KLassiskt! Jag har beställt läkartid, väntat i 6 veckor på den. När jag ringde förklarade jag att jag har en lång journal som läkaren nog bör ta sig en titt på innan jag kommer. Vad händer då? Jo, han hade inte läst alls, han lyssnade när jag drog snabbvarianten och sen följde kanske 30 minuters googlande och letande på bla Wikipedia. Jag vet att mitt problem inte hör till vardagssjukdomarna och just därför borde han varit mer förberedd. 

Väl därifrån så hittade jag en bra sida på nätet, hypermobilitet.se där följande står att läsa

"Vems ansvar?

Kliniska genetiker har alltid haft stort intresse för EDS och på många håll i landet tar man emot misstänkta EDS fall på remiss för utredning och diagnos. Resursbrist har dock gjort att man på en del håll endast hinner befatta sig med den allvarliga vaskulära EDS typen.
Reumatologklinikerna i landet ser som sitt uppdrag att ta hand om patienter med inflammatoriska ledsjukdomar/bindvävssjukdomar. EDS/HMS faller därför utanför deras ansvarsområde även om de ibland hjälper till med diagnostik av EDS/HMS.

Med andra ord, patienter med EDS/HMS har ingen självklar hemvist i den svenska sjukvården. "

Med den här sanningen så kan jag berätta att läkarna jag mött har valt att agera utifrån två strategier. Den första handlar om att skriva ut så mycket morfin, muskelavslappnande, insomnande och sövande att jag ska hålla mig lugn länge nog för att de ska byta tjänst. Eller så väljer de att tala om hur dåliga dessa piller är för mig och så vill de att jag ska gå på sjukgymnastik, bli sjukskriven, ägna mig åt meditation och liknande. Jag vet inte vilken strategi som gör mig mest förbannad eller uppgiven. 

Hur som helst så kanske jag får en remiss till ännu en specialist...

Eller så faller jag ännu en gång mellan stolarna.