Vi kan ju lugnt säga att den här våren kommer gå till historien som en rörig en. Valförberedelser i USA, Coronvirus som härjar och en vinter som aldrig kom. Hursomhelst, dagarna går och de går väldigt fort. Lite som med viruset. I dag fick sonen stanna hemma från skolan då ett eventuellt fall av corona har upptäckts, man väntar på provsvar. 

I dagens NT kunde man läsa om de försiktighetsåtgärder man gjort för att stoppa en eventuell smittspridning. 

På jobbet är det sinnessjukt mycket. Jag är väldigt mattad. Trots det så är jag bättre än på många år. Jag utmanar mig själv både fysiskt och psykiskt för att utvecklas. Det känns bra men jag tänker inte slita ut mig så att jag går i väggen. Har man en gång varit där så måste man värna om sig själv och det som är viktigast i livet; kropp, själ, familj och hem. 

Jag har blivit bra på att belöna mig med små, små glädjeämnen. En pärlhyacint kan lysa upp hela min tillvaro. Visst är de väldigt vackra?

Nu önskar jag er en fin dag. Jag ska fortsätta jobba. I dag är kroppen tung, öm och lite smärtsam efter mitt yogapass i går. Det som är bra är ändå att jag vet att det inte förvärrar mitt grundläge, snarare tvärtom. DÅ får jag stå ut med en till två dagars jätteont. 

God morgon! I dag vaknade jag redan 05:30. Det är tidigt för mig med tanke på att jag har lov. Jag vet att världen är full av människor som skulle tycka att den tiden är sovmorgon, tidingsbud och bagare till exempel. Å andra sidan gick jag till sängs strax innan 21 så jag var mer än färdigsoven. Att jag lägger mig så tidigt har väldigt lite att göra med att jag är trött så dags utan mera med att jag dör tråkdöden av att sitta och titta på meningslösa program på tv. Då går jag mycket hellre och lägger mig och lyssnar på en skön bok. Min hjärna mår bättre av det. 

I går var min älskade dotter här. Jag bjöd på lunch och hade fixat så min kollega som dessutom är frisör klippte oss båda. Därefter blekte jag slingor i Tyras hår. Jag är inte bra på det och inser så här i efterhand att jag inte skulle lagt i blekmedlet i utväxten först... Men det kommer lösa sig vid kommande behandlingar. Kul var det ändå att Tyra blev nöjd. Hon behövde en förändring och med 20 cm kortare hår och lite ljusare ton blev hela hon lättare till sinnet. Tänk så mycket utseendet kan göra för insidan. 

Våren är verkligen på väg utomhus och då behövs det piffas lite inne också. En vit krysantemum fick ersätta den halvdöda julstjärnan. 

Mina palettblad har farit så illa under vintermörkret men nu äntligen har ljuset återvänt och vi har faktiskt haft sol ett par gånger. Inte mycket sol men tillräckligt för att jag ska se att växterna tacksamt sträcker sig mot ljuset. Just palettbladen återgäldar genom att de nya bladen får allt starkare och intensivare färger. 

Jag upptäckte palettbladen förra våren och har gått med i en facebookgrupp om just den här typen av växter. Det finns hundratals sorter. I gruppen talar man om andra och tredje generations av olika sorter och de heter fantastiska saker som Lazy lady och Golden wife... Nja inte precis de namnen men ni hajjar grejen. Jag är inte så fanatisk och sår inte egna frön men jag gläds när jag både ser och känner deras växtkraft. 

Även i dag ska det bli en tur till gymmet. Man kan tro att jag är hur vältränad och musklad som helst med tanke på hur ofta jag tränar men så är det inte. Jag jobbar på att motverka förfallet och förebygga stela och värkande muskler. En liten, kort träning varje eller varannan dag hjälper mig att kunna fungera mer som "vanliga",  friska människor. 

