Ännu en helg, den sista inför vårterminens start. Jag har pysslat med det vanliga. Det har varit skönt. Sonen har varit här, skogen har varit underbar, hundarna glada och tvätten är nu strykt. Bra start inför en ny arbetsvecka. 

Ännu väntar knopparna en tid innan de får brista ut. 

Någon har fått span...

Kasta, snälla kasta.... En lek som kan pågå i evigheter. 

Av en sån här, som jag ärvde efter faster Stina, har jag nu fyra stora och fina exemplar. Blommor är som människor, ju mer man pysslar om dem, ger dem näring och uppmärksamhet desto mer växer de och frodas. Till stor glädje för många. SÅ enkelt, lite snällhet gör underverka. 

Kram

Söndagsmorgon. Första koppen kaffe får jag alltid i sängen. Varje dag. En lyx som jag är så tacksam för. Det hjälper mig att vakna upp ur propavandimman.

Att sedan få fortsätta morgonen i lugn och ro med Nyhetsmorgon och kopp nr 2 är än mer ljuvligt. Det gör mig redo för några måsten som finns under dagen.

Fick så fina kaffemuggar av bonusdottern i julklapp. För mig är det bra med färg då jag är en sån mörk själ. Med ljus omgivning känns livet lättare.

Fortfarande ledig. Allt är lugnt. Kanske inte inuti mig. Det trängs med tankar och känslor. Jag behöver hjälp att gallra och sortera, få rätta verktyg för att montera ihop den här ganska så felihopsatta person. Vid första anblicken så kanske det vare sig syns eller märks men... ni som vet, ni vet. 

Jag är otroligt självmedveten, läser på och har gjort en plan. Det kommer att gå bra, bara inget annat tillstöter nu. Håller mig sysselsatt med hundpromenader, tvätt, stickning, bokläsning, kör runt på mina barn när de vill göra saker och liknande. Mycket tid tillbringar jag också i telefon med de som är för långt borta för att jag ska kunna besöka dem. I går hälsade jag på min fina kusin med man, hämtade Tyra och hjälpte henne shoppa lite nödvändig hemelektronik. 

I dag ska jag och sonen till grannbyn. Han ska träna och jag ska tillbringa en skön timma i bastun. Eftersom jag själv är mellan två gym så kan jag inte själv träna. Den biten tar jag tag i efter ledigheten. Skynda långsamt och en dag i taget. Häng i och håll ut. Tacksam för de som finns omkring mig när jag behöver dem som bäst allt ifrån sambo och barn till syskon och vänner. Jag hoppas de gör som jag, hänger i och håller ut. 

Allt är stilla, allt är bra, den här åttonde dagen. Och ni som vet, ni vet...

Här kommer mina dagar runt nyår...mest i form av bild

Ser ni den finaste hunden? Kallt och vackert i Värmland.

Brunch! Bra grund för att kropp och själ ska orka bli starkare.

Vid Skutberget. Med tre hundar blir aktiviteterna alltid något som passar dem.

Vänern!

Freja, klippt slut efter minst en mil utan koppel.

En sån här ska köpas för bättre päls och leder.

Nyårssupén tillsammans med två av de finaste människorna jag känner. Bror med sambo.

Västkustsoppa!

Klassisk oxfilé med två sorters sås.

Pannacotta

Nyårsdagen. Mer god mat.

Storm, el som sviktar och ett hus som blev kallt.

På hemväg genom ett vackert Sverige.

... då brukar jag ju göra bokslut. 

Det här årsskiftet känns det lite annorlunda. Jag vill inte riktigt blicka bakåt, jag vill se framåt. Mitt år finns ju ändå till viss del bokförd här i bloggen. Varje år innebär ju förändring. 2018 genomförde jag två stora förändringar, jag bytte jobb och jag flyttade ut från stan till "förorten". Jag kan inte påstå att jag ännu landat i någon av förändringarna men jag vet att omställningar tar tid. 

Under året som kommer vet jag att jag kommer få anstränga mig, kämpa, jobba och kompromissa. Det finns saker jag önskar, villhöver och strävar efter men framförallt måste jag vara rädd om mig själv. Är jag inte det som kommer inget att fungera. 

Jag känner framtidstro, jag känner hopp även om misstro och hopplöshet finns där emellanåt. Att jag är en envis oxe kommer väl till pass nu. 

God fortsättning på er!