Min insändare i Norrköpings Tidningar blev till viss del nerkortad. Inte helt oväntat då jag är en kvinna som älskar ord. För er som vill läsa den i dess fulla längd kommer den här.

Nu har det hänt. Det kom inte plötsligt utan har under en lång tid smugit sig på. Lärares uppdrag har sakta förskjutits från att vara undervisare till att bli en dokumenterare, utredare, analyserare och till viss del entertainer. 

Jag och mina kollegor har över en lång tid lastats på allt fler uppgifter utan att något tagits bort. Samma arbetstid men mer att göra. När undervisningsskyldigheten togs bort ökade undervisningstiden med ca 100 minuter i veckan för väldigt många vilket inte alls var syftet. Helt krasst är det två lektioner till som ska planeras, genomföras, utvärderar och efterarbetas. 

Kvartsamtalen på just en kvart byttes ut mot utvecklingssamtal på en halvtimma. Man kom på att det vore bra om alla elever fick en egen individuell utvecklingsplan som pedagogen ska skriva, helst tillsammans med vårdnadshavare och eleven. De elever som inte når önskad nivå ska få ett åtgärdsprogram som också skrivs i grupp med elev, föräldrer, mentor och specialpedagog. När elever bär sig illa åt och stör ska även det dokumneteras i en sk Anmälan till rektor. Ännu en blankett som ska fyllas i, lämnas in och hemmet ska meddelas. Det låter kanske väldigt bra men finns det någonstans nån forskning som visar att detta leder till ökade kunskaper hos våra elever?

Skolan har förändrats över tid och många elever blir sk h"hemmasittare". Då är det skolans ansvar att förändra sig så att eleven vill komma. För att hitta dessa elever innan det går för långt ska vi ständigt hålla koll på elevens närvaro. En frånvaro på 15% eller mer leder till en utredning med samtal, och mer dokumentation (ett häfte på 10 sidor) där elevens ska intervjuas, föräldrar svara på frågor och personal ska analyseraoch skärskåda  närvaron för att hitta mönster. Kommer detta leda till högre närvaro?

Resultatet kommer förmodligen inte att leda till högre närvaro utan bara sämre kvalité på lektionerna. Det är det enda jag kan ser att jag kan skära i just nu, jag får lita på min erfarenhet att klara timma för timma med klasserna. Nästan all lektionsfri tid jag har går åt till att ha möten, dokumentera och stå till svars. Att hinna rätta prov så snabbt som möjligt för omedelbar feedback har blivit en ömöjlighet. Snabb feedback är en dokumenterad framgångsfaktor som vi nu fått tulla på till förmån för pappersfylleri. 

Jag har arbetat som lärare i mer än 20 år och nu känner jag att måttet är rågat. All denna dokumentation som lagts till över tid och samtidigt har elevernas resultat minskat. De blir sämre och sämre och vi försöker trolla med statistiken. Respekten för skolans pedagoger är otroligt låg och ingen dokumentation i världen kan återskapa den. Känslan är att vårdnadshavarnas tyckande är viktigast och när något inte fungerar är det skolans fel. Allt föräldraansvar har försvunnit. Skolan ska se till att eleverna går på lektionerna, läser på till proven, lämnar sina mobiler, inte spelar spel på sina datorer under lektionstid, inte kränker vare sig elever eller personal. Jag bara undrar var tog föräldraansvaret, uppfostran och vanligt hyfs vägen?

Och vart tog förtroendet för oss pedagoger vägen. Vi har ändå gåt 4-5 år på högskola och universitet för att bli just lärare. Vi kan det här med skolan, gruppdynamik, våra ämnen, alternativa hjälpmedel och mycket mera. Vill skolan behålla sina mycket kompetenta lärare så behöver den del av arbetsuppgifterna som dränker oss förändras, alltså dokumentationen. Vi behöver känna respekt från våra huvudmän att de har förtroende för att vi faktiskt gör det vi ska.

Dokumentationsträsket måste bort annars kommer hela vårt utbildningssystem falla samman. Elever lärde sig och utvecklades långt innan detta kom till och enligt en hel del forskning och statistik tom bättre. 

Fröken M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...