Om vi tar oss en titt ut i världen så duschas vi med tragedier såsom Coronavirusets spridning och i går ännu ett terrordåd. Den här gången var det skjutningar i Tyskland som ledde till, i nuläget, nio människors död. Sveriges befolkning har ökat och i nuläget är vi ca 10 300 000 invånare. Vädret berättar om frisk till hård vind på gång, skapligt väder i dag men regn och rusk i morgon. Lite lurigt väder alltså, lite som om det vore april men i år kommer aprilvädret två månader tidigare. 

Önskar er nu en härlig fredag! 

Klart att  även jag passar på att göra lovliga saker så här under sportlovet. Att börja med att göra undan vissa jobbgrejor är nödvändligt för att försöka få ner stressnivån som visar sig i hjärtklappning och ett allmänt jagat tillstånd. 

Kom på en grej i dag. Allt det här runtikringet som lärare gör verkar till stor del saknas på lärarutbildningen. Lärarstudenter som kommer ut blir väldigt överraskade och när nyutexade lärare står på egna ben blir chocken ofta enorm. Det kanske är dags att göra om utbildningen så att de är medvetna om att lärartjänsten är väldigt mycket administrativt och pappersgöreri. Annars kommer vi fortsätta tappa duktiga undervisare som drömt om att just få undervisa och sen ser sig själva fastna i pappersfällan. Kan vara dags för mig att vinkla skolfrågan och skriva ihop något nytt igen. 

En tredje insändare skulle kunna beröra alla rektorer som lämnar skolan för en lugnare, mer välbetald och behaglig tjänst inom den privata sektorn. Antalet rektorer som lämnar är gigantisk och det finns nästintill aldrig någon behörig rektor som söker ledig tjänst. Nope, man anställer en passande person som man sedan skickar på rektorsutbilning som givetvis är betald. När utbildningen är slut går rektorn vidare i arbetslivet. Kvar står en skola som under tre år haft en ny, obehörig  rektor som dessutom en dag i veckan inte funnits tillgänglig då den är på utbildning. Det börjar kännas allt mer som om skolan är en egen, märklig värld som lever totalt utanför det normala samhället. 

Nog funderat kring jobbet.... (svårt att låta bli för det är något av det bästa i mitt liv)

Mina kortlov, alltså höst, sport och påsk, brukar jag använda till att träffa vänner på ett avslappnat sätt. I måndags tog jag en tur in till Norrköping för en snabbis  till Vc. Där fick jag  en liten spruta, eller det blev två om jag ska vara ärlig. Nu sätter jag mitt hopp till att kortisonet ska fungera. O så vila.... hur faan vilar man höger hand och arm. Omöjligt. Man gör allt med händera. Kollar telefonen och klickar sig runt, skriver på datorn, fixar i ordning sig och det som kanske gör mest ont, går ut med hundarna. Freja är ju en mardröm att gå med då hon drar och rycker hela tiden. Jag ska fixa ett bättre handledsskydd och se om det kan hjälpa till. Kanske det begränsar mig i rörelserna och ge mig värme vilket kan jaga inflammationen på flykt. 

Därefter blev det lunch med H på stan. Vi har alltid så mycket att prata om när vi ses. Det är inte så ofta som jag dräller runt på stan men det är kul när jag väl gör det. 

Vid första anblicken ser nog det här ganska geggigt ut men det är just det som gör det så gott. Sallad med väl valda ingridienser småräkor, storräkor, kronärtskockor, rödlök och soltorkad tomat. Underbart. 

Att ta mina timmespromenader med hundarna medan det är ljust är en fantastisk lyx. Nu har det ju vänt så även om jag slutar halv fem kommer jag hinna gå innan det är kolsvart. Hundarna bryr sig nog inte men när det är ljust kan jag välja att gå mer skogsliknande promenader. Stormen Dennis har dock avskräckt mig under några dagar, jag vill ogärna få en nerblåsen gren i huvudet. 

I går hängde jag med den här tanten... Skämt åsido. Suss och jag träffades och vi har så sjukt kul ihop. Jag ville prova ett par jeans på HM och hon hängde med in i provhyttan. Där insåg vi att hon plötsligt förvandlats till sin egen farmor på en buss. Helt omärkligt.... Stilen med handväskan i knäet är obetalbar, stort asgarv blev det.  Och ja, jeansen satt som en smäck trots lite muffinsmidja och att det krävdes lite höftdans för att helt säkert slippa kameltå. 

