Så här mindre än ett dygn efter spruta nummer två känner jag en obehagskänsla i kroppen. Huvudvärk, ont i lederna, varm och kall om vart annat. Ja, som om hela jag är i olag. Exakt så här kan jag iofs känna mig vilken dag som helst men just nu funderar jag på om det beror på biverkningarna. Det kanske blir som så att jag får lämna jobbet och gå hem efter lunchen. Jag har en viktig biblioteksutbildning i eftermiddag men den är digital så den kan jag alltid ta hemifrån. 

Bortsett från vaccinationen så snurrar dagarna på i ett rasande tempo. Jag blir trött, tröttare än vanligt. För tretton år sedan sisådär valde jag att börja jobba med elever i mellanåren för att jag kände mig klar med de små. När jag sökte mitt nya jobb här i Linköping så valde jag att söka en 4-6 tjänst. Helt plötsligt står jag här med småfolk igen. De är supersöta, jättegulliga på alla sätt och vis men de är också utmattande. Förmodligen vänjer jag mig och just nu väljer jag att gilla läget. Funkar det inte så får jag söka mig vidare värre än så är det inte. 

På hemmaplan njuter jag över att den heta sommaren verkar vara över. Nu kommer den tid som jag älskar allra mest. Tidig höst! Soliga dagar med krispig luft då vi kan gå längre promenader och Kimmo är pigg och alert igen. Trädgårdsföreningen bjuder på sensommarblomster. 

Palettbladen lyser i sprakande färger. Jag ska ta och sno åt mig ett par skott i morgon när vi tar vår morronpromenix. 

Nu är snart min lunch slut och jag ska hämta nya elever som behöver lite extra spec undervisning. Därefter blir det till att fara hem, vila lite och sedan vara med på utbildning. Jag hoppaas den här obehagskänslan ger sig under eftermiddagen eller kvällen så att jag kan gå till jobbet i morgon och känna mig mer som mig själv. 

Ha nu en fortsatt fin tisdag.