efter en underbar helg, alla kategorier, så väljer jag att summera helgen i bilder.

Efter incheckning på hotellet så begav vi oss till ett vintrigt Liseberg.

Snö, om än konstgjord, snögubbar, lampor i massor, doft av brända mandlar och allra bäst... Att få träffa min gamla pluggkompis Cissi.

Vet inte om ni kan se det men här ligger ett gäng livs levande renar. Bara Jon-Henrik som saknades, fast jag tror att hans stämma ljöd ut högtalarna.

Sedan drog vi vidare ut på stan, tog lite att dricka på en mysig pub. När fredagen närmade sig lördagen begav sig Cissi mot tåget och jag och min älskling vandrade mot hotellet. Luften var inte alls kall och det var så mysigt att gå hand i hand och bara småprata.

Efter en underbar hotellfrukost styrde vi sedan kosan ut i halländska ingenstans. Där bor svåger Micke med sin flickvän Laila. Supermysigt om än väldigt fuktig omgivning. Som det regnade. Utan uppehåll. Hela tiden. Huset nästan flöt uppepå en vattensjuk gräsmatta, nej vars, jag överdriver....fast bara lite.

Micke hade tydligen sparat ett Gekås besök tills vi kom. Jag var eg inte sugen men vad gör man inte. Det var ju bara att hänga på. Det var noll kö in, skapligt lugnt därinne och 50 minuter senare hade vi fått med oss det vi skulle. Effektivt, eller hur.

När vi sen återvände ute i ingenstans fixade Micke till en underbar måltid som var lika god som klassisk. Toast Skagen, oxfilé med chilli och vitlökspotatis och istället för efterrätt, den godaste Irish Coffé som jag druckit på länge.

Laila jobbade, för kvällen i Värnamo. Och jag försökte vinna Sessans gunst. Katten Killen såg vi knappt röken av men den vita lilla prinsessan förärade oss sitt sällskap.

Och slutligen gosade tösen upp sig hos mig.

Natten blev god för min del även om jag vaknade av blåsten vid fem. Lyckligtvis kunde jag somna om. Efter en sen frukost så var det dags att styra kosan hemåt. Då hade hjärtat kommit på att han ville till Gekås igen, han ville ha en jacka. Och jag själv kom på att mitt havererade mobilskal skulle må bra av att bytas ut. Vi hann dessvärre bara åka ca fem minuter innan vi stötte på problem. En rejäl tall över vägen.

Efter en omväg så kom vi slutligen fram till shoppingparadiset. Jacka, muggar och lite annat hamnade i korgen men vi var jäkligt snabba och effektiva även den här gången. Jag bara älskar ugglemuggarna jag köpte. En till mig och en till Tyra. Perfekta att sörpla té ur.

Hemvägen blev blåsig, regnig och mörk. Jag måste erkänna att jag både sov och snarkade en stund. Väl hemma blev lyckan stor. Så underbart att få krama om mina fyrfota grabbar igen. Jag hade längtat löjligt mycket efter dem.

Att sen bara få slappa en stund och se ifatt de sista två avsnitten av Sandhamnsmorden med världens bästa hundochkattvakt går inte heller av för hackor. Njutbart var det också att krypa ner i ett varmt bad och bara vila för att sedan skrubba mig från topp till tå. Livet är bra gött ibland.

Nu är det snart dags att krypa ner, släcka lampan och gosa till det med mina fina. Jag hejdar mig ett ögonblick och bara känner efter. Det känns bra. Lugnt och fint, lite trött och en hel del ont men det hör ju till. Jag har haft det så underbart bra. Det är så skönt att få vara nära den jag älskar, att bara behöva sträcka ut armen och öppna handen så möts jag upp av värme och styrka. Trygghet. Lugn. Kravlöshet. Kärlek utan motprestation men också den formen där jag kan få visa min tillgivenhet på det sätt jag känner att jag vill.

Kärlek ska aldrig, aldrig tas för givet. Man ska vårda den, ömt. Det är en balansgång, inte hålla för hårt och inte vara för slapphänt. Men, när den är på riktigt så tror jag att man (jag) inte ens behöver fundera så mycket. Det räcker fint med att jag är den jag är, gör och ger det jag vill och kan och framförallt så är det för mig viktigt att veta att det som är är på riktigt. Jag behöver aldrig vara orolig eller känna mig hotad att om ditt eller datt inte sägs eller görs, ja då är det slut. En sån mentalitet känns så långt borta, barnslig och löjlig.

För att citera höga visa.... Kärleken är... Utan villkor och krav....

Mitt hjärta är varmt och stort. Den värme jag känner och har, den delar jag mer än gärna med mig....

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...