Gårdagens lunch blev foccacia med kalkon och tomat. Lika gott som vanligt. Jag satsar ofta på ett säkert kort och det är verkligen det här. 

I går eftermiddag dök solen upp lagom till hundpromenaden. Det var ljuvligt och underbart. Som jag tidigare berättat så har jag slutat se mina hundpromenader som motion och pulshöjare. Det blev inget bra för Kimmo och Freja. De måste få gå i sin takt och nosa, nosa, nosa på allt som luktar gott. Ibland hinner vi långt på en timma och ibland bara ett par kilometer. 

När det kommer till träning så får jag ta den under kontrollerade former på gymmet. Den här veckan har jag haft gott om tid till att träna så jag har gått i väg en liten stund varje dag. Det är det bästa för mig. Inte ta i för mycket, inte göra för många övningar och absolut inte hålla på och lägga på en massa vikter. 

Nu har vi kommit fram till torsdag och jag ska hänga med Tyra, hon kommer hit och jag ska bjuda på lunch. Även min jobbarkompis kommer hit. Superbra med en kollega som är frisör "i botten". I dag blir det hemmalunch bestående av pastagratäng. Ett recept som mannen jag delar postlåda med har lärt mig. Rätten är en av mina topp fem favoriter. 

Nu önskar jag er en fin torsdag och hoppas ni har lika vackert väder som det är här. 

Helgen har varit lite utmattnade på flera olika sätt. Främst är det värmen som är besvärande. Den har ätit sig in och mattar både kropp och själ. Hundpromenaer får ske tidigt eller sent. 

Talande på bilden är den gamla ölburken. Folk blir galet irriterade på de hundägare som inte plockar upp hundbajsen efter sig. Det stör även mig då jag verkligen går där riksen är större att man trampar i dem. Men än värre tycker jag att alla dessa burkar är. När de slängs på gräsmattorna kommer gräsklipparen sedan och trasar sönder dem. Inte så skönt vare sig för hundaar, harar eller små bara barnfötter att trampa på. Lite hundskit tväättas lätt bort, värre är det med ett sönderskuret fotvalv. 

Toaletten på IKANO-huset. Nyrenoverad och superfräsch. Jag måste säga att tapeten verkligen föll mig i smaken. Ljust och trevligt ställe, det fanns tom en fin fåtölj i gammelrosa, kanske tänkt åt ammande mammor eller nån som bara behöver en paus. Helt klart en av de finaste toaletterna jag varit på.  

Ozzykatten hittar ständigt nya platser attligga och sova på. Antingen med skydd från hettan eller från regnet. När han började vara ute så tappade han massor i vikt. Nu har han hittat en vardagslunk som gjort att han fläskat på sig igen. Han är en rjäl bit min 7-kilos klump. 

Tyratösen kom hit i går, så även hennes bror. Hon började 7 nu på morgonen så jag var uppe med tuppen och gjorde kaffe och äggmackor för att sedan skjutsa in henne till stan. I dag är det tacksamt nog ganska mulet ute och väldigt mycket behagligare väder. Perfekt helt enkelt för att styra och ställa lite inomhus. 

Önskar er alla en fin måndag. 

  När man har superlång semester så försvinner tjusningen med helg litegrann. Jag trodde det var lördag redan i förrgår vilket innebär att jag mentalt tänkte måndag om i dag. Det kändes inte helt orimligt i morse när bonusdottern hade försovit sig och behövde skjuts in till staden vid 8:30. Sambon var i väg sedan länge då svärmor hade ögonoperation nr 2 i Motala redan vid 8-tiden i morse. HUr som helst, dagen sparkades i gång men utan mitt vanliga morgonblogginlägg. Det kommer nu, som ett kvällsinlägg. 

