utan tvekan är allt stilla och bra. Jag lägger ännu en bra helg bakom mig. Fredagsmys med min älskade granne och Elis. Tyra spenderar som vanligt sina fredagar med den bästa 16-åringen som finns. Som mamma är jag nöjd och glad. Dét där två är som gjorda för varandra.

Jag är oerhört tacksam över att Heléne tog Kimmo på lördagens morgonpromenix. Jag fick chans att villa och bara ta det lugnt. Sen skjutsade jag ??:t till sitt julbord och åkte och storhandlade. Väl hemma igen var allt extremt lugnt och stilla. Barnen var i väg på lilljul med sin far och jag fick tid att se på film, dricka glögg, baka, tvätta och bara vara. Så himla mysigt. Jag passade på att plantera julstämning genom att se ett par filmer som totalt krossar när det gäller julstämning.

Barnen dök upp straxt efter 21 och straxt innan 22 slocknade jag. Sen så väktes jag runt midnatt, ett par gånger, av en mycket glad och positiv, men väldigt hungrig älskling. Han ramlade in straxt efter ett, med halva Mc Donalds menyer Med sig. Det var en välfylld påse han hade med sig.  Jag vill inte påstå att jag var så värst hungrig men vem kan låta bli att äta när underhållningen är fantastisk. Världens sötaste, alla kategorier, mumsade Big Mac, drack Cola och doppade Pomme i min säng. Sen hade han köpt typ étt kila Mc Nuggets men dem orkades inte med. Hjärtat var hungrig på så mycket, mycket mer än mat. 

När allt sen lugnat sig så sov vi till vi vaknade. Förvånansvärt, eller hur?

Lördagen ägnades till skogstur med granstöld, skorpbak, fix av köttfärslimpa, tomteparad, änglapyssel och mycket mer. Nu är det ännu lite mer juligt här hemma. Allt är stilla, allt är bra.... Och snart släcker jag lampan för att sova gott, samla kraft och energi inför en ny arbetsvecka.

En frostig och vacker skog att jaga gran i....

Jomenvisst! Det blev bra, men jag ska addera ännu en ljusslinga i morron.

Saffransskorpor. Gula, gudomliga och helt magiskt goda.

Å lillgrabbarna. De som låtsas att de inte alls gillar varandra. När jag vänder ryggen till ja... Då går det minsann att mysa till det. Runpa mot rumpa, eller Kimmo skedandes det lilla lodjuret, har jag å Kimmo varit borta en helg, ja, då skiter katten fullständigt i mig. Då ska det stängslas och strykas mot vovven. Jag är så glad att de har varandra.

Precis som jag är glad att mina barn har varandra, att jag och min kusin har varandra, att jag och min älskling har varandra.

Den här helgen har varit viktig för mig. Ett antal pusselbitar har fallit på plats. Jag har försonat mig med vissa tankar och gläds åt andra. Jag vill inte överdriva men... När jag nu summerar har jag insett vart jag är på väg och jag gillar det, massor.

Så, för att citera en gammal bekant....

Tack o gonatt o adjö för besväret!