I juni valde jag att attackera min EDS, mitt hypermobilitetssyndrom min fibro, från ett annat håll. Jag var trött på piller. Blivit livrädd efter ett handlöst fall från en båt. Jag bara kände, det här går inte. Jag kan lika gärna vara död om jag inte gör något. SÅ jag vände på allt. Köpte gymkort, började fasa ut morfinet, övergick till bara alvedon. Slutade med insomningstabletter, lugnande, och liknande. 

Kvar fanns jag, propavan, och en jävla vilja att få ett annat värde i livet. Vill inte ropa hej men...

Jag kan sitta ner i mer än en timma i streck. Jag går utan att halta, jag kan planera, bestämma och genomföra. Förstår ni vilken lycka. Kanske är det inte för alltid. Kanske är det bara ett uppehåll i skoven men... De dagar jag mår som sämst är ungefär som de dagar jag förr mådde som bäst. Å allt detta utan cortison o annan skit. 

Med rätt stöd och uppmuntran har jag i dag hamnat där jag är. Fast, det allra mesta kommer från mig själv. Från min vilja. Jag är väl medveten om vad som kanske kan komma, men här och nu... Jag ska bara njuta av det faktum att jag kan sitta ner i mer än en timma, jag kan gå med hundarna 7 ggr per dag, jag kan vandra en stund i skogen, jag kan älska nöstan som jag vill, jag kan städa, diska , plocka ur diskmaskinen... utan att det känns dåligt. Och det är ju en fantastisk och galen seger för mig. 

Kanske håller det bara en stund... men det gör inget. Jag har ändå fått känna på hur det kan vara....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...