Somliga människor är fullt ut känslostyrda. Andra är slavar under sina tankar, vad de vill ha, få och nå. De som hör till den sistnämnda gruppen tycker jag INTE om. Jag har mött ett par styckna, eller två för att vara ärlig. En av vardera kön. Obehagliga typer som manipulerar, ljuger, anser sig ha rätt till (givetvis på andras bekostnad) och som aldrig ger något utan att veta att de får dubbelt tillbaka. De kan sälja sin kropp, sin själ, sina barn och väldigt mycket mer för att nå sina mål. Oavsett om det är en villa i finaste området, en investering i ens företag, eller nåt annat de vill ha så... de går över lik. Gemensamt är att lagen inte är något hinder. Inget som ramar in eller begränsar. Jag kan ärligt säga att sådana människor är ganska lätta att sätta dit om man vill, om man orkar... Oftast gör man ju inte det, när man lyckats skaka av sig dom så orkar man liksom inte driva den där formen av upprättelse. Även om både lag och rätt är på ens sida så tar det tid, tid att starta om och samla kraft. För kraften behövs. Som människa så vill jag gärna ha ett rent förflutet. Jag vill inte äga något som står på nån annans tomt. Nope, men när jag inte orkar eller vill ta den striden ja då är det gött när andra kliver in. Såna där som  styrs av både kropp och själ. 

Efter ett par duster med knasbollarx1000 så känns min vardag så himla nice. Jag hade en dipp för ett par månader sen. Efter år med drama och ständiga orosmoment så hade jag svårt att ta till mig det mjuka och lugna. Min kropp och själ hade blivit som beroende av anklagelser, krav, hot, tvång, oro... ja ni hajjar. Att då hamna i en relation som bygger på kärlek och respekt, det blev knepigt. 

Nu har jag blivit omprogrammerad. Jag har fått börja om från början, med både det inre och yttre. Jag kan plötsligt avgöra om nån gör något för mig, för att den vill och tycker om mig. Utan att förvänta sig en massa i gengäld. Att göra en god gärning för nån utan att förvänta sig något, är ren och skär kärlek. Att ge utan att beräkna att "när jag gör så här så kommer hen vara tvungen att ge mig det här". 

De senaste veckorna har jag verkligen blivit given, men jag har också fått ge. Jag har gett av mig själv, eller snarare hängett mig själv, så som aldrig förr. Mannen jag älskar har givit mig tid, omsorg och massor av praktisk hjälp. 

Jag ville ha en moped. Jag bara älskar att åka moppe. Måste bero på att jag aldrig hade nån som 15-åring. Eller så bor det en Mc-dröm i mig. Hur som helst. Hjärtat ser helst att jag kör nåt bekvämare och säkrare. Så han sökte och letade och fann en liten bil åt mig. Mitt krav var att den skulle vara bränslesnål och billig i omkostnader men ändå ha plats för hund modell större i baksätet/bagaget (o jag planerar för en grand danoi). Givetvis lyckades han. Prutspecialist som han är så halverades priset och jag är glad och nöjd. Dessutom fick jag i dag en present i form av nya allround-däck. Mitt hjärta, så omtänksam. Han kände i morse att "nej, de här däcken vill jag inte att min Mia åker omkring med". 

Föreställ er en större kärleksförklaring. Jag kan inte komma på nån just nu. Han värnar om min säkerhet, mina behov och mitt liv. En kort stund hann jag tänka "men vad måste jag göra nu för att kompensera". Men det är just det, det krävs inget. Inte mellan oss. Jag kan ge, och ge och det utifrån mina förutsättningar. Och det uppskattas och älskas. Sen så kan hjärtat ge och ge och ge... och det finns inga förväntningar eller krav tillbaks.

Men det Mats ger mig, har ingen annan givit mig. Vare sig till kropp, själ eller sinne. Jag har fått mycket i mina dagar men när insikten kommer om att det inte är rent och ärligt, ja, då tappar det sin betydelse. Denna man, han omsluter mig med ren kärlek, han är rädd om mig, han värnar om det som är viktigt för mig. Det jag ger och gör, tas emot med samma enkla kärlek. För mellan oss är numera inget krångligt, konstigt eller ansträngt. Aldrig att det hänger outalad hot i luften. Jag har mitt och han har sitt och i framtiden, ja då kommer vi ha vårat. Tillsammans... 

Ingen av oss har bråttom.För vår kärlek är starkare än så. Inte på världskartan att någons ekonomi ska få den andre att ändra sig. När vi två blir ett blir vi det av vilja, av värme, av kärlek, av åtrå... inte av praktiska skäl. När vi två blir ett så är det för att det är rätt.