Vi ska inte flyga åt våra elever. Vi ska ge dem styrka och kraft att breda ut sina egna vingar. Få dem att känna igen uppvindar, motvind, medvind och vind att bara glida med i. Jag skulle vilja säga att vi lyckas. Just i dag känner jag starkt att vi har lyckats få dem att flyga efter bästa förmåga. En del kommer flyga högt och långt, andra lite lägre och kortare sträckor men alla är redo. Redo att bred ut sina vingar och se vart det bär. Och det bästa av allt, de har alla modet att våga ge sig av.

I kväll har vi haft avslutning på jobbet. Finklädda elever, föräldrar, kollegor och vänner samlades för en högtidlig stund med både skoj och allvar. Vi har avtackat våra sexor som nu får vila ut ett tag innan de tar steget vidare till högstadiet. Det är rörande och fint. Glädjande som ett ett glitter i havet. Efterlängtat och fasat för. Vi vill ju skicka med dem så himla mycket, vi vill dem så väl. Det är inte alltid som jag talat med dem på det mest lugna sätt eller att jag alltid varit precis så där klokt pedagogiskt som jag verkligen vill. Men allt jag gjort har jag gjort utifrån min bästa förmåga och med strävan att bli lite bättre.

Det är aldrig så att elever kommer och går. De är inte som fotavtryck i sanden på stranden. Att de sköljs bort när nästa våg kommer. De gör avtryck och finns kvar i mitt minne... Var och en med minst en liten anekdot att berätta. Jag uppskattar mitt yrke, jag känner att jag valt rätt. Kanske inte precis varje ögonblick men iallafall en stund varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...