För ett år sedan gjorde det mesta i kroppen ont. Bäcken, ländrygg, axlar, armbågar, handleder, fötter.... muskelinflammationen blev enorm o resulterade i en mkt lång sjukskrivning från slutet av februari och ända fram till sommaren. Inte 100% hela tiden, men ändå. Och lista på mediciner som läkarna ville trycka i mig var ganska lång.

Jag kämpade. Tungt o jobbigt med smärta och att samtidigt rodda runt en familj. Men så i juni kände jag att nu får det vara nog. Jag måste prova något annat. Så jag köpte gymkort.

Att gå till sjukgymnast har känts futtigt då jag jobbat som yogainstruktör i många år. Kropp o knopp kom liksom inte överens. Men där, i juni, började jag som förr. Väldigt försiktigt, men som förr.

Å det gick bra. Kroppen har totalfel i signalsystemet. Träningsvärk för andra blir sjukdom för mig. Alltså, kroppen tolkar det så. Men nu skiter jag i det. Jag skiter i signalerna för jag vet att nivån är ok.



3-4 gånger styrketräning i veckan, under säsong så cyklade jag ca 4 mil i veckan. Och jag överlevde. Under hösten har jag varit sjukskriven men inte en enda dag för mitt hypermobilitetssyndrom, min EDS.

Det är jävlaranamma stort!!!!

I dag reflekterade jag glatt över att jag varken haltar eller går långsamt i korridorerna på jobbet. Vilken lycka!

Så i dag är jag glad och tacksam för att jag börjar ta tillbaka mitt liv och min kropp och omprogramerar min hjärna.

I dag blev det ett pass med ben, rumpa och mage o.... kanske en gnutta rygg.

I morron är det fredag men det blir som torsdag för jag ska jobba lördag. Ur led är tiden.

En nöjd o glad Mia önskar god natt. Å i morron tar vi nya tag.

Efter ett bra pass kräver kroppen ljummen pastasallad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...