När Elis tränar på Medley tar jag mig en dryg timma i bastun. Jag älskar att basta. Musklerna blir mjuka och avslappnade och efter att huden fått en dust av saltscruben är den underbart mjuk och len. Bästa grunden om man ska ut i solen. Inga döda hudceller någonstans utan bara glänsande ren hud. 

I min egen lilla hörna. Jag uppskattar att få sätt mig ner i min nya fotölj, tända ljus med doften pion och sedan läsa några kapitel i min bok. Jag kan inte längre läsa under så långa stunder, mina ögon bråkar med mig och jag får lätt huvudärk när jag läser själv. Just därför är det bra att emellanåt lyssna på bok. Jag lyssnar via Nextory men har även provat Storytel, ingen större skillnad.

I går tog vi en heldag i skärgården. Vi la i båten vid Kalvholmen och det gick väldigt smidigt. 

Vi la till vid Mansö, en favoritplats. Det var soligt och varmt ute men blåsten var sval. Där vi la till var vi i lä så vi hade det väldigt skönt. 

En vacker plats, Sverige när det är som vackrast. Jag kan sitta länge och bara njuta av tystnaden och utsikten.

Styvmorsvioler! Visst är de fina? Tänk vilken växtkraft naturen har trots bristen på både jord och vatten. 

En god bok var givetvis med. Bättre omgivning att förflyttas bakåt i historien och följa människornas slit i USA vid 1800-talets slut.

Lunchen bestod av rökta räkor och aioli. Salt och gott.

Att få ligga och sola precis som man är skapad är en av fördelarna med att hitta en avskild plats i vår underbara skärgård. 

Jag kan väldigt lite om insekter men kan uppskatta en vacker fjäril. På ön var det väldigt många fjärilar av just den här sorten. Jag blir glad av dem, de är vackra och jag vet att de gör nytta för naturen. Påhemmaplan har jag planterat en massa lavendel för att locka hit fjärilar men även bin. 

Mansö

På vägen hem körde vi mot oväder. Vi kunde se på Fb att det var skyfall över Söderköping. Vi höll verkligen tummarna för att vi skulle hitta få upp båten utan att bli våta. Nu gick allt vägen utan en enda skur men det hade ju varit typiskt eftersom vi hade lämnat kapellet hemma i går. 

Kalvholmen, utan regn.

På andra sidan Vättern, alltså sett från oss östgötar, finns Karlsborg. En fin liten sjöstad nära Vättern och Göta Kanal. Där finns också Karlsborgs fästning som i år firar 200 år. Jag har hört så mycket gott om platsen att jag ville besöka den. Med mig på turen var sonen och sambon. Ska man åka på tur till ett museum ska man absolut ha med sig någon som uppskattar samma sak som en själv och där är Elis och jag väldigt lika. 

Karlsborgs fästning tog 90 år att bygga. Det var Karl XIV Johan och Baltzar von Platen som tog tag i det hela. Vilken tur att dessa "invandrare" kom till Sverige annars hade vi inte haft vare sig fästningen eller Göta Kanal. Fästningen var tänkt att fungera som reservhuvudstad och guldreserv i händelse av krig. 

Vid ortens inlopp, jag skriver ort då jag ingenstans kunnat finna ut att platsen ska ha fått något stadsbrev. 

Runt hela fästningen löper en vall av sand. Totalt ska det ha gått åt en miljon ton för att bygga vallen. Här är en bild uppe på västra vallen. 

Uppe på vallarna står gamla kanoner. Det slår mig att allt är så tungt, stort och otympligt. Att bara förflytta sig och all material måst ha krävt oerhört mycket energi. Bara ett järnbeklätt vagnshjul vägde multum. Föreställ er ljudet av hovar och järnbeklädda hjul mot kullerstenarna. Jag undrar om vi hade uppfattat ljudmiljön som bullrigare än i dag eller om den bara skulle vara annorlunda. 

Museumet är helt klart den största behållningen. Här hittar du skyltdockor i uniformer och kläder från olika tidsåldrar, både militärer, sjukvårdare och andra yrkesgrupper som var behövliga på ett regemente. 

