga över det när läget i Europa är som det är. Jag har sovit i min egen säng, varit varm och mätt, kunnat gå på toa när jag behöver, en total lyx. Jag känner mig tacksam över det.

Det är stor skillnad mot de mängder av människor som suttit vakna hela natten i en överfull idrottshall eller nere i tunnelbanorna och lyssnat till flyglarm. Det gör på riktigt ont i hjärtat när jag tänker på det. Under gårdagen och även nu på morgonen nås vi av nyheter om explosioner och attacker via nyheterna men också av bilder och livesändningar från "vanliga människor" som lägger ut på sociala medier. 

I dag ska jag på handlingstur tillsammans med barnen. Jag brukar ju, som bekant, be dem om hjälp när det är större saker som behöver komma hem. I dag står mattor, gardiner och hundmat på listan. Lite kymigt att lyxhandla när läget är som det är men någonstans tänker jag att vardagen med dess guldkant måste fortgå för att inte förgås. 

Samma tanke har jag i huvudet när jag planerar helgens trevligheter. Det kommer bli en tur till Norrköping i morgon och på söndag är det dags att förbereda för jobbveckorna som kommer. Matlådor ska lagas, tvätt ska tvättas och hjärnan ska väckas vad det gäller elevplaneringar och dokumentation. Jag var på jobbet en sväng under onsdagen. Jag trivs väldigt bra där så det gör mig absolut inget att åka dit på lovet eftersom jag ändå inte hade något inplanerat den dagen. Det var rent av trevligt att planera vårens arbete tillsammans med en härlig kollega. Vi kunde tänka tankar klart, diskutera och göra omtänk. Ibland kan jag nästan gräma mig när nån kommer på något bra som jag önskar hade varit min idé. Jag får ta det som en lärdom, ta med mig det in i mitt fortsatta arbete. 

På måndag har jag lönesamtal. Jag ser det inte som ett samtal som ska utmynna i mer pengar utan en timme som är avsatt till att prata om det bästa jag vet, mitt arbete, mina uppgifter, mitt uppdrag och mina elever. Oftast går jag ifrån mina löne- och medarbetarsamtal stärkt och med ett batteri av nya idéer som ska sjösättas, testas och utvärderas. 

I går firade vi "Happygotcha day" här hemma. 6 år sedan jag hämtade en 4-månaders liten Frejavalp. Då hette hon Bonnie Bus. Det var barnen som fick välja namn åt henne, Tyras förslag vann. Så här i efterhand hade nog Bonnie varit ett bra namn ändå. Vi firade med leverpastejssök inomhus, tuggrulle och långpromenad. Kimmo var väldigt nöjd med dagen som den gottegris han är. Själv har jag svårt att förstå vart tiden tagit vägen, 6 år har swishat förbi. 

I dag har vi redan hunnit med första kissrundan, jag har druckt första baljan kaffe och det är strax dags för den andra. Jag ser fram emot att träffa barnen under dagen. Kom dock på i morse att jag helt missat det där med bio. Får kolla till nästa helg istället. Jag är lite sugen på att se filmen Belfast. Den har fått fint omdöme. 

Nu önskar jag er alla en finfin fredag. Var rädda om er när ni går ut för nu på morgonen var det superhalt ute. 

Allt gott!

På mina mångfaldiga fackliga utbildningar har denna förkortning lyfts otaliga gånger. TIFR= TId För Rflektion. Så otroligt viktig och så utvecklande. Många fixar detta på ren erfarenhet eller bara tack vare den personlighet man är. Andra behöver tid avsatt i sitt schema och stöd av frågor som de ska tänka kring. Själv använder jag min restid till reflektion. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur ska jag tänka nästa gång? Ja, mitt huvud är ofta fyllt av frågor. När jag sedan kliver innanför dörren och möter mina hundar släpper jag helt jobbet. Sen är inte allt svart och vitt. Jag vaknar också uppp på nätterna med huvudet fyllt av frågor och ibland svar. Då skriver jag ner det på ett noteringsblock och kan lätt somna om. Min strategi för att inte ligga vaken och grubbla. 

Sen har vi ju alla andra struliga tankar och funderingar som snarare hör i hop med privatlivet. De som rör mig och de som rör mina barn. Där är jag en sopa. Jag är en ältare i perioder. Det som hjälper mig är ofta att skriva och att tidsbegränsa. Annars går jag ner mig i mörkret. Jag skriver här i bloggforumet men har alltid skrivit dagbok, inte så där slaviskt varje dag men vid behov. Känner jag att jag behöver gräva i det känslomässiga djupet så avsätter jag en timma eller så till det. När timman har gått måste jag släppa det ochgöra och tänka på annat. 

I dag vet jag inte om jag är ovanligt känslig eller filterlös men nyheterna om utvecklingen i Ukraina gör mig så rädd och orolig att jag kände hur tårarna ville komma och faktiskt gjorde det. Både med tanke på min ålder och den historiska kunskap jag har så är det här början på något hemskt. Jag tänker på människorna där, som redan innan invasionen hade det väldigt svårt och fattigt. Bilder visar hur förskolor träffats av misiler, civila som både dödats och skadats. Jag minns Syrien, forna Jugoslavien och många andra platser men det här känns värre och kanske närmare på något sätt.  Ryssland är ett stort land med mycket makt och resurser att använda i ett krig till det kommer en galen ledare. Tankarna snurrar också kring hur vi ska kunna hjälpa människorna på plats. Hur ska vi kunna hjälpa de som kommer att komma till oss som flyktingar. Har vi lärt oss något av historien? Just nu står nyheterna på hemma hos mig men jag kommer behöva begränsa mitt tittande för att inte bli fullständigt bruten. 

