Först gymmet sen en mil på cykel. Styrka o frisk luft. Rensad hjärna och massor av kärlek i hjärtat. Är stolt över mig själv som försöker ta steget från soffpotatis med värk o pillertrillande till heltidsjobbande tränande människa om än med ganska mycket värk då o då. Men det är det värt för mitt huvud känns klarare.

Så stort tack till min fantastiska kropp i dag. Nu ska här frossas i fyra smöriga knäcken med gurka på. Underbart!

Pöss o go natt!

då är det ganska gött. Men det kan vara jobbigt också. Just nu kämpar jag med mig själv på så många plan. Främst gör jag et genom att fokusera på att stärka min kropp med olika former av träning. Men det kostar på, så här på torsdagseftermiddagen är jag ganska så mör. Vet att jag bara måste, måste ta mig till gymmet. Ska, snart. Önskar bara att det blev lite svalare ute först.

Sist jag tränade så avslutade jag med en mils cykeltur, utomhus. Skönt! Känslan att bara fara fram, låta kroppen göra sitt och hjärnan fick studsa sina tankar fram och tillbaka. Har haft en del att fundera på. Beslut som fattas, stora som små. Allt känns lättare efteråt. Det är sånt jag måste tänka på när det känns trögt.

Sådärja, nu har jag motiverat mig själv. Dags att dra.