Måste brasklappa lite... allt går inte över med tid eller behandling. Sorry om jag i min enfald kränkt någon. Kroniska sjukdomar är ju helt klart en sån grej som inte går över med lite vila. Kanske kan de lindras med behandling men över går de inte.

Fick också en sen kommentar av en vän som skrev så vackert om sitt brustna hjärta. Att läsa det var som att se in i en spegel. Jag tänker nu att mycket kan helas och läka men inte allt.

Sorg och saknad är två bitar som inte kan skojas bort och tiden är ett jävligt dåligt plåster. Så i sådana lägen tänker jag att det handlar om att stå ut, att lära sig hantera det hela. Och att vila sig i tanken, att en dag kommer det kännas bättre

?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...