Jag startade årets sista dag med en rejäl smäll. Vatten på ett klinkergolv blir väldigt halt speciellt om man inte har någon badrumsmatta. Jag föll handlöst med huvudet in i väggen, högersidan in i toastolen och ena armen drog jag i dörrkarmen. Så här 7 dagar senare så har jag fortfarande superont i revbenen. Bara att andas smärtar. Att harkla sig, hosta eller gud förbjude; nysa är galet jobbigt. Nu har jag iallafall en badrumsmatta. Den är inte vacker och en bättre och snyggare står överst på shoppinglistan. Jag tror att jag ska slå på stort och även köpa en sån där matta/halkskydd för badkaret. Ja, jag vet! Det är lite pensionärsvarning på det, men när man bor själv blir det extra viktigt att säkra upp sitt hem. Jag måste röja undan fallfällorna såsom sladdar, fotpallar och liknande. 

Det är viktigt att försöka ha alla bestick i lådan, det vet vi sen tidigare. Jag hade inte ens en besticklåda så jag passade på att köpa en samtidigt som jag köpte badrumsmattan. Jag vet att man inte ska "springa i köpcentrum" just nu men för mig var det verkligen livsviktigt med mattan och kan man slå två flugor på en gång kan man lika gärna passa på. 

Alltså kolla här! Vilken utveckling när det gäller bokning av tvättider. Vilken skillnad mot när jag bodde i min förra lägenhet. Jag kan boka på plats med hjälp av en tagg eller så kan jag logga via en hemsida. Helt fantastiskt smidigt. Efter 10 dagar i min nya lya så tog jag verkligen tag i tvättandet. Det var nog den renaste tvättstuga jag varit i. Det kommer nog ta ett tag innan jag kommit in i hanterandet av att tvätta i tvättstuga på ett tidseffektivt sätt. Förhoppningsvis kommer det i framtiden stå mitt namn när jag bokar och inte den tidigare hyresgästen. 

Kanske är det Linköpings vackraste gran. Enormt praktfull. Det är väl pyntat här i stan. Alla pratar om Norrköpings ljuspromenad och den är verkligen fantastiskt men här i stan är man inte mycket sämre. 

Sankt Lars kyrka. Det finns många vackra gator och gränder här. Jag kan se fram emot att promenera runt här när våren kommer smygande. 

Häromdagen fick jag och mina pälsklingar besök av vännen H. Så mysigt och härligt. Det skapade nån form av normalitet. Just nu är min längtan stor efter struktur och rutiner. Jag vill också komma i gång med mitt nya jobb, se vilka mina nya kollegor är, vad är det för elever och hur mitt uppdrag kommer att se ut. Spännande, skrämmande och intressant är ord som kommer till mig. 

Avslutar årets första inlägg med en bild på mysfian. Det blev ingen årskrönika 2020, ibland finns inte lusten eller orken att sammanfatta och summera. Känslan i mig är att nu vill jag blicka framåt, kanske för att det gör lite för ont för att blicka bakåt. Tid läker alla sår men ärren består. I början stretar och stramar det i dem men med tiden blir de mjukare och de kommer sedan att bli som ett minnesmärke över det som en gång varit. 

Nu önskar jag er en fin Trettondag!