Fredag. I dag har jag varit till apoteket, försökt skapa lite dammfri yta här hemma, umgåtts med min älskade bror och hans fästmö och givetvis Vickivovven, tränat en stund och nu landat i soffan i väntan på att få gå och sova. Sova är fasiken min bästa gren just nu. Jag lyckas dåligt men det får tiden att gå. Ljusa timmar är de bästa. När mörkret kommer så spelar det ingen roll vad klockan är, jag hoppar så gärna i säng och lyssnar på nån bok eller pod. Det är så mycket härligare att vakna tidigt och gå upp och se gryningen komma.Se hur solen färgar himlen röd. I dag köpte jag mig en naarcissist, stavas det så eller är det sjukdomen? Skit detsamma, jag hoppas att växten ovan ska slå ut med vackra vita blommor. 

Många äter taco med familjen i kväll. Jag hittade en gammal vän, feffisar. Det var länge sedan jag hetsåt dem så nu var det på tiden. Jag älskar allt med dem. Texturen, smaken, kryddigheten, vätskan... ja, allt. Jag, datorn, feffisar och ett par tända ljus leder in mig i helgen och fredagskänslan. 

I dag tog jag mig till apoteket. Det första hade inte det jag sökte och behövde men det andra kunde leverera. Jag fick bra hjälp och provade ut ett handledsstöd. Med hjälp av denna ska De Quervains skickas långt ifrån mig. Värmen och stödet är perfekt. Jag är positiv och det är ju halva grejen har jag förstått. O sen så måste jag bli bättre på att låta tummen vila från både mobil och dator, å allt annat man pillar med. 

När det är fredag är det inte bara matte som ska få smaskens utan mina älskade pälsklingar får sitt också. Lilltösen behöver lite hållhjälp och det bjuder jag så gärna på. Jag skämmer bort dem. Djuren alltså. De är till stor del det finaste jag har. Deras kärlek är liksom inte villkorard. De levererar alltid på topp. Hänger med mig, följer med, saknar mig, blir glada att se mig, de är helt enkelt så sjukt kärleksfulla att de nästan har förmågan att fylla hålet i mitt hjärta. 

Har vi inte alla ett sådant? Ett hål i hjärtat. Alla vi som mist, saknar och sörjer, vi som vågar vara ärliga, som vägrar bara vara. Vi som kan erkänna att något eller någon fattas oss och som lever med det, utan att använda det av oss som nåt förtäckt "tycksyndommighot". 

Ja, vi har alla sorger med oss i bagaget. Hur livet blir handlar om hur vi hanterar det vi serveras. Förlorade barn, saknade föräldrar, sjuka anhöriga, psykopatiska ex, kroppliga åkommor och liknande allt detta färgar oss. Och det är upp till var och en att hantera det hela. Att leva vidare med det vi fått i vårt knä. Men det är också viktigt att man anpassar sig själv till det pussel vars bild man vill ingå i. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...