Så kom då den sista dagen med klassen och med kollegorna på Mosstorpsskolan. Vi hade bara en timma till förfogande och den gick i en svindlande fart. Vemodigt men fint. Jag hade dock en inre stress så jag tillät mig inte att grotta ner mig i känslan. Tyvärr. 

Trots en fantastiskt fin julgåva från klassen så kom de små pärlorna med egna paket till sin fröken. Det kniper lite i mitt hjärta. 

Jag hade ju förlagt mina lurar. Letat överallt, både i det gamla boendet och det nya. Hittade dem ingenstans. Efter två dygn tänkte jag att jag nog hade råkat slänga dem. Därför åkte jag in till stan i går och köpte ett par nyare men en billigare variant. Det första jag hittar när jag kommer hem och kollar en gammal handväska är att air podsen ligger däri. Jag har inte en aning om varför de hamnat där utan är bara nöjd och glad med att ha hittat dem. 

När jag stuvat in det sista och lyckats få in katten i buren, på andra försöket, så åkte jag och hämtade Tyra. Hon hängde med mig hela dagen och agerade både hjälpreda och moraliskt stöd, eller vad man nu ska kalla det. 

Tyra är en kattmänniska. Jag är inte det. Ozzy kan känna av att det är en person full av kattkärlek som är på besök. Han har inte legat i mitt knä på år och dar men hos Tyra kan han mysa. 

När jag slutade på högstadiet fick jag den här Monstrean av mina lagkamrater. Den har verkligen trivt och är mer än dubbelt så stor. Jag älskar den och den gör att jag dagligen tänker på mina fina kollegor i Lag Grön. Jag blev så fantastiskt fint bemött och omhändertagen när jag började där. Under mina år har jag haft förmånen att träffa personer som är så härliga och i mina arbetslag på Mosstorp, de två jag hann vara med i, har lagledarna varit de bästa jag mött under mina år som lärare. Tänk att alla de bästa hamnat just i Skärblacka. 

Första kvällspromenaden gick till Trädgårdsföreningen. Det är en lagom promenad och vi njöt av de fina ljusinstallationerna. 

Området var dock mycket mindre än jag hoppats på så antingen kommer jag få slingra mig runt eller så måste jag välja andra promenadstråk när jag vill gå långpromenad med hundarna. 

Nu får ni bortse från pappkassar och kattbur och fokusera på den finaste storhunden som finns. Han har en favoritplats redan. Min säng i sovrummet är perfekt. Han är lite i fred men har ändå full koll på mig och allt som händer. Jag är nöjd så länge han väljer mjukare platser än golvet. Han är gammal och har sådana förhårdnader på armbågarna att de ibland spricker och det blir som liggsår. 

I dag inspekterade vovvarna även balkongen. Skön plats att svalka sig på för lägenheten är helt sinnessjukt varm. Så länge jag sitter i soffan och har koll kan jag ha dörren öppen. Jag måste köpa ett sånt där nät så att även katten får vara själv på balkongen. Just nu ligger han mest i garderoben. Lite sorgligt att tänka på. Kanske skulle Ozzy ha det bättre hemma hos Tyra? Men jag får nästan ångest av att tänka på att inte ha kissen i närheten. 

Nu ska jag ta tag i dagen då hantverkare snart kommer för att fixa badkarssidan. Den var loss redan vid besiktningen och det blev väldigt stökigt när jag skulle duscha hundarna i går. Det blir kanom när den kommer på plats. 

Jag önskar er en fin dag så hörs vi lite senare...

 

Vonkis

23 december 2020 19:33

Finaste fina Kimmo, så bra att han hittat en plats att ha koll på flocken och matmor på :-)

http://https://vonkis.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...