Utsällningen var lite trång och rörig. Det var svårt att hitta den röda tråden. Kanske hade det varit klokt att ta en guidad tur. Nu gjorde vi inte det utan gick runt på egen hand och läste på skyltar och liknande. 

Kyrkan som egentigen bara var en stor sal på våningen över museumet var fantastiskt fin. Ljus och utan en massa mörka målningar i tak eller på väggar. Fönstrena släppte in mycket ljus och det fanns endast ett fönster med målning och den var som en altartavla. 

Om strömmen tog slut kunde man alltid lösa det med den här cykelvarianten. Med lagom pigga ben kunde man komma upp i 15W. 

Som hämtad från en skräckfilm. 

Jag har undrat över ordet FIKA många gånger. När jag googlar får jag upp många andra förklaringar, alltifrån bokstavsomkastning av ordet kaffi eller att det ska komma från Dalarna och skinntillverkningen. Jag tycker däremot att ovanstående förklaring verkar väldigt rimlig och trovärdig. 

Hästar har varit en viktig del av militär och polisiär verksamhet genom historien och är det fortfarande. Jag sprang på den här lilla bönen och tycker att den är otroligt fin. Allt liv förtjänar repekt, ändå fram till dess sista dag. 

En av portarna eller tunnlarna genom vallen. Mäktigt djup och vacker. 

Med utsikt över Vättern. 

En fin dag även om solen var gömd bakom molntäcket. Perfket väder för ett besök här. Är du intresserad av historia, gamla byggnader och framförallt militärens historia rekommenderar jag ett besök här. 

Torsdag den 25 juli är inte bara otroligt varm och dagen då vi får lön. Den här dagen har det hänt en massa andra spännande saker om vi tittar i backspegeln. 

1909 flög en modig man, som första människa, över engelska kanalen. Vilken grej, föga kunde man då ana att drygt 50 år senare skulle människan kunna gå på månen. Perspektiv!

1956 krockar M/S Andrea Dorea med M/S Stockholm utanför Nantucket, 50-talet människor omkom. 

1978 föds det första sk provrörsbarnet i Storbritannien, 1982 föds det första svenska provrörsbarnet.

Tänk så mycket man kan tacka Wikipedia för att man kan lära sig. Det är ganska lätt att fastna i nån form av vidareklickningar och man vet aldrig var man hamnar till slut. 

Under de två sista nätterna har jag varit utan mina sömntabletter vilket leder till en oerhörd sömnbrist. Jag sover bara 20-30 minuter i stöten. Min sömnstörning är ju av den arten att jag inte kommer ner i djupsömn på egen hand. Jag skulle ha hämtat ut pillrena i går men då visade det sig att här i Blacka har apoteket stängt på just onsdagar. Redan nu kan jag längta efter att få ta mina piller i kväll och sova som en stock. 

Eller så kommer jag inte sova pga av Kimmo. Han mår inget bra. Värmen tar på honom, han flåsar, flämtar och kommer inte till ro. Han vandrar runt, trampar omkring och är allmänt orolig. Det var exakt det här jag bekymrat mig för inför sommaren. Han är ju 8,5 år och en stor hund. Han räknas som gammal, dessutom är han lite överviktig vilket inte är till hans fördel. Jag har lovat mig själv och honom att det är ok att bli gammal och få leva pensionärsliv med kortare promenader, lyxigare mat och massor av kärlek men ser jag att han lider, har det jobbigt med andningen och så då måste jag fatta det svåra beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron. När vädret är på vår sida, alltså regn och max 18 plusgrader då är han ok. Kryper temperaturen ner ytterliggare 10 grader är det kanon och en riktigt kall vinterdag kan han bli som en unghund. Jag hoppas han har en vinter kvar med oss. 

Jag är som vanligt först uppe. Njutbart! Till den dagliga rutinen hör att möta upp Ozzy och ge honom frukost. Han har sina platser i trädgården där han ligger och väntar på att jag ska komma och ropa på honom. I dag låg han på altanen och solade sig. 

Nu har han käkat och begett sig ut igen. Den killen är en lyxlirare som har det bästa av kattliv. Jag älskar att se hur mycket han tycker om Kimmo, stryker sig mot honom och boxas med nosen mot storhundens ben. 