"Ett storkrig som vi inte sett sen andra världskriget" Är det nu tredje världskriget startar? 

I går fick jag en timmas sovmorgon, i dag två. Underbart! Å andra sidan släckte jag ett par timmar senare än vanligt. Jag gjorde väl som de flesta andra i Sverige, satt och dumglodde på Mello. Är det min ålder eller är det bara som så att bidragen är sämre än nånsin så här långt och produktion och manus sisådär. Nej, tacka vet jag Mr Björkman och herr Sillen. De kunde sina saker. Jag bytte kanal efter bidragen, där var min uthållighet totalt slut. 

Klockan 07 hemma hos mig, 30 minuter senare är det nästan dagsljus ute.  

Jag har givetvis varit ute med hundarna. Det var ganska blåsigt men ljummet ute. Klockan är strax halv åtta och ljuset är redan här Och bär löfte om en bra dag, en fin vecka och därefter 9 dagars ledighet. Som vanligt inför loven har jag en del inplanerat såsom att träffa kompisar, hänga med barnen, gå ut och äta och så bio så klart. Det var år sedan jag var på bio. Jag kollade lite för att se vad som går just nu men det var inget som verkade superbra. Men vi ska ändå på bio, bara för att.

Det här med att ringa från oidentifierat nummer till mig är sällan en bra idé. Vill man vara anonym eller har så starkt integritet att man inte visar var man ringer ifrån så respekterar jag det genom att inte svara. Vi kan väl säga som så att det inte är många samtal som är skyddade som jag på något sätt gillat eller uppskattat. Kvart i åtta i går hände det igen, jag svarade inte. Men när det sen ringer igen, en kvart senare, förvånar jag mig själv genom att svara. Det är X. En gammal elev från mitt förra jobb. De hade nog bara tänkt busringa. Ett gäng ungdomar utan något att göra och som då kommer på att de ska ringa sin gamla lärare. Ganska gulligt egentligen även om jag hörde att hen försökte vara både kaxig och tuff. Trots det fick jag omigen frågan om när jag kommer tillbaka, varför jag slutade och så vidare. Jag fick också veta att de bytt lärare flera gånger efter mig, stackars barn. Det gjorde lite ont i mig. Att de om och om igen blir svikna och lämnade av viktiga vuxna. Vissa elever som har skilda föräldrar och bor varannan vecka träffar sin lärare fler vakna timmar än vad de träffar sina föräldrar. Sorgligt. Vad jag förstått så är har det varit många lärare och personal som slutat på den skolan det senaste året. Många har också gjort som jag, bytt kommun. Det säger mer om skolans och kommunens personalpolitik än om själva arbetsuppdraget. 

Nu sitter jag som vanligt här och ger mig själv en lugn start på dagen. Jag har redan fått i mig dagens första mugg med té så nu är det dags för kaffe. Jag dricker alltmer sällan kaffe förutom på jobbet eller när jag fikar på stan. Lathet kanske. Men i dag känner jag att jag behöver lite extra koffein för att kickstarta. Söndag i dag och äntligen kan vi ses allesammans. Tyras covid är över, jag har fått tre doser och livet känns ljusare och tryggare på så många sätt. 

Jag tänker på det ibland. Att saker och ting är riktigt bra nu. Framförallt är min ständiga inre stress borta, jag är i princip aldrig arg och jag tror jag vet varför. Det är ofta kämpigt på jobbet på olika sätt. Alltifrån elever som har stora utmaningar att ta sig igenom, frånvarande personal och personal som är utmattade av att jobba dubbelt. Sånt är inga (nästan) problem för mig längre då jag har hittat balansen. Jag får tid för lugn, ro och återhämtning på hemmaplan. Det betyder oerhört mycket för min hälsa och för att hjärnan ska fungera på bästa sätt och jag ska kunna vara mitt positiva, lösningsfokuserade, glada jag på jobbet. Så bra har inte många av mina kollegor. De är yngre, har yngre barn så deras vardag är förutom jobb fyllt av vab, hämta och lämna, skjutsa till fritidsaktiviteter och ta hand om ett hem för en hel familj och inte bara som jag, åt mig själv. Däremellan ska de vårda sin relation med sin partner och planera in semestrar. Tur att de är just unga så deras naturliga energinivå är så pass mycket högre än min. Jag minns själv hur jag kände det som att jag gick i en tunnel, jagandes efter ljuset under tiden barnen var små. 

Man klarar mycket bara man får tid till återhämtning. Den kan se ut lite olika ut så klart.  En del tränar, en del stickar, bygger på kolonilotten, målar, går i kyrkan, bakar, tränar hundar, rider, träffar vänner, går och får massage, spelar datorspel, kallbadar  eller vad som helst. Det viktiga är att man gör något man tycker om och kanske till och med skrattar när man gör det. 

Så nu önskar jag er en härlig söndag och hoppas att ni gör något som ni tycker om och blir glada av. 

 
Och som avslutning får ni en bild på min räkmacka gjord på fröknäcke. Perfekt till Mellon i går.