Ingenting... Ingenting kan vara så efterlängtat och skönt. Ingenting kan väsnas och röra om och runt... Ogjort, jag vill inte att något ska vara ogjort. Jag vet precis var jag står. Där jag vill. 

Det finns inget som jag inte reder ut. Hör mig, hör när jag säger det innersta... Det finns ingenting som kan få mig ångra de val och de ickeval jag gjort. Lögner, svek allt som kantat min väg, ja det som gjort mig till den jag är i dag. Detta smutsiga spel som är livet. Jag kastade min slöja för länge sedan. Allt det gråa och vidriga la jag bakom mig. Jag valde att sköljas rent i fjällbäckarnas klaraste vatten. 

Milt och vackert fick jag återfödas i den klaraste av bäckar. Möta världen på ett sätt jag inte trott var möjligt. Ännu en chans. Vad har jag gjort för gott för att ständigt givas nya chanser? 

Trassel, detta ständiga trassel som livet och alla relationer bjuder på. Hur ska det hanteras? Vad står jag upp för? Vad är mitt viktigaste? Låt det vara ogjort, all smärta, all sorg, all saknad, alla misstag, alla lögner... Låt min sorg vara ogjord... 

Jag kunde inte räddas från något. Skärselden kom, jag tog mitt straff. Bränd, sotig och sårad tog jag mig rakt igenom och där... På andra sidan. Sköljd i den klaraste av bäckar kunde jag, Mia, träda fram. 

Osminkad, med håret hängande ner på ryggen, med kalla droppar över hela min kropp, sakta siprande neråt. Trassel, absolut. Hela jag, hela mitt inre men jag önskar inte att en sekund av mitt liv ska vara ogjort. Varje barfotasteg på vass grusväg, varje nervänd blick, varje bortvänd kind, varje handled som färgats röd, varje blekblå skugga under ögonen som indikerar hjärnskakning, varje ångesladdad kväll, varje sömntablett jag tagit för att slippa, Varje morgon då jag insåg att du trängt dig på, varje antidepressiva tablett jag nu äter,varje bortglömd natt jag vaknar och förstår  vad som hänt... Ogjort, det kan inte bli ogjort. 

Hör mig nu, jag har varit så tyst. Nu tänker jag ändra på det hela. Jag tänker vända på kakan. Nu är det dags att du backar undan för nu... Nu är det trassel som gäller. Du kommer önska att du var den som valt tystnaden. O vet du vad, trassel.... Hör mig, hör mina tankar, hör vad som gjort mig illa, kan du förstå, jag tvivlar... Men du behöver hjälp... och du behöver det snart. Det som gör dig illa, det som skapat det monster som du är... du måste be om hjälp annars... går du under....

Och framförallt... alla du möter och nästlar in i ditt nät. De som klistras fast, du måste släppa dem fria för du gör sönder mer än du skapar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...