Man vill ju så galet gärna hitta en mening med allt som inte hänt, händer och kommer att hända.

Det bästa för mig o mina barn hade ju varit om jag aldrig flyttat söder över. Överilat beslut och helt sjuka konsekvenser. Sonen är väl ok nen jag o dottern blev helt trasiga. Å andra sidan...

Hade inte det hänt hade jag aldrig varit öppen o redo för det här. Efter typ 4 år med lite av o på (japp, jag blev relationsknarkare o rört till en hel del) så ska vi nu slå i hop bohagen o börja dela soptunna.

Jag har ju gjort det här förut men känner skillnaden. Det jobbas hårt, rensas, fixas o planeras. Det görs plats för mig o Elis.

Det gör mig glad. Själv övar jag mig på att åka till nya jobbet, pyssla i trädgården och dricka kaffe på altan. Och det verkar funka fint.

Jag tror vi kommer funka bra här. Vi är överens. Men inte för att det är lämpligt utan för att vi är förälskade, kära och respekterar varandra.