Så har vi nu gått in i den sista av vinterns vintermånad. Någon vinter rent klimatmässigt har vi inte sett röken av.  Jag gillar snö och kyla och just i år hade jag förberett mig väl med nya vinterkängor som är helt fantastiska, underställ och annat bra. Det har väl bara varit -8 vid några enstaka tillfällen och då bar backe. Till största del har vintern varit varm, mulen och blöt. Slask och smuts ogillar jag, hundarna blir så vidrigt lortiga. De går så sprättigt att magarna är helt svarta efter varje promenad. På Nyhetsmorgon berättar de just att det har varit sommartemperaturer i småland den här veckan. Helt galet!

Min vana trogen så smyger jag upp först av alla här i huset, släpper ut katten, tänder ljus och slår på kaffe. Därefter kommer vovvarna ner och vill ut på en snabbkiss i trädgården. När jag fyllt favoritmuggen med kaffe och slagit på tv:n slås jag av att just sådana här mornar är de som gör att jag orkar med alla andra dagar och mornar. Jag laddas med energi och lugn. Tänk att jag blivit så gammal att helgerna är behövliga för återhämtning. När man var ung var det bra att man hade en arbetsvecka att "vila upp sig på" så man skulle orka med helgerna. 

När man är uppe så tidigt att Nyhetsmorgon inte börjat än får man ta sällskap av Sofias änglar. Just i dag sändes ett avsnitt jag inte hade sett förut. Tänk vilka svårigheter och utmaningar som människor runt om i landet tvingas gå igenom och ändå står de pall och lever vidare. Det imponerar på mig. Nån har sagt att Gud ger inte större utmaningar än man klarar av. Nu är ju inte jag troende på det sättet utan väljer att tänka "livet ger dig inte större utmaningar än du ska klara av". En sanning med modifikation men en utmaning kanske man inte ska klara själv. I processen kan det innebära att man ska ta hjälp av andra, att det blir en del av utmaningen. Jag har själv gått igenom en del och vissa saker har jag behövt rea ut själv men vid ett par tillfällen har jag behövt ta hjälp. Mina bröder har fått rycka ut, vänner, sjukvård och andra viktiga samhällsinstanser. Det har varit svårt och min stolthet har fått sig törnar och  själen sår som nu bär stela, stramande ärr. 

Hur mysigt är det inte att tända ljus? Jag vet att jag tjatar om mina lyktor och ljus men de värmer mig på riktigt inifrån och ut. Själen blir varm, mjuk och hade den en färg skulle den vara varmt ljusgul. 

I dag är det en dag som sin vana trogen rent vädermässigt är blöt och grå. Jag har lite småsaker att fixa och dona med. Jag ska kurera mina onda bihålor, långpromenera mina hundar mitt på dagen för att vi alla tre ska få nån form av dagsljus. Till kvällen ska vi träffa gamla vänner till mig. Det ser jag fram emot. Kanske kommer vi ha mellofesten på som ett bakgrundsbrus. 

Nu önskar jag er en fin lördag.