Så har det då blivit tisdag, igen...

Helgen var tuff, jag blev besviken. Eller jag kan inte säga att det var en oväntad besvikelse utan det blev snarare en bekräftelse. Jag har mkt att säga om det här men tänker vänta med det. Känslorna behöver landa lite. Hur som helst. Söndagen gick verkligen i telefonsamtalens tecken. Jösses!!! Så många fina vänner som hörde av sig, bror, barn, kollegor, kusiner och jag vet inte vad hur många som jag pratade bort dagen med. 

Måndagen blev en försiktig historia. Fortfarande ganska skör. 

Sen så händer så där magiska grejor som att personen från förr steppar in, kollar av läget. Vill veta hur jag sovit, hur jag mår, hur dagen varit och hur jag planerar kvällen. Det känns skönt att ha någon där som vill checka av läget. Tacksam för det. 

På jobbet känns det ljusare. Jag börjar hitta min funktion. Sen kan vi kanske ta en stund att prata om min blivande arbetsbelastning. 8 klasser, 66 elever som jag noterat behöver hjälp. Lärarna adderar 5-10 per klass. Jag ska alltså specea 10-12 elever per klass varje dag. 10x8=8.. 80 elever varje vecka... Nej, det går inte, speciellt om samtliga ska ha egen planering. Det är orimligt!!!! Som Kirschti skulle sagt. 

Hur som helst, jobbet kommer jag reda ut, inga problem. Det löser sig, jag måste bara hävda min proffesion och prioritera. Många verkar tro att jag verkligen kan lösa elevernas svårigheter som genom ett trollslag. Det kommer inte ske. 

I eftermiddag har jag varit på en fin promenad. Hundarna var med. Det var forrtfarande ljust. Mysigt. Vackert att promenera in mörkret. Trevligt att göra det under samtal som behandlade allt ifrån snödjupet i Luleå till pandemin i världen. Jag kan bli imponerad över att åsikter och tankar trängs för att komma fram. Njutbart, jag har saknat att samtala. Är mycket glad för det här. 

I morgon har vi studiedag på jobbet. Jag har ett par digitala möten inbokade och ett par på plats. Dessutom kommer jag behöva ägna en hel del tid till beställningar. Känner att jag fått fria tyglar och fullt förtroende när det gäller att bygga upp spec.undervisningen på skolan. Det känns bra. 

Nu ska jag se till att hundgodiset i ugnen snart blir klart, ta ett bad, ta kvällskissen med hundarna samt hoppa i säng tidigt och lyssna vidare på ljudboken, och kanske skicka en godnatthälsning till nån som är i större behov av att sova än jag. 

Bergochdalbana - det är liksom livet.