Min pappa! I dag är det 11 år sedan han tog på sig sina änglavingar. Han var minsann ingen dussinmänniska. Han gjorde intryck på många, på gott och ont. Även på mig. Så här många år senare spelar minnena ett spratt, ett bra sådant, och jag minns nästan bara alla fina stunder. Jag har på de här elva åren tagit reda på och förstått vad som formade honom till den han blev och var. Det jag minns allra bäst är vilken bra morfar han var till mina barn, även när hans ork tröt pga hans sjukdom. KOL! En djävulusisk sjukdom som skapar både ångest och panik. När den eviga sömnen kom till pappa kom den som en befriare. Jag försöker tänka så, att efter ett slitsamt liv med många år av andnöd så kom döden som en befriare även om jag vet att pappa velat vara kvar hos oss. I dag ska pappa minnas och kanske hans liv firas genom middag tillsammans med mina barn. Vi ska dela våra minnen alltifrån Elis "orka-gå-choklad" och Tyras bus med morfar när hon badade i plaskpoolen eller satt i sandlådan till mina egna minnen där pappa för varje år blir alltmer lik en superpappa. Han gjorde alltid sitt bästa och alla val han gjorde, gjorde han för att han trodde det skulle bli det bästa för oss som var nära honom. 

Man får väl ändå kalla det lördagslyx att vakna supertidigt, tassa upp och sätta på kaffe för att sedan få dricka det i sängen. Jag vaknade strax efter fem men kände mig ändå skönt utvilad. Underbart, det behövde jag. På morgonpromenaden var vi som vanligt, på helgerna, nästintill ensamma ute. 

Jag älskar hösten, det är så underbart att tända ljus, svepa in sig i en filt eller...

... gosa med den här myshunden. Freja har två lägen, av eller på. Fullt ös eller totalt lugn. Hon kan ligga så här, till synes i drömmarnas värld men vid minsta ljud kan hon fara upp och vara klarvaken. 

Jag sällar mig till skaran som "förfasar sig" över alla dessa elsparkcyklar. De allra flesta lämnar dem på ett bra och säkert sätt men så finns det givetvis ett antal PUCKON. Dessa idioter verkar helt befriade från trafikvett eller sunt förnuft. Jag hör till de lyckliga som vare sig är synskadad eller i behov av rullstol eller rullator. En sån här parkering ställer till problem om man måste styra ner rullstolen från trottoaren, kanten är väldigt hög och jag gissar att tipprisken är ganska stor. 

Hösten är verkligen här. Det märks bla på att planteringarna i Trädgårdsföreningen tömms. Vilken tur för mig att jag nallat skott från palettbladen vid två tillfällen. 

Vacker kvällspromenad tidigare i veckan. 

Jag har vid två tillfällen i veckan varit i Johanneslunds centrum. Jag gillar området alltmer. Här finns allt man kan önska sig. När jag kommer hit känner jag ett lugn. Det är rent och fräscht och det finns oväntat många grönområden som skulle vara perfekta för mig och hundarna. Själva centrumet har allt man behöver, är öppet och ljust och fyllt av trevliga människor. Om jag ska flytta är det här verkligen ett område jag kan tänka mig. 

Visst får den här bilden ens fantasi att gå igång. Som en sagovärld. Vem bor här, vilken är deras historia, vad kommer att hända osv. Jag har sagt det förr men vår natur är verkligen magisk. 

Nu önskar jag er en superhärlig lördag. Jag tror den blir fantastisk både vädermässigt och på andra sätt. Ha det riktigt göttigt nu.