Ord har en glimrande förmåga att försätta mig i olika typer av känslor. Det händer att jag hittar författare som väljer just de orden som skickar mig rakt in i feelgoodmood. Viveca Steen är en, Marie Jungstedt är en annan. I dagarna har jag hittat ännu ett par nya, Ewa Klingberg, Lucy Dillon och Anna Janssons serie om Ödesgudinnan ger mig också en bra känsla. När jag är filterlös av stress kan jag inte mäkta med  att läsa något tyngre. Hjärnan orkar inte ta in faktainformation, iallafall inte mer än vad som måste göras för att reda ut mina undervisningssituationer. Jag får välja med omsorg så att det blir avkoppling och energipåfyllning istället för något som kräver eftertanke, reflektion och analys. 

Det här med ord har alltid tilltalat mig. Att välja ord som bär det som ska berättas och som är i nyans med det man vill berätta. Pläd och mugg är mer tilltalande för mig än filt och kopp. Varsamt vinner över försiktigt och gryning över morgonstund. Alla är inte som jag och för många är de enklaste orden eller de som kommer direkt till en helt dugliga. Jag gillar tanken på att det som sägs också ska skapa något i den som lyssnar eller läser. Finns det en sändare så finns det också en mottagare. 

I går var det min första sportlovsdag. Jag tog den till att rätta klart en hög med prov. Nu ska proven analyseras och kunskapskraven i IST ska bockas av efter form av uppnående. Varje elev ska få en av sex  bokstäver på varje kunskapskrav. Jag tog också en rejäl omgång i tvättstugan, skönt att hinna i fatt. Är det fler som är som jag, själva tvättandet är inget större problem, det som är tidskrävande är att få in kläderna i i garderober och byråer igen. Det kan ta 2-3 veckor....

Mina leder är i allt annat än topptrim. Tyvärr är höger handled på väg att bli inflamerad om den inte redan är det. Varje liten sublim rörelse gör ont, smärtan går hela vägen från tummen upp i axeln och ut i bröstmuskeln. Just handlederna är väldigt svåra att "vila i form". Piller är fina grejor, om man tål det. Naproxen och liknande ger mig magont samt ansiktsödem dag tre så det går fetbort. Kortison vill jag inte äta, då tar jag hellre en liten spruta rätt in i senskidan. Vi får välse vad Vc tycker är bäst just den här gången. Det är lite av roulette, beror på vilken läkare och vilken dag man dyker upp. 

På tv just nu pratar de om missförhållanden i hemtjänsten. Det finns bara en anledning till att det blir så, för lite pengar till just den sektorn. För lite pengar ger för få personal vilket ger att de som jobbar där får jobba för två, tre personer. Det är då misstag sker och att man missar viktiga saker och rutiner brister. Tänker på min egen mamma som låg på en kortidsplats på ett boende. Hon hade fått hjälp att komma ut på bakongen för att röka. När hon rökt klart larmade hon och ville in. Hon larmade många, många gånger. Ingen kom. Personalen som fick larmet gick in i hennes rum men där fanns ju ingen som ville ha hjälp och i sin sönderstressade arbetsmiljö hade den som jobbade just den här kvällen glömt att hen kört ut mamma. Det här var i oktober månad och det var kallt ute. Hon satt på en oisolerad balkong utan möjlighet att själv ta sig in. Fruktansvärt. Nu dog hon inte av den grejen men det gjorde henne fylld med ångest och oro som inte släppte förrän en månad senare, då hon dog. Hennes sista kväll och natt var inte direkt bättre men det är en annan historia som jag väljer att berätta en annan gång. 

Nu önskar jag er en fin tisdag. Var rädda om er i stormen!