Så har vi nu ställt om klockan från vintertid till sommartid. Jag kan inte påstå att jag rent fysiskt kände av det vare sig i går eller i morse. Det var ändå ljust när jag klev på bussen på måndagsmorgonen. Den här bilden är tagen någon dag innan vi återigen fick uppleva ett snötäcke i naturen. 

Tänk att det tog mig drygt två år innan jag noterade dessa blommor bland kullerstenarna vid entrén till trädgårdsföreningen. 

Glädjande nog kan jag berätta att den här lilla tösen är så mycket piggare och gladare nu. Hon äter bättre, har högre energinivå och på det stora hela verkar gladare. Hon gillar dock inte när jag går hemifrån utan ligger i sin donut i hallen och väntar på mig. 

I fredags firade jag våffeldagen gånger två. Först på jobbet och sedan hemma. På hemmaplan serverade jag både matvåffla och fikavåffla. Härligt att träffa Tyra och Peter igen, det var allt för länge sedan sist. 

Jag hade en otroligt skön lördag där vi var uppe vid 6-tiden för en första morgontur men sen tog vi en timma och bara myste i sängen. Jag med en balja té och en bra bok och Freja fick så klart ett tuggben. Det blev även en tur till gymmet under förmiddagen. 

Informationstavlan vid jättegrytorna. 

Två rejäla jättegrytor strax utanför trädgårdsföreningen. Fantastiskt vad naturen kan skapa över tid. 

Vi träffade även på taxen Ture under vår lördagspromenad. Vilken mysig hund, jag blev inte ett dugg mindre sugen på att skaffa tax. 

Lördagen bestod även av att laga matlådor inför kommande två veckor. 6 lådor med kycklingfilé och grönsaker...

... och tre lådor och en tallrik med fläskytterfilé blev det. Jag kände mig helnöjd efteråt. Det blev dessutom supergott. 

Sommartid men det blev rent vädermässigt vintertid. Halkan var inte heller att leka med. Det var som en tunn hinna av glansis både på trottoarer och gator. Kollektivtrafiken flaggade för förseningar pga vädret så jag kände mig nöjd med att jag tog en tidigare buss än vanligt. Jag undrar i mitt stilla sinne hur belastningen varit på akuten under dagen. Själv gick jag stel som en pinne, livrädd att halka, det räcker så bra med den fraktur som jag ådrog mig för drygt tre veckor sen. 

Jag anlände dock till jobbet, pigg och alert men föreställningen om att det här skulle bli en alldeles vanlig vecka där jag skulle hinna med och träffa alla mina elever enligt schema. Givetvis blev det inte så, det är ju nationella prov i engelska både i morgon och på torsdag. Nästa vecka går fredagen bort, suck. Men så här är det på våren, jag vet ju det. Trots det så blir jag aningens stressad av att inte riktigt räcka till. Jag har närmare 20 elever som jag ska träffa 2-4 ggr per vecka. Det blir många elever att hålla rätt på och planera för och ändå är det ca 100 andra elever som skulle behöva insatser av specialpedagogisk karaktär. Till hösten måste jag nog göra ett omtänk eller omtag på hur jag kan lägga upp det hela så att fler får de insatser som de har rätt till. 

Nu hoppas jag ni alla får en fin kväll och en härlig vecka.