Onsdagseftermiddag betydde en efterlängtad träff med min vän och gamla kollega Ulrica. En otroligt härlig människa som är "extra allt". När man är så gammal som jag så har man mött en mängd olika persontyper och möter man någon ny så är det oftast lätt att stoppa in dem i ett gammalt bekant fack. Ulrica har ett alldeles eget fack. Om man ska sätta en etikett på det, och det ska man egentligen inte men då skulle jag vilja skriva; energisk, positiv, färgstark, humoristisk, empatisk, känslofylld, glad, skrattig, bullrig, intelligent, klok, kompetent och mycket mera. En underbar person helt enkelt som det nästan är lätt berusande att hänga med. 

Jag var på plats lite tidigt i går och passade på att ta en promenad genom delar av vår vackra stad. 

Hörsalen och hörsalsparken. Från början var Hörsalen en Korskyrka och byggdes 1827. På samma plats har det funnits en kyrka sedan 1100-talet som kallades Sankt Johannes kyrka. Just den kyrkan brann på 1820-talet och man byggde sen en ny där Sankt Johannes ligger i dag (Hageby). Mellan 1913-1994 höll symfoniorkestern till här. Sedan flyttade orkestern till nya konserthuset Louis De Geer. Hörsalen och dess park har renoverats under senare delen av 2010-talet. Själv var jag ofta här med skolan och såg skolkonserter under min egen uppväxttid. 

Här en vy över Gamla Torget, Norrköpings äldsta torg. På torget står en staty av Louise De Geer. Tyvärr är den inte med på bild. När Norrköping fick sitt previlegiebrev av Albrekt av Mecklenburg 1384 fick staden också tillstånd att bedriva torghandel. Här fanns också stadens första rådhus. Jag tycker byggnaderna runt torget är otroligt vackra och har karaktär. Man känner verkligen historiens vingslag när man korsar kullerstenarna på torgytan. 

En modernare installation, en Pusshållplats. Jag var ju ensam så nån puss blev det inte för mig. Tyvärr. 

Här har vi det tidigare omnämnda konserthhuset. Det ligger så vackert vid Motala Ström och är ett perfekt möte mellan gammalt och nytt. 

Swartzens Valv, ett valv som går rakt igenom huset. Grundmuren har anor från medeltiden. Huset uppfördes på 1930-talet.

Den här bilden blandar verkligen och ger. Tegelhuset med utsikt mot strömmen har adress Garvaregatan. De som är i min ålder minns säkert att högst upp i huset fanns under många år gymmet Hälsostudion. Här började jag gymma under min gymnasietid. När jag blivit vuxen började min yogakarriär här. Jag hittade yogan under en jobbig period i livet då jag verkligen behövde ta tag i min fysiska hälsa. Jag var otroligt mattad pga av jobbet. Yogan blev min räddning den gången. Jag blev som förälskad i denna underbara träningsform och jag var bra på det. Så bra att jag sedan utbildade mig till yogalärare. Det var en fin tid i mitt liv. Under nästan 10 år ledde jag sedan grupper och hade pass både här och på andra gym i staden. Lokalerna på Hälsostudion var magiska, inte så ändamålsenliga men underbara. Högt till tak och med gigantiska fönster. I dag är här bostäder. 

Västgötegatan, vy upp mot Skvallertorget. En tämligen mörk gata. Ialla fall i går när det var mulet. Gatan är smal och omgiven av gamla, höga byggnader. Charmen är total. Jag formligen älskar den här delen av Norrköping och den har rustats upp på senare tid. Moderna bostadshus med restauranger i bottenplan blandat med mer än 100-åriga hus. 

Knäppingen. Flera av huseen här kallas även "palats". Vill du läsa mer om det kommer länken här. 

Vy över Västgötegatan ner mot Bergsbron. 

Jag och Ulrica hamnade på Mocca Deli. Vi var allt annat än ensamma. Borden var placerade på samma sätt som innan Coronarestriktioner och människor höll inget avstånd alls. Köerna var trånga och personalen dukade av borden utan minsta tanke på att det kanske skulle vara bra med handskar. Skrämmande hur lite respekt som visades för denna fruktansvärda pandemi som nu sveper över världen. 

Så klart valde jag pizza igen. Den här gången blev det en med räkor och chilliaioli. Jag rekommenderar den varmt. Fantastiskt god och värd varenda öre. Jag blev proppmätt. Vi satt först en stund inne medan vi åt därefter gick vi ut och satt i den friska luften. Jag vet inte om det är ålder, fast vi konstaterade senare att det är åldern, men jag kan bli så otroligt varm helt plötsligt. Då är det skönt att gå ut och andas regnfrisk luft. 

Jag hade en supertrevlig kväll men det var osmart att dricka kaffe vid åtta-tiden. Min natt har varit allt annat än fylld av god sömn. Jag hade svårt att somna och när jag väl gjorde det, nån gång efter ett, var sömnen ryckig med många avbrott för toabesök. Kanske var det inte bara kaffet utan också för att huvudet var fyllt av intyck och samtal som gjorde mig sömnstörd. 

I dag känner jag misg lite krasslig. Kanske beroende på natten som var men jag tänker ta det lugnt och låta träningen vara. Jag ska fokusera på lugna hundpromenader, läsa vidare i mina böcker och kanske se nån film som jag har på min "måsteselista". I dag tror jag det blir En del av mitt hjärta. Den har fått så fina recensioner och är hyllad på sociala medier av sveriges kändiselit. Men å andra sidan, vårt lilla lands kändiselit består ev ett gäng ryggdunkande B-kändisar. 

Nu hoppas jag ni får en fin torsdag. 

Kramiz