I dag ska jag, förutom att åka till apoteket, sola ett par timmar. Det gäller att passa på. Jag är egentligen för rastlös för att sola men det går bra när jag lyssnar på bok eller podd. Jag tror att jag får hoppa över träningen i dag. Kroppen är fortfarande öm efter passen tidigare i veckan och när jag inte sovit blir det inget bra. Det blir som ogjort arbete. 

Önskar er alla en fin lönedag och hoppas att ni skapar något fint minne att se tillbaka på. 

I går var jag och Veronica på en riktig loppisrunda här i stan. Vi var på Erikshjälpen, Riacenter och Återvinningen. Det är som att gå på upptäcktsfärd bland fynd och minnen. Alltid hittar man nån liten skål eller prydnadsgrej som man känner igen från sin barndom. Jag tycker sånt är kul. Det ger en bra utgångspunkt till fina samtal och så hittas emellanåt ett fynd eller två. Roligt att ha någon som delar ens intresse och tycker att det är värt att fara stan runt under en halv dag för att fynda. Om man så vill kan man ju kalla detta miljövänligt och klimatsmart (förutom själva bilandet då men bilen använder jag ju även när jag far till IKEA). Istället för att köpa nya krukor och ljuslyktor eller vad det nu kan vara så köper jag något som nån annan inte längre vill ha. Överskottet går dessutom till olika hjälpverksamheter. 

Vi passade också på att köpa oss varsin fantastisk räkmacka. Ica Kvantum  i Klockaretorpet har verkligen fantastiska, helt översållade med fina handskalade räkor. 

Det är en del mygg i skogen nu. Vissa bitar av vår promenad är mindre angenäm än andra. Kimmo drabbas inte så hårt men Freja blir lätt biten på magen där hon inte har så mycket päls.

Den lilla skitungen bestämde sig däremot att ta ett rejält bad i en lerpöl. Ett riktigt äckelpäckel som luktade dynga var vad fick jag med mig hem igen istället för min lilla snövita prinsessa. Ja, ja då blev hon rejält badad efteråt även Kimmo fick duschas och schamponeras, inte för att han badat i lera utan för att han behövde det ändå. Nu är de både underbart rena och det riktigt skiner om deras blanka pälsar. 

Naturen! Bara man tar sig tid så kan man se dess perfektion och oslagbara symmetri. 

Rester av ett djur. Rester av ett liv. Det väcker frågor. Fick den ett meningsfullt liv, barn, njutning, hann den älska och bli älskad eller föll den offer för en jägare innan dess. 

Min fina fina kille. Vad gjorde jag utan honom. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva vilken glädje och kärlek han är för mig. 

Ängsklockor, tror jag. Vackra är de iallafall. Det är så lätt att gå förbi det som finns på marken. Jag tycker att man borde böja på knäna lite oftare och kika på världen ur ett annat perspektiv. Vem vet, kanske får man nya tankar och idéer eller bara den fantastiska känslan av att vara en del av något mycket större. 

Jag började se Julavsnittet av serien Från Lark Rise till Candleford (en serie på SVT play som jag varmt kan rekommendera) redan i går kväll men blev så löjligt rädd så jag fick fortsätta nu på morgonen. Trots att det var fullt ljust ute så skrämde det mig så mycket att jag fick gåshud över hela kroppen ända upp på kinderna. Skräckfilmer är inget för mig och det här var bara en lightversion som de flesta säkert skulle skratta åt. Övernaturligheter är bland det mest skrämmande jag vet. 

Att vara miljövänlig eller klimatsmart är viktigt i dag. Viktigt för framtiden men det har också blivit lite inne i vissa kretsar att diskutera, resonera, lyfta fram alternativ och belysa sina egna kloka val av miljösmarta lösningar. Nån äter mest vegatariskt, en annan har elcykel och en tredje ägnar sig åt långtgående återbruk. Alla saker man gör, även det minsta lilla är ju väldigt bra. Vi måste vara rädda om den enda jord vi är givna. 

