dagen kan lätt bli lite rörig och konstig när man efter ett lov ska gå på nytt schema, ett som bara ska gälla i två veckor. Att dessutom upptäcka att andra ändrat sina scheman och att jag plötsligt står utan elev i 40 minuter blir liksom lite knas, eller när jag inser att jag är dubbelbokad. Men man löser det, det funkar. I dag har jag haft förmånen att möta nya elever, nya på skolan och nya (nästan) i landet.

Deras berättelser, på knagglig svenska, har berört mig. Allt de har upplevt, gått igenom. Oro, dödsångest, hopp, förtvivlan. På riktigt! Inga i-lands problem där inte, utan riktiga livshotande situationer. Å så landar de hos mig. Vi pratar och när jag frågar vad de allra helst vill göra så får jag svaret "studera". Känn på den!

Jag är tacksam över det jag får uppleva, vara med om och möta i min roll som lärare. Ibland är det svårt, ofta är det stressande, många gånger rent av urjobbigt men allra, allra mest... Ja, känslan som fyller mig är att det är fantastiskt, givande, fyllt av kärlek och respekt. De fall då det inte är det är faktiskt försumbara, iallafall känns det så i dag. Terminens första dag, då vi vuxna har kraft och energi att stå enade, vi har kraft att driva igenom det viktiga. Sånt som ska göra eleverna tryggare och säkrare hos oss. Vi ska få det lugnare och bättre. Min chefs ord ringer lite i öronen "häng i och håll ut". Så sant och klokt.

Jag är dödligt trött i kväll. Det var med tårar i ögonen jag stämplade in på Gamla Ö. Ryggsmärtan gick inte att gömma. Jag fick kliva in till dottern och säga "Jag är inte arg eller sur. Jag har bara så ont. Det är jobbigt nu. Men ge mig en stund, jag ska förbereda löksoppan och pannkakssmeten så kommer jag sen och vill gärna höra hur din dag varit" svaret jag fick var bedövande skönt för en sliten tonårsmamma. "Åh, så bra att du berättar. Vad glad jag blir!" Underbara, fantastiska Tyra. Bara jag sänker garden och är ärlig så köper hon det mesta. Även en mamma med kroniska ledbesvär.

Nu är soppa och pannkakor uppätna. Jag måste bara skryta och säga att soppa, det är jag jäkligt bra på att laga. Het, varm, mild och kryddig på samma gång. Inte nån 5:2 soppa här inte. Massor av grädde och en hel del av den finaste olivolja du kan tänka dig. Å det bästa är att det blev massor över.

I kväll är det en sån där kväll då jag saknar mitt Hjärta lite extra. Jag hade velat finnas där för honom. Pysslat om, lagat mat, hämtat värktabletter och allt det där man gör för den man älskar, speciellt när han är nyopererad. Efter mycket tjat från min sida är nu två bekymmer avlägsnade och jag hoppas att allt ska vara i sin ordning nu.

I eftermiddag kunde vi omigen läsa på nyheterna att det utspelat sig våld och hot på en svensk skola. Em femtonåring har fått sätta livet till i ett knivbråk. Vad är det som händer i vårt land? När slutade det sunda förnuftet fungera? När blev det ok att anse sig ha rätten att våldsamt hugga, hugga, hugga...med kniv...i den man var i konflikt med? Jag förstår ingenting. Jag kan inte ens hitta förklaringar. Jo, kanske... Om det är elever som de jag mötte för första gången i dag. Sådana som levt i krig, under bombhot, på flykt, i överbelamrade läger. Då kanske en förklaring som posttraumatiskstress skulle förklara en del.

Vad som än händer så måste det förändras. Vårt land måste ta hand om de som finns och de som kommer hit, på ett bättre sätt. Det fungerar inte att köra på så som man gör nu. Det här sättet föder våld, det föder rasism, det skapar klyftor men framförallt hamnar människor i okunskap. Och rädsla det föder våld.

Jag blir rädd, det här är inte den värld jag vill ge mina barn och barnbarn. Snälla, hjälp mig här? Vad ska vi göra? Hur ska vi gå vidare?.

Som den pedagog jag är, i kropp, själ och så är min övertygelse... Kunskap! Det du känner till kan inte skrämma eller hota. Det du känner till blir som en vän.... Och jag vill ha hela världen som vän.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...