Här på akut verkar alla andra vara i större behov av vård än min faster. Hon kom in med ambulans för 7 timmar sedan och har ännu inte fått träffa nån läkare.

Det är inte första gången jag sitter så här brevid och väntar. Jag har gjort det massor av gånger förr men då med mamma och pappa.

Det är helt svart ute och ventilationen väser oerhört sövande. Jag är trött men lär väl piggna till när det är dags att cykla hem.

Morrondagen får jag fatta beslut om när klockan ringer. Kan bli svårjobbat om jag inte kommer hem förrän på morgonkvisten.

Men nu så tänker jag hålla tummarna för att det inte kommer in några fler sjuklingar med högre prioritet än min faster.