Man pratar mycket om det här med flygskatten, miljökompensatoriska tillägg och så. Det får mig att fundera mycket. Det är egentligen en väldigt liten del av befolkningen som använder sig av flyg och det verkar att det är just de som flyger gör det förhållandevis ofta. Sedan kan man resonera kring vad ofta är. 

Jag är inte rätt person att ha som riktmärke för ofta eller sällan. Det är 11 år sedan jag flög sist och summerar jag antal flygningar under mitt 46-åriga liv så går de att räkna på mina fingrar. Anledningen till att jag inte flyger oftare handlar främst om ekonomi, inte miljövänligt val. Jag kan tillägga att jag inte åker nån längre sträcka överhuvudtaget, vare sig med bil eller buss så det finns heller ingen anledning för mig att välja det klimatsmartare resesättet tåg. 

Vi är nog en överhängande del av sveriges befolkning som inte har råd att flyga men som ändå åker på andra kostnader när klimatet ska kompenseras. Snart måste man väl ändå hitta på ett bättre sätt att lösa det här på. Låt alla få en viss mängd utsläpp av flygbränsle, de som aldrig nyttjar sin ska ha rätt att sälja den till de som vill flyga mera. Tänk vad bra för alla de som aldrig har möjlighet att flyga. Jag tänker på sjuka, pensionärer som inte har råd, alla ensamstående och många flera. Vilken lycka för dem att få ett tillskott i kassan. En sån här lösning kommer aldrig att ske då staten skulle förlora på det. (Och vi vet ju alla att straffet för att lura staten på pengar är högre än att skada en annan människa, tex vålda en ung kvinna.) Istället kommer de som har råd fortsätta flyga, många av dem flera gånger om året, vissa flera gånger i månaden. 

De som har råd fortsätter köpa sig fria och utsläppsmängden kommer att stadigt öka lösningen blir då att göra andra saker än dyrare för den "vanliga" människan. Bensin är tex en sådan vara som många inte kan vara utan, man höjer priset på det och omigen så drabbar det de som är mindre bemedlade som än mer får begränsa sitt liv. Att åka kommunalt blir allt svårare för de flesta. Bor du inte i en storstadsregion är det glest värre i tidtabellerna. 

Jag blir matt när jag tänker på hur de som har bara fortsätter att förbruka och de som inte har blir än mer begränsade. Nej, livet är inte rättvist och det vet väl alla men ingen gör något för att ställa det tillrätta heller. 

Man kan via sociala medier ganska snabbt se vilka som är de värsta miljöbovarna blad ens vänner. Inget som man kanske tänker på i första läget när man gillar diverse thailandsresor, weekendtrippar utomlands mm. Kanske tänker inte de som far runt heller på det, det finns ju alltid någon annan, någon annanstans som är värre. Det känns ju alltid bättre när någon annan har det värre, gör sämre ifrån sig osv. 

Lika konstigt är det att i vissa bostadsommråden är det benhård källsortering och i andra skiljer man inte ens på brännbart och komspost. Jag är kluven i det här. Å ena sida tycker jag att det är bra det minsta lilla man gör för miljön å andra sidan tycker jag inte om den orättvisa det innebär ekonomiskt och i ren fysisk insats. 

Det mesta i livet handlar om ekonomi. De som har har och det är de som klarar sig bäst. På nyhetsmorgon talade de nu om TBE-vaccinering. Får du TBE kan det påverka din hälsa och givetvis din privata ekonomi oerhört och det kostar även sjukvården massor av pengar. Varje patient som drabbas och behöver läggas in kostar tusental kronor. Min undran är varför inte vaccinering mot TBE ingår i vårt nationella vaccinationsprogram. Det kostar ca 1000 kronor per person att vaccinera sig privat. Hur många ensamstående, pensionärer eller redan sjukskrivna har de pengarna "över". 

I dag går mina funderingar kring de orättvisor som finns och de är många fler än de jag nämnt i mitt inlägg. Kontentan är väl att de som är bättre bemedlade är de som ständigt klarar ut det hela bäst och de som hör till de fattiga i landet är de som ständigt lever med vetskapen om att det bara kan bli värre. 

Inga muntra tankar men de måste också tänkas ibland. 

