Dessa märkliga händelser som utspelar sig i oss människor. De där subtila ögonblick med ord, handlingar eller ickehandlingar som totalt kan förändra. Känslor. En jävla företeelse som jag får spunk på. Mitt i en glädje kan man hamna i mörkaste mörker eller i total förvirring. Av bara ett ord eller en handling.

Om jag gör en totalt galen jämförelse... Tänk dig att du vaknar på natten av att telefonen ringer. Du är helt lugn när du vaknar men sen... Du hör rösten som säger; han somnade in alldeles nyss.... Ja, då förstår du hur sinnesstämningen totalt havererar.

Eller när du totalt ovetande bara leendes och frågandes får höra "jag tror jag älskar dig". Ja, då är man där... i den totala förvirringen och haveriet. Det här kan hända mig i allt ifrån djupaste sorg (när någon dör), i stunder av total lycka (vem vill inte höra att man är älskad), i den skamfyllda avundsjukan, i den där oron, i ilskan eller i besvikelse. När det händer mig så faller jag liksom Alice i underlandet. Ner, ner, ner. Blicken letar och söker efter hållpunkter. Var är den där jäkla kaninen nånstans, eller katten i hatten?

Ibland när det händer mig blir jag totalt stum. Jag stänger av och ner. Blir otroligt artig och trevlig. Korrekt. Allt det invanda och inövade sitter som en smäck. Jag låtsas att jag har koll på läget. Att det är jag som styr skeppet. I verkligheten så har mitt inre drabbats av en tornado. Jag kämpar med att strukturera upp de närmaste minutrarna. Andas. Vara lugn. Tänka igenom alternativen och konsekvenserna.

När det händer mig blir jag också så jävla arg på mig själv. Jag hatar att känna så här. Jag vill ju ha koll och framförallt, jag vill ju vara den som vet...

I kväll är Det en del som jag inte vet. Jag får lägga energi på att andas. Ta en min ut i taget. Fundera igenom hur nästa steg ska bli. Egentligen är det kanske ingen stor grej för de flesta men det är det för mig. Alla är vi olika och jag är van att ha koll. Just här och nu så krävs en hel del omtänk och det är lite jobbigt och svårt. Såna här grejor hör mammalivet till men.... Det gör också att den här mamman väljer att stänga av för det jag var med om och kände i kväll vill jag inte känna nån mer gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...