I går eftermiddag kom min älskade Tyra på besök. Så mysigt. Jag blev så glad när hon hörde av sig och behövde tanka lite mammakärlek. Vi fick ett par timmar tillsammans med gott att äta och dricka. Skönt att se att hon kan känna sig hemma här även om hon aldrig bott just här. Det kanske handlar en del om vår avslappnade relation också, vi kan verkligen bara vara tillsammans samtidigt som vi hittar en massa att prata om och diskutera. 

Ozzy in action. Lite hungrig efter ett par timmar ute på byn. Han kommer hem, käkar lite och drar sen igen. Lite som en tonåring. 

Kolla in den här. Som den tagit sig sista veckorna. Den liksom bubblar över av blommor. Jag blir glad varenda gång jag går ut på altanen. 

Ett av mina absolut bästa väskköp. En magväska med plats för hundbajspåsar i ett fack, hundgodis i ett fack och så mobil och snusdosa i stora facket. Perfekt för mig som så ofta har kläder utan fickor. Jag borde ha en sån till jobbet också som jag kan fylla med mobiler, sudd, pennor, saxar och allt annat man så ofta behöver. Skulle vara ett bra komplement till min varukorg som jag släpar runt på. 

I dag har det bara blivit korta hundpromenader. Det finns en kort passage på en gångbana som ligger i skuggan hela dagen. Där har  vi strosat fram och tillbaka flera gånger. 

Vi tog en lite shoppingtur på eftermiddagen. Mirum och Ingelsta. Byxor åt mig, skor åt sambon och korv på Pösemannen. 

Vi var förbi på kyrkogården och vattnade hos de våra. Den röda rosen hos mamma har blommat vackert. Nu så tog jag bort torra blommor och plockade även lite på margueriterna. Det ser ok ut men det är itne som jag önskat. Jag får skylla på den ohyresrika sommaren omvårdnaden har inget övrigt att önska. 

Vad vore en riktigt varm kväll utan prosciuttolindad melon? Bra, men inte perfekt. Kanske jag passar på att ta ett dopp innan vi tänder grillen. Det är varmt, väldigt varmtoch poolen är väl, nja inte kall men lite sval kanske. 

Kanske gör jag flamingon sällskap...  

Önskar er alla en fin fredagskväll

I går var jag och Veronica på en riktig loppisrunda här i stan. Vi var på Erikshjälpen, Riacenter och Återvinningen. Det är som att gå på upptäcktsfärd bland fynd och minnen. Alltid hittar man nån liten skål eller prydnadsgrej som man känner igen från sin barndom. Jag tycker sånt är kul. Det ger en bra utgångspunkt till fina samtal och så hittas emellanåt ett fynd eller två. Roligt att ha någon som delar ens intresse och tycker att det är värt att fara stan runt under en halv dag för att fynda. Om man så vill kan man ju kalla detta miljövänligt och klimatsmart (förutom själva bilandet då men bilen använder jag ju även när jag far till IKEA). Istället för att köpa nya krukor och ljuslyktor eller vad det nu kan vara så köper jag något som nån annan inte längre vill ha. Överskottet går dessutom till olika hjälpverksamheter. 

Vi passade också på att köpa oss varsin fantastisk räkmacka. Ica Kvantum  i Klockaretorpet har verkligen fantastiska, helt översållade med fina handskalade räkor. 

Det är en del mygg i skogen nu. Vissa bitar av vår promenad är mindre angenäm än andra. Kimmo drabbas inte så hårt men Freja blir lätt biten på magen där hon inte har så mycket päls.

Den lilla skitungen bestämde sig däremot att ta ett rejält bad i en lerpöl. Ett riktigt äckelpäckel som luktade dynga var vad fick jag med mig hem igen istället för min lilla snövita prinsessa. Ja, ja då blev hon rejält badad efteråt även Kimmo fick duschas och schamponeras, inte för att han badat i lera utan för att han behövde det ändå. Nu är de både underbart rena och det riktigt skiner om deras blanka pälsar. 