I helgen har jag fått min så högt efterlängtade egentid. Jag har varit ensam hemma från fredag kväll till söndag eftermiddag. Vad passade jag på att göra då? absolut ingenting, precis som jag planerat. Jo, jag har tvättat, sytt in en klänning, lagat ett par byxor, tränat, ätit skräpmat, promenerat hundarna men till största del har jag bara varit. Superskönt. 

Jag laddade upp fredagen på bästa sätt genom att träffa Tyra för lite shopping. Hon behövde lite kläder och jag behövde ingenting. Trots det så kom jag ändå hem med ett par höstskor och en skjorta. Det var sådan rea att jag bara betalade 160 kronor sammanlagt för dem. Som tre dosor snus eller så... Även om jag inte behövde vare sig skor eller skjorta var det för billigt för att lämna dem kvar i butikerna. 

Rea, rea, rea! Det är lätt att göra som jag gjorde, handla fast man inte behöver något. Efter shopping skulle vi luncha. Valet föll på Basilica och en pasta med räkor och lax. 

Jag skulle vilja skriva att det smakade underbart. Men nej, det var vidrigt. Parmesanosten förstörde allt. Det var för mycket och den smakade inte bra. Jag har ätit det här förr och då har det inte smakat så här. Jag tror jag kunde ta 4 tuggor, Tyra kanske åt lite till men sedan lämnade vi. Kanske borde vi sagt till men nu gjorde vi inte det utan bara gick därifrån. Tråkigt då själva lunchandet är det vi tycker är extra mysigt. Nu har vi lärt oss detta och kommer välja annan restauring och annan mat nästa gång. 

På fredagskvällen satt jag ute på altanen och njöt av värmen. Ett glas fanta, lite nötmix och ett dopp i poolen kändes som en fantastisk vardagsllyx. 

Jag skulle vattna på kvällen. Det gick sisådär som synes. Turligt nog har nu sambon varit på GekÅs i helgen och köpt med sig två nya slangar hem i går. 

Jag har misstänkt att storhunden snor kattens mat trots att den serveras på en bänk. I början hittade jag kattens skål på golvet men nu är Kimmo förfinad. Han lycas äta upp maten utan att välta ner skålen. Inte konstigt att han tjockat till sig så. 

Nu är det måndag och min lugna, avslappnade egentidssemester är över. Nu är det trängsel i soffan på morgonen. Nej vars men sambon har nu gått på sin ledighet. Skönt att jag har min älskade mysfåtölj att dra mig tillbaka till när jag känner att jag behöver det. 

I dag har jag inga egentliga planer vilket känns ganska lugnt och bra. Jag måste iofs till apoteket och hämta ut medicin. Säkrast är att inte ta det här i Skärblacka. Inte en enda gång har jag varit där och kunnat hämta ut allt jag ska. Det saknas alltid något och saker delexpidieras eller måste beställas. Det konstiga är att det är inga specialmediciner jag går på. Därför får det nog bli en tur in till stan i dag. 

Önskar er en fin måndag, i mitt närområde ser det ut att bli både regn och åska men det är ju mysigt det med. 

Det här med rubriksättning är inte alltid så lätt att få till och ibland får jag inte till det alls. Helst ska rubriken vara fyndig och ge en bra hint om vad inlägget handlar om. I dag har jag tydligen slut på idéer.  

Gårdagen blev en fin dag både vädermässigt och inehållsmässigt. Jag var uppe med tuppen och tog som vanligt en lugn morgon. Däreefter förberedde jag dagens lunch inför beösk av Veronica. 

Maten blev bra och sällskapet är alltid trevligt och lärorikt. Kul att ha en vän man både kan utbyta boktips, odlingstips, mattips och mycket annat med.

När jag skjutsade hem Veronica så stannade vi till vid Ica Kvantum i Klockaretorpet så hon fick handla lite. Jag kunde då notera att påsautomaterna har utvecklats på ett positivt sätt. Tänk om man var så kreativ och smart att man kunde uppfinna saker som många behöver och som ärrelativt enkla. 

