KLassiskt! Jag har beställt läkartid, väntat i 6 veckor på den. När jag ringde förklarade jag att jag har en lång journal som läkaren nog bör ta sig en titt på innan jag kommer. Vad händer då? Jo, han hade inte läst alls, han lyssnade när jag drog snabbvarianten och sen följde kanske 30 minuters googlande och letande på bla Wikipedia. Jag vet att mitt problem inte hör till vardagssjukdomarna och just därför borde han varit mer förberedd. 

Väl därifrån så hittade jag en bra sida på nätet, hypermobilitet.se där följande står att läsa

"Vems ansvar?

Kliniska genetiker har alltid haft stort intresse för EDS och på många håll i landet tar man emot misstänkta EDS fall på remiss för utredning och diagnos. Resursbrist har dock gjort att man på en del håll endast hinner befatta sig med den allvarliga vaskulära EDS typen.
Reumatologklinikerna i landet ser som sitt uppdrag att ta hand om patienter med inflammatoriska ledsjukdomar/bindvävssjukdomar. EDS/HMS faller därför utanför deras ansvarsområde även om de ibland hjälper till med diagnostik av EDS/HMS.

Med andra ord, patienter med EDS/HMS har ingen självklar hemvist i den svenska sjukvården. "

Med den här sanningen så kan jag berätta att läkarna jag mött har valt att agera utifrån två strategier. Den första handlar om att skriva ut så mycket morfin, muskelavslappnande, insomnande och sövande att jag ska hålla mig lugn länge nog för att de ska byta tjänst. Eller så väljer de att tala om hur dåliga dessa piller är för mig och så vill de att jag ska gå på sjukgymnastik, bli sjukskriven, ägna mig åt meditation och liknande. Jag vet inte vilken strategi som gör mig mest förbannad eller uppgiven. 

Hur som helst så kanske jag får en remiss till ännu en specialist...

Eller så faller jag ännu en gång mellan stolarna. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...