Naturen! Bara man tar sig tid så kan man se dess perfektion och oslagbara symmetri. 

Rester av ett djur. Rester av ett liv. Det väcker frågor. Fick den ett meningsfullt liv, barn, njutning, hann den älska och bli älskad eller föll den offer för en jägare innan dess. 

Min fina fina kille. Vad gjorde jag utan honom. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva vilken glädje och kärlek han är för mig. 

Ängsklockor, tror jag. Vackra är de iallafall. Det är så lätt att gå förbi det som finns på marken. Jag tycker att man borde böja på knäna lite oftare och kika på världen ur ett annat perspektiv. Vem vet, kanske får man nya tankar och idéer eller bara den fantastiska känslan av att vara en del av något mycket större. 

Jag började se Julavsnittet av serien Från Lark Rise till Candleford (en serie på SVT play som jag varmt kan rekommendera) redan i går kväll men blev så löjligt rädd så jag fick fortsätta nu på morgonen. Trots att det var fullt ljust ute så skrämde det mig så mycket att jag fick gåshud över hela kroppen ända upp på kinderna. Skräckfilmer är inget för mig och det här var bara en lightversion som de flesta säkert skulle skratta åt. Övernaturligheter är bland det mest skrämmande jag vet. 

I helgen har jag fått min så högt efterlängtade egentid. Jag har varit ensam hemma från fredag kväll till söndag eftermiddag. Vad passade jag på att göra då? absolut ingenting, precis som jag planerat. Jo, jag har tvättat, sytt in en klänning, lagat ett par byxor, tränat, ätit skräpmat, promenerat hundarna men till största del har jag bara varit. Superskönt. 

Jag laddade upp fredagen på bästa sätt genom att träffa Tyra för lite shopping. Hon behövde lite kläder och jag behövde ingenting. Trots det så kom jag ändå hem med ett par höstskor och en skjorta. Det var sådan rea att jag bara betalade 160 kronor sammanlagt för dem. Som tre dosor snus eller så... Även om jag inte behövde vare sig skor eller skjorta var det för billigt för att lämna dem kvar i butikerna. 

Rea, rea, rea! Det är lätt att göra som jag gjorde, handla fast man inte behöver något. Efter shopping skulle vi luncha. Valet föll på Basilica och en pasta med räkor och lax. 

Jag skulle vilja skriva att det smakade underbart. Men nej, det var vidrigt. Parmesanosten förstörde allt. Det var för mycket och den smakade inte bra. Jag har ätit det här förr och då har det inte smakat så här. Jag tror jag kunde ta 4 tuggor, Tyra kanske åt lite till men sedan lämnade vi. Kanske borde vi sagt till men nu gjorde vi inte det utan bara gick därifrån. Tråkigt då själva lunchandet är det vi tycker är extra mysigt. Nu har vi lärt oss detta och kommer välja annan restauring och annan mat nästa gång. 

På fredagskvällen satt jag ute på altanen och njöt av värmen. Ett glas fanta, lite nötmix och ett dopp i poolen kändes som en fantastisk vardagsllyx. 

Jag skulle vattna på kvällen. Det gick sisådär som synes. Turligt nog har nu sambon varit på GekÅs i helgen och köpt med sig två nya slangar hem i går. 

Jag har misstänkt att storhunden snor kattens mat trots att den serveras på en bänk. I början hittade jag kattens skål på golvet men nu är Kimmo förfinad. Han lycas äta upp maten utan att välta ner skålen. Inte konstigt att han tjockat till sig så. 

Nu är det måndag och min lugna, avslappnade egentidssemester är över. Nu är det trängsel i soffan på morgonen. Nej vars men sambon har nu gått på sin ledighet. Skönt att jag har min älskade mysfåtölj att dra mig tillbaka till när jag känner att jag behöver det. 

I dag har jag inga egentliga planer vilket känns ganska lugnt och bra. Jag måste iofs till apoteket och hämta ut medicin. Säkrast är att inte ta det här i Skärblacka. Inte en enda gång har jag varit där och kunnat hämta ut allt jag ska. Det saknas alltid något och saker delexpidieras eller måste beställas. Det konstiga är att det är inga specialmediciner jag går på. Därför får det nog bli en tur in till stan i dag. 