Tänk vilka pengar man borde tjänat på saker som finns i allas hem såsom osthyvel, kardborreband, persienner, dragkedjan. Han som uppfann säkerhetständstickan var väl inte fattig. Gustaf Erik Pasch var den som tod patent på uppfinningen när han vidareutvecklat idén som hans lärare Jöns Jacob Berzelius fått. Tänk så många smart upfinningar som kommer från vårt lilla Sverige; Pacemaker (1958), Primusköket (1888), Sfäriskt kullager (1907), Kylskåpet (1907), Skiftnyckeln (1892), Ångturbinen (1883), Blixtlåset (1910) och Tetra Pak (1944)

På min hemväg stannade jag vid ett rödljus. Kan någon berätta för mig vad den vita lampan över det vanliga trafikljuset betyder?! Har det något med spårvagnarna att göra? 

Om några dagar är det dags att börja skörda min sallad och spenat. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli något pga av alla larver och ohyra vi har i år. Glädjande nog kan jag konstatera att det kommer bli massor av god sallad. 

I dag är det fredag och jag har en dejt med Tyra vid lunch. Det är alltid lika mysigt att hänga lite med henne. Vi ska en sväng till Ingelsta då hon ville komma lite på kläder. Givetvis ska vi käka en god lunch någonstans också. 

Önskar er alla en fin fredag!

Jag vaknade runt fem i dag. Det känns väldigt onödigt när jag har semester. Dääremot känns det väldigt lyxigt att kunna ligga kvar i sängen, lyssna på pod och mysa med pälsklingarna. Freja är en liten myspropp som allra helst vill ligga sked under täcket, antingen ligger hon vid mina knäveck eller som här, med rumpan mot min mage. 

Morgonstunden är dagens bästa, specielllt när jag får sitta i soffan med kaffe, datorn i knäet och Nyhetsmorgon på tv:n. Eftersom jag var uppe så tidigt hamnade jag istället på kanal 5 och Den fantastiska historien med Berg och Meltzer. Informativt, roligt och lättsamt på en och samma gång. Det känns dock som en enklare form av Historieätarna men så länge man lär sig något nytt är det värt att titta på.

I går var jag på fikabesök hos fina Ulle. Jag fick inte bara njuta av hennes sällskap utan yngsta dottern och hennes söta hundvalp hängde också med oss. Helt ofattbart hur vuxna barn vi har. Det märks mer när man träffar andras barn, mina egna är jag typ hemmablind på. Eller passar uttrycket fartblind bättre? Jag tycker ju att min lilla sjukilos Freja är jätteliten, speciellt när man jämför med Kimmo och hans 40 kilo tunga kropp. Lilla hundvalpen var inte mycket större än marsvinet vi en gång hade. Så himla söt, en gosig nallebjörn på 1,3 kilo. 

Men hur söt? Hundar är verkligen livet! Den bästa medicinen som finns och mot så mycket. Jag kan bara gratulera familjen till att de verkligen investerat i en massa kärlek, friskvård, skratt och glädje. 

Jag hann givetvis med ett bra pass på gymet i går också. I dag har jag en skön "för-träningsvärk", den värsta kommer förmodligen i morgon. När jag kom till gymmet var det ganska mycket folk där, det är liksom inget jämt flöde på kunde utan det kommer stötvis. Det följer heller inget mönster så att man kan räkna ut när på dygnet och i veckan det är minst folk. Det som störde mig lite var att en mamma hade med sig två barn som tränade. De var i 9-12 års åldern och absolut inte stökiga men de rörde sig runt på ett sånt sätt i och mellan maskinerna att det störde. Kanske var det mest mina funderingar på hur säkert deras tränande blev. Det krävs både en maskin- och kroppskännedom för att styrketräning ska vara bra för en. När de la på tungt och ryckte hårt och släppte så fort att det smällde oroväckande högt, ja då tycker inte jag att det är ok. Jag ser gärna att mina träningar är barnfria. Turligt nog är det itne ofta som barn är med och vanligtvis när barn är med så sitter de tyst med en padda eller liknande och håller sig lugna. 

I dag ska det vara träningsfritt. Jag får besök av Veronica som kommer på lite lunch och blomprat. Vi kommer givetvis avhandla annat än just blommor men det är ett stort gemensamt intresse. Vädret är vackert och jag tror att det blir en fin dag på många sätt och vis.