Önskar er en fin måndag, i mitt närområde ser det ut att bli både regn och åska men det är ju mysigt det med. 

Människan har magiska förmågor. Vi kan minnas, tänka, reflektera, fundera, dagdrömma, fantisera och mycket mera. När en människa dör försvinner allt sådant. Kvar finns de avtryck som lämnats efter. 

Ett kort, ett brev, en liten sak... Det behövs inte mycket för att tanken snabbt ska studs till den peron som inte är närvarande oavsett om den lämnat jordelivet eller bara är någon annanstans. Jag har många små saker som låter mina tankar snabbt fara i väg till en gammal vän, en släkting, någon elev eller liknande. Vardagliga saker som gör mig glad och trygg. 

Jag hoppas att de som lämnat oss för gott kan vila sig någonstans i tanken att de inte är glömda, att de lämnat vackra avtryck hos oss och som vi håller högt. När min faster blev sjuk blev hennes saker väldigt viktiga för henne. Hon var väldigt bestämd med vem som skulle få vad. Hon hade inga egna barn och hennes stora rädsla var att bli bortglömd. Jag önskar så att hon kunde, på något sätt, fått ro i att hon är med mig varje dag. I tanken. Samma sak med mamma, pappa och mormor. Andra, som kanske inte har stått mig lika nära, minns jag när jag besöker en plats, passerar något ställe eller äter något speciellt. Mammas morbror är starkt förknippad med Finspång, hennes moster och morbror minns jag när jag passerar Doversund eller äter goda vaniljsnurror. 

En doft kan slunga mig tillbaka till fina barndomupplevelser eller andra viktiga händelser. Tacksamt nog är det de fina minnena som oftast kommer till mig. Ibland händer det däremot att tråkigheter kommer över mig pga samma saker men turligt nog inte lika ofta. Skulle det hända så låter jag dem inte ta plats eller rota sig. 

Den här lyktan är efter mormor. Den stod på en byrå i hennes hall. Jag älskade färgen, att man försiktigt kunde dra ur glasen som bildar lyktans väggar. Den har följt mig under många år och jag är så glad över den. Varje dag jag ser den så minns jag mormor och jag minns alla mysiga stunder vi hade tillsammans både när jag var liten och som vuxen. 

Den här kommer ifrån Finaste Faster Stina. Hon tände alltid den på kvällarna, den stod i hennes fönster. Den lös även på ljusa sommarkvällar. Jag önskar att jag hade frågat om dess histora. Nu får den bilda sin nya historia tillsammans med mig. 

Den här betonglyktan har jag nog nämnt förut. Den kommer från min fina kusin och jag minns så väl den stunden vi hade tillsammmans när jag fick den. 

Ännu en lykta från min kusin och hennes man. Den är ganska ny och vi fick den i inflyttningspresent, jag och Mats. Som ni ser så är ljus och lyktor en viktig del i mitt liv. De är vackra som de är, de blir glimrande när de tänds. De bringar ljus i mörkret när de stunderna kommer. 

Min änglasamling, de flesta har jag fått av mina barn, någon av en vän. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att de är omsorgsfullt utvalda till mig. Kärlek!

Slutligen en ganska så ful rackare som periodvis plockas undan. Även den här fanns i mormor och morfars hem. Som barn tyckte jag att den var bra ful. Då ville jag ha släta, mjuka och ljusa saker. Änglar, dansande ballerinor och figuriner med 1700-tals inspiration. Vackert och glatt. Ju äldre jag blivit desto mer njutbart är det att finna det vackra i det som vid första anblicken kan te sig ganska fult. Somligt är lätt att falla för och bli förtjust i. Det är det som tar tid att älska som hänger sig kvar och blir betydande. Kanske  som förälskelser, de blåser lätt förbi men det som växer fram till äkta kärlek är det som står pall för påfrestningar.